Den medvetna satsningen på att bygga ut våra storstadsregioner, vet vi har utarmat många glesbygdsorter. Visst, service till människor i glesbygd kostar pengar, men ingen vet vad utflyttningen kommer att kosta i framtiden. Det som hänt med vårt lands glesbygdsorter, betyder i själva verket att ett litet politiskt problem, kan komma att växa sig stort.

Jag blir inte klok på vad de politiska makthavarna tänkte på, kanske inte de själva heller. Som en sorts ursäkt har det skjutits till pengar för att blåsa liv i glesbygder igen med det hurtiga slagropet: Hela Sverige ska leva. Hur ska det vara möjligt, när beslutsfattare i Stockholm gör det omöjligt?

Att flytta dit jobben finns har varit drivkraften för många, men vart skall de flytta om det inte längre skapas nya jobb i storstadsregionerna? Glesbygderna har inte längre någon service, för de få människor som bor kvar där. Befolkningsunderlaget är för dåligt, postkontor, affärer, ja, till och med bensinstationer försvinner av den anledningen. Hur ska folket kunna leva kvar i glesbygder om det inte sker en inflyttning?

Jag leker med tanken att alla norrlänningar som bor i Stockholm blir arbetslösa och flyttar tillbaka och bosätter sig i sina gamla hemtrakter. Att vara arbetslös i Stockholm eller i exempelvis Vilhelmina är ju samma sak. Om det skulle hända, skulle inte bara glesbygder befolkas igen, det skulle innebära enorma problem för stat, kommuner och landsting.

Någon tycks ha lekt med den tanken, någon annan förklaring finns inte till den rovdjurspolitik vi nu har. Förekomsten av björnar som rotar i soptunnor och varg som stryker runt husknutarna, kan sätta skräck i människor som vill bosätta sig i glesbygdsområden. Det finns inte så lite av skyll er själv om ni vill bo, där de stackars utrotningshotade rovdjuren ska hålla till. Det är människan som ska anpassa sig till rovdjuren, inte tvärt om.

Men om det råkar bli massarbetslöshet i storstadsregionerna, hur kommer då rovdjurspolitiken att utformas? Om det visar sig att vi får uppleva gröna vågen igen, inte bara på grund av arbetslöshet, utan också en längtan om att få uppleva livskvalitet, hur ska de makthavande då kunna reparera det misstag som gjorts?

Det går fort när det börjat gå utför med ett storstadsområde, kriminaliteten ökar och sprider oro. När det händer, kanske en hel hög med så kallade kändisar, får för sig att flytta till tryggheten på landet i någon glesbyggd. Med Internet har de hela världen tillgänglig.

Men väl där upptäcker de att problemen är precis så stora som glesbygdsfolket försökt påtala, inte alls som rovdjursexperterna gett lugnande besked. När personer som har media i sin hand kräver att rovdjuren omedelbart måste bort, skapas rubriker som sprids världen över. Att hantera negativ publicitet, är inte en politikers bästa egenskap precis.

När vi i alla fall är inne på den linjen, vad händer den dag när viltsvin, varg och björn letar sig till villasamhällen i anslutning till storstadsområdena? Förr eller senare kommer det att hända. Inavlade rovdjur fungerar inte logiskt, de drivs bara av att skaffa föda, en del enbart av att döda. Vad händer den dag ett barn blir attackerat och dödad av ett rovdjur? Vad än viltexperter säger, finns en stor risk, den ska inte underskattas.

Att de här tankarna kommer på mig, beror på erfarenhet om hur illa det kan gå när någonting ska räddas. Jag minns de stackars sälarna som skulle räddas i Bottenviken. Det lyckades långt över förväntan, nu finns de i hundratusental. Ett problem som inte beaktades var, att ätbar fisk kunde ätas upp av sälarna i enorma mängder. Det har skapat problem för kustfisket, därför hotas nu inte bara fisken av utrotning, även yrkesfiskarna riskerar att gå samma väg. Deras fångstnät fungerar numera som ett dukat bord för sälarna.

I en tid då vi börjat tala om självhushållning när det gäller mat, är varje del viktig för vår överlevnad. Ska vi låta sälarna äta upp fisken, eller låta rovdjuren inte bara äta rådjur, renar och tamdjur, utan också decimera älgstammen? När människan tar på sig att rädda både vår värld och de djurarter som finns, tar den död på sig själv.

Det sägs att man aldrig ska underskatta människors dumhet, man kan inte annat än hålla med. Tyvärr råkar det var så att vi underskattat just det hos de människor som styr vår vardag från vår huvudstad, inte undra på att den numera av folket ute på landsbygden kallas Fjollträsk.

Jag minns Hermansson, som när han ledde VPK (som vänsterpartiet hette innan de tog bort ändelsen K för kommunisterna) en gång sa, när partiet inte kunde enas och allting spårade ur: Någon jävla ordning måste det väl ändå vara inom partiet! Kanske borde vi kräva samma sak, någon jävla ordning måste det väl ändå vara i det här landet.