Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Nu har vi fått en ny allians, till glädje för ett par småpartier som ges mer utrymme att komma med vansinniga förslag, men som försvagar det stora partiet. Att glömma bort sina rötter i arbetarrörelsen för makten, imponerar knappast på de lojala väljarna, För dem är maskrosor ogräs och kommunistspöket vill de inte släppa ut ur garderoben.

Den här alliansen ger de båda småpartierna möjlighet att driva sina hjärtefrågor, det stora partiet tvingas till eftergifter för att få igenom sina förslag. Att satsa mer på vår miljö eller anställa flera hundratusen inom de offentliga verksamheterna, vem ska bekosta det?

Man ska inte sälja skinnet innan björnen är skjuten, det borde ju sossarna känna till. Ingen vet hur det ser ut vid valet nästa höst, allt beror på vad som sker i vår omvärld. Man kan likna vårt land vid en barkbåt just nu, vi tvingas guppande följa med strömmen.

Vad händer om den nya alliansen vinner valet och upptäcker att det inte finns någon möjlighet till återställare eller nya reformer? Ja, inte kommer det att vara en allians med samma mål, snarare kommer vi att få uppleva en Polsk riksdag.

Jag har skrivit det många gånger i insändare, att det traditionella politiska etablissemanget inte passar in i vår moderna tid. Beslutsvägarna är för långa på grund av den demokratiska processen, förutsättningarna har ändrats när ett beslut äntligen fattats.

Man har kunnat höra politiker säga att vi måste vara i framkant med både det ena och det andra. Så är det med miljömålen, där vi ska visa hur det ska gå till. Men så svänger det åt annat håll ute i stora vida världen och där står vi med skägget i brevlådan. Det har hänt så många gånger i olika sammanhang att man skäms.

Att vi inte hänger med när det händer saker, beror på det stora – nästan oöverstigliga – hindret för en förnyelse, vår enorma byråkrati. Inte ens de politiska makthavarna tycks kunna göra någonting, när byråkratiska makthavare inte vill samarbeta. Alla partier har idag personer i maktställning inom vår byråkrati, det har setts som en form av skyddsnät. Tänk så fel det kan bli.

Läste en debattartikel i vilken en vänsterpartist ondgjorde sig över hur lobbyister kan påverka våra riksdagsledamöter. Han glömde bort att alla politiskt aktiva kan ses som lobbyister, de pumpar ständigt på för att just deras heliga sak ska genomföras.

Obama tycks ha insett vad det kan betyda när politiker övergår till att bli lobbyister och vill sätta dem i karantän i två år. Efter två år har de tappat sitt kontaktnät och är värdelösa. Visst borde det väl vara någonting för vår alliansregering att anamma.

Att det är otrevligt på arbetsmarknaden i nuläget är ingen hemlighet. Man kan förstå de människor som känner sig som arbetsmyror i en myrstack, det är ju så vårt samhälle fungerar idag. Långt inne i stacken finns de som ska trygga myrsamhällets framtid, men de är beroende av arbetsmyrorna. Den dag de dör ut, dör hela stacken. Vem kunde ens ana, att det vi kallar ett välfärdssamhälle, har likheter med en myrstack!

Den tiden är förbi när människor slentrianmässigt betalar för någonting som inte levereras. Med nya förutsättningar kommer de att kräva att en förstklassig vara levereras, för de skatter som betalas in för skola, vård och omsorg. Vad som levereras idag av de offentliga verksamheterna är inte sekunda, de är rent av undermåliga.

Det är mycket oförutsedda saker, som följer med i en finanskris och lågkonjunkturs fotspår. Ur led är tiden.