Söndag igen, veckorna rusar iväg som ett expresståg. Vem hade kunnat tro det när man var ung, då släpade sig tiden fram. Kanske just det lurar oss. Vi känner oss inte äldre, men upptäcker runt trettioårsåldern, att tiden inte vill räcka till det vi skulle vilja göra. Efter ytterligare tjugo år, inser det flesta, att ett människoliv är alldeles för kort.

När känslan att livet håller på att rinna oss ur händerna, blir vi allt ivrigare att försöka skapa vår egen lycka på ena eller andra sättet, innan det är för sent. Men någonstans på vägen är det lätt att tappa bort sig själv. Det finns många grusade förhoppningar längs livets väg, för i de flesta fall är det vi jagar synligt som rök, men går inte att få grepp på.

Samma sak med den värld vi nu lever i, den som kallas en högteknologisk kunskapsvärld. Vad har människorna för nytta av den? Ja, det kan man fråga sig. Vi ser den i form av datorer och annan teknik, men att få grepp om vilken nytta vi har av moderniteterna går inte. Men med hjälp av en dator, ska det vara så svårt att med hjälp av den förhindra att arbetslösheten sprider sig över hela världen? Artificiell intelligens borde vara smartare än människan tycker man, men så är det inte. Naturligtvis beror det på att en dator behöver hjälp, den kan bara bearbeta det människor matar in i den. Det är mänskligt att fela.

Det behöver inte vara den som matar in informationen det beror på. Eftersom det mesta som nu händer beror på ett grundfel, borde allt rivas och byggas upp på nytt. Ingen vill tillstå att det blev fel från början utan det har lappats och lagats, därför tillåts inga kända fakta att användas. Det skulle vara alldeles för genant. Alltså friseras all information och det blir skräp in och skräp ut.

Även om vi inte går tillbaka till ruta ett (ingenting börjar från noll), betyder det som nu sker att vi måste ta ett eller kanske flera steg bakåt. Det betyder att makthavare ges en chans att tänka i nya banor, ständig tillväxt i ekonomin gäller inte längre.

Har man sagt A måste man säga B, brukar man säga. När nu regeringar världen över satsar allt på att rädda vår miljö, varför inte försöka rädda mänskligheten också? Vi har sett att alla ideologier med ändelsen ism inte fungerar. Socialism, kommunism eller kapitalism, skit samma, ingenting har visat sig fungera i långa loppet, det ser vi ju nu.

Men det som nu händer har sett till att människor världen över hamnat i en rävsax, De fasta kostnaderna för bostäder m.m finns kvar, även när livet förändras till det sämre genom arbetslöshet. Det drabbar också företagen som av ekonomiska skäl tvingats göra sig av med personal. Om inte folk har råd att köpa, kan inte företagen sälja sina varor. Det hela liknar katten på råttan, råttan på repet…, ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Det här är allvarligt, det blir en brant backe vi måste ta oss uppför. En del kanske inte ens bryr sig om att försöka ta sig uppför den, eller så orkar de inte börja om på nytt. Det har med det mänskliga psyket att göra, en del gillar utmaningar andra inte och dukar under.

Vad slutnotan kommer att hamna på, blir ett problem att lösa när den dagen kommer. Kanske kommer den att få betalas på det sätt vänsterpartiets ekonomiska taleskvinna brukar skriva i sina debattartiklar när det fattas pengar inom de offentliga verksamheterna, höj skatten, det har alla förståelse för. Vilka alla, de som sitter i riksdagen för vänsterpartiet?  

Människors högsta önskan är att kunna känna trygghet, det gäller både arbets- och vardagslivets alla skeenden, men också i ett förhållande. På femtiotalet samlades de styrande politikerna kring ett förslag som skulle skapa trygghet för landets invånare. Inte något vidare genomtänkt förslag, men det klubbades igenom att ett Folkhem skulle skapas.

Visst var det en vacker dröm, att staten skulle ta hand om alla från vaggan till graven, men drömmar går så lätt i kras när de kolliderar med verkligheten. Men det har alltså funnits politiker som insett vad trygghet betyder, det glömdes bort för runt fyrtio år sen. Det var då ledande svenska politiker övergick från att tänka på invånarnas bästa, till att bli omvärldens samvete. Vad det hela egentligen gick ut på, var antagligen att lägga en dimridå över ett enormt politiskt fiasko.

Nej usch då, det är som sagt söndag, varför då tänka på hur det kunde ha sett ut i vårt land och hur det har blivit. För min del tänker jag koppla av med en bra bok, jag har läst tusentals i mitt liv. Man blir inte klokare av att läsa en bok, men man blir mer människa sägs det. Dessutom samlar man på sig vad som kan tyckas vara onyttigt och värdelöst vetande. Förkastligt kan man tycka, men ibland kan även det man sett som totalt värdelös kunskap, visa sig vara värdefullt vetande i något kufiskt sammanhang. Värdelöst vetande är alltså bättre, än att inte ha lärt sig någonting alls.