Direktlänk till inlägg 20 februari 2009

Hur ska det gå för vår miljö, om den måste klara sig på egen hand?

Av Sven-Erik Hemlin - 20 februari 2009 06:10

Det kommer efter som Arbogaöl, sa man förr. Kanske gällde det en baksmälla, det är inte omöjligt. Men samma sak kan man ju säga om det som nu händer, det är en rejäl baksmälla vi fått efter alla år av köpfest. Nu är köpfesten över för den här gången, men än har vi inte sett den fulla effekten av finanskrisen och lågkonjunkturen vad gäller arbetslösheten i landet. Det är en tickande bomb, färdig att explodera.

På kort tid har över fem miljoner blivit arbetslösa i Amerika, någon vändning finns inte i sikte enligt Obama. Han är säkert medveten om att politiker inte kan skapa nya jobb, bara hjälpa till genom att underlätta med beslut som främjar företagande. Att det sedan gäller hitta konsumenter som köper de varor och tjänster som de nystartade företagen har att erbjuda, är en annan femma.

Det känns som att Obama lättare ska kunna driva igenom beslut som kan underlätta att skapa nya jobb, än alliansregeringen här hemma. En mäktig motståndare är LO och de regler som drivits igenom och som begränsar möjligheterna för småföretag att försöka överleva. Att blockader mot småföretagare – för att visa styrkan hos facket – skrämt många som funderat på att starta företag är inte förvånande.

Förhoppningsvis ska vi slippa massarbetslöshet, det skapar inte bara mänskliga tragedier, allting stannar upp och hämtar andan. Ändrade levnadsvanor på grund av arbetslöshet påverkar hela vårt samhälle. Det stora bekymret kommer naturligtvis att bli de minskade skatteintäkterna. Redan signaleras neddragningar inom kommuner och landsting, men det är bara sly som röjs bort. När ska de stora träden som skymmer sikten för folk med visioner huggas ner?

En mycket god vän och själsfrände, skrev en bok om hur det är att drabbas av en svår sjukdom. I boken finns ett kapitel som heter: Konsten att göra ingenting. Från att ha varit aktiv till att göra ingenting, är en omställning en Kronblom lätt skulle klara av, men alla är ju inte så skapade. Det är alltför lätt att bli apatisk och sjunka ner i djup depression. Vägen tillbaka kan bli oerhört lång, kanske inte ens möjlig för många.

Vad som nu händer kan få långtgående konsekvenser för vårt land, det är därför kanske nödvändigt att vårt samhälle ändras radikalt. Vi måste se möjligheterna med vårt avlånga glest befolkade land, storstadsregionerna har antagligen spelat ut sin roll som motorn i vårt samhällssystem.

De nya jobben finns kanske på landsbygden i form av de mest varierande slag, inte minst inom jordbruket. Visst är det att gå tillbaka och rätta till ett stort misstag som gjorts, men när våra industrier inte längre behöver folk som de gjorde förr, vad finns för alternativ? Småbönder kan aldrig komma upp i inkomster staten ser som lönsamma, men de kanske kan föda sig själva och sina familjer, om de slipper alla straffskatter.

Medvetna om att svenska bilar inte kan konkurrera på världsmarknaden, vad ska då ett land som strävar efter att vara i framkant satsa på? Tja, de flesta är säkert pinsamt medvetna om att allt vi kan tillverka, kan tillverkas billigare på annat håll. Eftersom även dessa länder drabbats av den nu pågående krisen, kan vi räkna med ännu värre konkurrens när det en gång vänder.

Ett jätteproblem för vår del på sikt är den minst sagt svaga kronkursen som, penningmarknaden devalverat åt oss. Hur mycket kommer den att vara värd den dag det vänder? Kommer vi att ha råd med importerade varor? Kanske måste vi redan nu börja lägga all kraft på att bli självförsörjande så långt det är möjligt. Vi står inför en utmaning vi aldrig varit med om tidigare.

Tänker man efter, började allt när miljödebatten tog fart och de industrier som fått hjulen att snurra på vår jord, skulle betala för vad de förstört. Men inte bara industrierna, vanligt folk skulle också vara med och betala genom miljöavgifter på nästan allt ett hushåll behöver.

Vem kunde tro att en från början liten grupp harmlösa trädkramare, skulle växa till en rörelse som genom sitt engagemang, fått hela industrivärlden på knä. Egentligen är det väl vad som varit miljörörelsernas mål, ett medel att nå dit har ju varit att bekämpa bilismen.

Renare luft när industrierna står stilla, javisst. Men folk kan inte leva på enbart frisk luft, det behövs en levande ekonomi för att få mat på bordet och tak över huvudet. Det var väl knappast så här, miljörörelser världen över hade tänkt att det skulle bli.

Nu ställs regeringar inför det faktum att allt måste göras för att rädda både invånarna och jobben, vilket naturligtvis är viktigare, än att försöka rädda vår miljö. Att handla annorlunda kan inte anses vara annat än ett politiskt självmord. Det vet de styrande i Frankrike där blodet rinner hett bland befolkningen. Det blir nog hett på fler ställen vad det lider.