Förkylningen har gett med sig tack och lov, den verkar ha försvunnit lika snabbt som den kom. Att jag känner mig lite mosig i kroppen fortfarande oroar inte, lite frisk luft och allt är förhoppningsvis som vanligt igen, så jag kör väl igång med min blogg.

Det kommer efter som Arbogaöl sa man förr i tiden. Jag har fullt upp med att skriva min blogg varje morgon och därför inte ens tittat åt eventuella kommentarer. Tydligen finns det i alla fall en bland mina få läsare som reagerar på det som måste ut för att jag inte ska bli som en tryckkokare. Tack signaturen R.J för att Du finns till. När andra finner det tänkvärt vad man kommit fram till känner man sig lättad och tänker, tack och lov är jag kanske inte knasig i huvudet.

I Din kommentar skrev Du att människan är orsaken till klimatförändringen och har naturligtvis alldeles rätt. Men än vet vi inte på vilket sätt människan har påverkat. Det kan ju vara genom att vi genom åtgärder för att rädda vår miljö, istället skapat klimatförändringen. Du har kanske läst att det nu varit ett nytt vulkanutbrott någonstans i Alaska, kanske moder natur börjat ge forskarna, miljövänner och de politiska makthavarna en näsknäpp, om det vet vi ingenting. Förhoppningsvis får vi svaret på det inom en snar framtid.

När människan försöker rädda någonting blir inte alltid resultatet som det var tänkt från början. Så har det varit i många fall och det är alltid människan som kommit i kläm. Utrotningshotade djur eller växter har mött större empati hos de politiska makthavarna än människor i nöd. Om det beror på duktiga lobbyister eller att makthavande politiker saknar sunt förnuft, det får andra avgöra.

Vad verkligheten handlar om är att ett lands enda tillgång är dess invånare, men de ses inte ens som en förnyelsebar produkt, en del i kretsloppet. De etablerade partierna har fullt upp med att komma på hur de ska kunna förbättra vårt samhälle och vår miljö, därför glöms människorna bort som ska göra det möjligt. På något underligt sätt kolliderar alltså de politiska målen med vad som är bäst för invånarna.

Just nu känns det säkert främmande för de politiskt aktiva att inte kunna lova guld och gröna skogar i valrörelsen nästa år, de måste enbart vara med att besluta om nedskärningar inom de offentliga verksamheterna. Knappast ett plus i kanten när det är dags för val, det kommer inte att bli lätt för våra politiker några år framöver.

Det talas redan om en arbetslöshet på över tio procent, det kan bli värre än så. Men redan när arbetslösheten når den nivån påverkas alla. Hårdast drabbade när industrijobben försvinner är männen, det bådar inte gott. Arbetslöshet, att inte bara längre behövas utan också få en sämre ekonomi är en grogrund för mycket elände.

Om frun eller sambon i huset har kvar sitt jobb och blir den som ekonomin vilar på får stoltheten en knäck hos många män. Pubkvällen, bowlingen eller vad det kan vara med kompisarna blir ett minne blott, alla pengar går åt till de fasta kostnaderna. En påminnelse om att Sverige är ett dyrt land att leva i. Det blir inte lätt för många av de arbetslösa att rätta munnen efter matsäcken, en följd av att de växt upp utan erfarenhet av vad en lågkonjunktur och brist på pengar innebär.

De ekonomiskt medvetna som inte tagit ut årslöner i förskott i form av konsumtion genom krediter, har naturligtvis bättre chans att klara sig genom krisen. Vad som kommer att hända med alla som inte kunnat hantera sin privatekonomi, vågar nog inte ens de själva tänka på. Många har levt i förvissningen om att allting ordnar sig, det är ju ett välfärdssamhälle vi lever i.

Ingenting kan vara felaktigare, det samhälle som smugit sig på har inget skyddsnät. Var och en får stå sitt eget kast, om de inte råkar vara yrkespolitiker förstås. Där finns skyddsnätet som skapats under år av uppbyggnad.

Det är väl i det den största faran för våra politiker finns, den svenska avundsjukan kan blossa upp och ställa till det rejält. Den oskrivna Jantelagen kan tolkas på många sätt, en del tolkar den som att någon annan inte ska ha förmåner de inte själva har. Egentligen handlar det bara om den beryktade svenska avundsjukan, som flitigt utnyttjats av socialdemokraterna i många valrörelser.

Ändå ska vi inte se allt i svart för det finns ljusglimtar i tillvaron som gör att vi kan härda ut och det är att använda vår fantasi. Jodå, det är sant, jag har själv läst det i något sammanhang och det lyder så här: Livet skulle bli outhärdligt, om inte fantasin skaffade oss ersättning för vad verkligheten lurar oss på.

Sätt igång och fantisera om ett bättre och rättvisare samhälle, utan politiker och byråkrater som lever gott på dina skattepengar.