Rätta mig om jag har fel, men visst skickar världens mäktigaste man nu ut signaler att det där med att värna om vår miljö, får stå tillbaka för viktigare saker. På annat sätt kan inte jag tolka Obamas uttalande, att först 2012 är det dags att titta på den biten. Han anser också att alla miljökrav måste fattas med utgångspunkt från hur mycket tid det behövs, till en omställning för att få ner växthusgaserna.

Ett mycket klokt beslut Obama tagit måste man väl ändå säga. Att fatta beslut om kostsamma miljökrav i en tid då industrier världen över kämpar för att överleva, är naturligtvis inte speciellt klokt. Det finns säkert fler statschefer som tar till sig den Amerikanske presidentens ställningstagande, att rädda vår miljö får vänta till dess alla andra kriser är över.

Naturligtvis är det alldeles riktigt, det är nu problemen tornar upp sig, vad som händer om sisådär en fyrtio år är ointressant, för den som försöker överleva fram till dess hjulen börjar snurra igen. Det bästa vore därför om vår statsminister tog miljöministern i örat och gav honom order om att slänga alla nya förslag i papperskorgen. Var sak har sin tid.

Mitt förslag är att låta miljöpartiet ta hand om miljöfrågorna, de var ju det enda partiet som kämpat för vår miljö tidigare. Risken finns att de får någonting att säga till om efter nästa val, men mycket hinner hända till fram dess med vår ekonomi. De flesta är nog medvetna om att vi inte nått botten än. Förresten, att vara miljövänlig ger inte speciellt många röster vid ett val, det visar ju miljöpartiets ständiga balansgång runt sex procent. Det måste annat till än miljötänkande för att bli ett stort parti, opinionen svänger snabbt när andra och mer närliggande problem tränger sig på. Att ha råd med hyran, mat, kläder, ja, det som behövs för att leva, är väl viktigast för de flesta av oss.

Inför valet nästa år kan det parti som profilerar sig som människovänligt kamma hem storslam. Att göra tvärsemot och strunta i vad folk tycker och tänker, är väl knappast rätt taktik för att bli vald eller omvald.

Med tanke på alla de miljarder vår miljösatsning kostat skattebetalarna under de senaste åren, har det blivit en grogrund för ett nytt tänkande. Varför ska vi i vårt lilleputtland ta på oss ansvaret för att rädda den globala miljön, när inte andra länders befolkning är villiga att göra det?

Att alla politiker i all hast blev miljövänliga, har jag bara sett som en form av lillebrorskomplex. De vill inte bara ha skäll för allt sattyg de ställt till med och som hamnat i EU-domstolen, de vill ju så gärna visa att de kan göra någonting bra också och få en klapp på huvudet för att de varit duktiga. Ja, precis som vår regering fick en klapp på huvudet av Bush, för att vi tagit emot så många flyktingar från Irak så att Amerika slapp göra det. Observera, se det som en parantes.

Nåväl, eftersom hela vårt etablerade politiska etablissemang tycks söka efter samma sorts uppskattning, varför inte bygga upp en dagisverksamhet för politiker mitt i Fjollträsk där de får leka i sina sandlådor. Där kan de bygga sandslott istället för luftslott. Det förslaget är genomförbart trots den ekonomiska krisen, men jag förväntar mig ingen klapp på huvudet.

Tillbaka till det som börjar stå allt fler människor upp i halsen, det ständiga tjafsandet om vår miljö. På trettio- och fyrtiotalet, gick det folk i vita särkar på gatorna med plakat på vilka det stod: Jordens undergång är nära. Jodå, förr eller senare kommer det antagligen att hända, men ingen kan säga när. Dagens profeter om en kommande miljökatastrof har mer sofistikerade medel till hjälp att föra ut sitt budskap. Men vad ska regeringar och miljöorganisationerna göra med alla pengar som strömmar in genom bidrag och skatter, för att undvika att isarna smälter och att New York inte ska hamna under vattenytan?

Grubblar man lite på problemet, finns väl bara ett fåtal saker som kan förhindra  isarna från att fortsätta smälta. Vad sägs om solparasoller eller kylaggregat? Något annat kan jag inte komma på. Vad gäller New York finns det väl bara en lösning. Skulle New York råka hamna under vattenytan, får väl Obama sätta igång och bygga livbåtar, vilket skulle ge jobb åt flera hundra tusen medborgare. Jag är inte villig att betala för det och det finns nog fler än jag som inte är det.

Kanske låter jag bitter, men det är mänskligt när människor som säger sig vara valda av folket, bryr sig mera om vad som kan hända med vår miljö, än om hur det kommer att gå med landets invånare i kris. Om det finns något vett i våra politikers skallar, borde de inse att det gått för långt.

För att få stopp på alla vansinnigheter, är det dags att svenska folket ryter till, eller vid nästa val förpassar de politiker som hellre värnar om miljön än sina väljare, till någon plats där de kan njuta av den friska naturen. Treriksröset måste väl vara en underbar plats för miljövänner. En väl tilltagen pension får de ju även om inte svenska folket godkänt att det ska vara så.

Makten åt folket har jag ju hört politiker säga under hela min livstid, varför har då svenska folket inte fått sagt sitt, om de är villiga att offra både det ena och det andra för att rädda vår miljö? De flesta nya skatter och avgifter på det som är nödvändigt för de flesta, har angetts vara avsedda till att rädda vår miljö. Att rädda miljön måste kosta åtskilliga miljarder varje år, om man ser till alla pengar som måste tas ut i skatter och avgifter. Eller kan det vara så att någon varje dag sitter och tittar hur mycket pengar som kommit in på kontot? Vad jag vet går inte pengar upp i rök, däremot finns det folk som tjänar pengar på andras godtrogenhet. Titta bara på bankernas utlåning till Baltikum, där har säkert den Baltiska maffian gnuggat händerna, men våra bankers frikostiga utlåning får skulden till det elände som uppstått.

Den största orsaken till klimathysterin är nog ändå den skräckpropaganda som villigt exponerats av alla media. Behöver vi verkligen vara rädda för någonting som antagligen inte kommer att drabba någon av oss nu levande? Ingen av oss kommer kanske heller aldrig att få veta om katastrofen blev av eller inte. Bara det borde väcka misstankar om att någonting skumt ligger bakom det hela.

Vår finansminister säger att det kommer att bli ont om pengar framöver, bara det borde skicka signaler om att miljöarbetet måste ligga nere några år. Istället för att satsa alla miljarder på att rädda miljön, varför inte rädda exempelvis pensionärerna från att få sänkta pensioner? Det är ju ett utmärkt tillfälle att ta alla dessa miljöpengar och täcka upp underskottet i pensionssystemet istället. Men så långt har väl inte makthavande politiker tänkt, trots att det är val nästa år.

Nej usch då, jag blir så förbaskad på politikers otroliga dumhet att jag inte orkar skriva, så det får vara nog för idag. Nu är det för sent att ångra det jag skrivit, men jag borde tänkt på det jag en gång läst som lyder: Tänk allt du säger, men säg inte allt du tänker. Tankarna är dina egna, orden är det inte längre. Klokt sagt, men den rundpall jag idag levererat mot våra politiker och miljöprofeter, är ju inget annat än att jag ägnat mig åt meningslös skuggboxning.