Om jag hade pengar, sjungs det i en musical som fortfarande är gångbar och älskad av många. Just ordet OM, är någonting vi ofta använder utan att tänka på det. Om inte det eller det hade hänt, hur hade det varit idag. Med tiden lär vi oss att det som hände för en sekund sen, inte går att ändra på. Det som hänt, har hänt.

Men just det lilla ordet om ställer till det för oss titt som tätt. Det är då det är lätt att drabbas av eftertankens kranka blekhet, som folk faktiskt sa en gång i tiden. Ett tag kallades det för byxångest, svenska språket förändras på samma sätt som allting annat. När nästa århundrade börjar, kommer antagligen dagens språkbruk att vara lika gammaldags och svårförståeligt, som när vi försöker läsa en bok från början av nittonhundratalet.

Läser man däremot gamla tyska eller engelska texter, har de språken inte förändrats i samma grad. Vad det beror på kan säkert någon språkexpert förklara, kanske är svenska språket lättare att förändra än andra. Det kan också vara så att vi tar till oss från andra språk och därmed skapar ett nytt språk som vi tror är modernare.

Vad jag menar med det här är att förändringar smyger sig på oss utan att vi tänker på det. Alla har fullt upp med att hinna med dagens alla problem. Den nutida stressade människan börjar närma sig gränsen för vad en människokropp klarar av. För många kan därför arbetslöshet vara någonting som förändrar livet till det bättre.

Vi behöver tid att tänka efter vad vi egentligen vill göra, istället för att tvingas göra det som fordras av oss att vi ska göra. Med mindre i plånboken är det lättare att se vad vi verkligen behöver för att leva, det är mycket som kan sållas bort.

Jag har sållat hårt i tevetittandet, det är inte lång stund jag tillbringar framför teven varje månad. Många blir fast framför teven trots att det sänds fullkomligt ointressanta program. Om det fungerar som terapi är det väl okej, ett sätt att koppla bort verklighetens bekymmer för stunden, att själv slippa tänka. Den fungerar på det sättet som den moderna tidens snuttefilt eller tröstnapp, det är ju tryggheten som saknas.

Otrygga människor blir också osäkra och tappar självförtroendet. Jag har träffat människor som säger sig ha svårt att kunna fatta beslut, ändå tvingas de varje dag fatta åtskilliga beslut om saker som rör vardagen. Den som hamnar i beslutsångest är det synd om, chansen att besluten blir fel när saker och ting ställs på sin spets är överhängande. När det visar sig att beslutet blivit fel, dyker den där förädiska tanken "om inte" upp och skapar ännu större osäkerhet.

Det senaste OM som blivit på tapeten är lönesänkningen med tjugo procent för de som jobbar inom verkstadsindustrin. Ingen vet Om det kommer att hjälpa, men försöka duger. Det öppnar i alla fall upp för någonting verkligen intressant, att även de så kallade folkvalda ska sänka sina löner i nivå med det Metall nu gått med på. Alla måste vara med och betala när landet hamnat i en kris, så har det ju sagts om pensionerna.

Det räcker inte att kommuner och landsting avskedar folk, det är administrationen som kostar alldeles för mycket pengar. En minskning av politikernas, chefernas och administratörernas löner med tjugo procent kommer väl att svida för dem, men vill de ha jobbet kvar så...

Jag har tidigare nämnt att landstingen bör läggas ner, det är ett utmärkt läge för det nu. De skattepengar som finns tillgängliga måste oavkortat gå till de dagliga verksamheter som beskylls för att kosta för mycket. Den enda onödiga kostnaden inom vår sjuk- och åldringsvård, är överhänget av politiker och administratörer.

Jag har för mig att jag nämnt det tidigare, finanskrisen och lågkonjunkturen kan bli det som äntligen kommer att rejält krympa vår alldeles för stora byråkrati. Med mindre byråkrati finns en möjlighet att vårt land snabbare kan resa sig stärkt ur den kris vi nu befinner oss i.