Det är en märklig vinter vi haft. Snö och kyla har vi ju inte varit vana vid de senaste åren. Man kan ju fundera över hur kallt vi kunde ha haft och hur mycket snö vi skulle ha fått, om inte den globala uppvärmningen hjälpt oss. Nu verkar det i alla fall som att den hjälper oss få en snöfri vår, det är inte en dag försent.

Det är fantastiskt att det finns människor som kan förutspå vad som kommer att hända med vår miljö om sisådär runt fyrtio år framåt i tiden. Våra folkkära meteorologer klarar inte av att förutsäga vad det blir för väder en vecka framåt. Naturen är nyckfull och går tydligen inte att påverka, ändå försöker vi. Det gäller att ha en tro som är starkare än alla naturkrafter.

Jag har hört flera stycken som letat på alla uppkomliga ställen för att få veta mera om varför isarna smälter uppe i ishaven. Det enda de kommit fram till är att någonting liknande hänt tidigare, utan påverkan av vare sig bilar eller bolmande industrier. Undrar vad det var som orsakade uppvärmningen den gången? Kan det ha varit jättestora ödlor och andra enorma djur vars fisar gav ifrån sig så mycket metangas, att det motsvarade dagens luftföroreningar? Ja, det kan man naturligtvis bara spekulera om.

Kan det vara så att vi numera letar orsaker till allt som händer? När det gäller miljömedvetandet verkar det mera som att en massa människor som utbildat sig till biologer av alla de slag, ska vara sysselsatta med någonting de utbildats till. Jobb för så specialinriktade växer inte på träd precis, men pengar har det funnits i överflöd och någonting måste de ju göra. Ja, det har väl blivit en del över trots alla bonusar som betalats ut.

Med alla dessa miljöspecialister i arbete har vi bland annat fått veta att havsbottnar dör, den ätbara fisken kan ta slut och att det nu är isbjörnarnas tur att vara utrotningshotade. Naturligtvis måste vi som ansvariga för att sådant här händer fixa till vad vi ställt till med och dyrt kommer det också att bli. Läggs det hela upp på rätt sätt är människor villiga att offra några tusenlappar per år för dessa så viktiga saker för att allt ska se ut som det gjorde innan vi förstörde allting genom att åka bil i onödan.

För den som lyssnar på vad gemene man har att säga, blir det nog kärvt med den saken. Ökade kostnader för det folk behöver har gjort att varje krona blivit värdefull. Just nu är de utrotningshotade jobben och medföljande problem viktigast och det kan man ju förstå. Miljöorganisationerna får väl hoppas att pengar fortsätter strömma in från Postkodlotteriet.

På något sätt får miljödebatten mig att tänka på en historia jag läste i en tidning. En lärarinna undervisade en klass med småttingar om de miljöproblem som hotar i framtiden. Hon berättade lite överdrivet att det kunde gå så illa, att allt vatten kunde förångas av den globala uppvärmningen och stora hav torrläggas.

När det smält in en stund var det en liten knatte som räckte upp handen och sa: Fröken, blir det så kan ju ingen lära sig simma. Alldeles riktigt, sa fröken. Pojken funderade en stund till innan han räckte upp handen igen och sa: Men om ingen kan lära sig simma, kommer ju allihop att drunkna!

Det måste till ett barn för att komma fram till det, kanske är det samma sak med det forskarna kommit fram till. Det ena ger ju det andra så att säga. Tänk om alla politiska makthavare som ivrigt påhejade av miljöforskare och de som lever på att rädda vår miljö för att undvika en klimatkatastrof i framtiden, fått det hela om bakfoten. Det kan ju vara så att det bästa vi kan göra, är att inte göra någonting alls. Vår miljö har ju varit med om det tidigare och klarat av det på egen hand, varför ska vi då hjälpa till nu?

Tänk om det funnits miljöaktivister på den tid då det fanns exempelvis dinosaurier, då hade vi väl haft sådana ruggiga varelser drällande lite överallt. Men det kan ju vara så att vissa arter måste dö ut av någon anledning vi inte blir kloka på. I tider där det inte går någon nöd på människan går det bra att värna om utrotningshotade rovdjur, men blir det ont om mat… Ja, vi blir allt fler människor på vårt jordklot som måste ha mat för dagen, då kan vi ju inte ha rovdjur som äter upp den.

Det låter väl som om jag resonerar som den lilla pojken, men de flesta i vårt land har inte varit med om att inte ha mat för dagen, men den dagen kan komma fortare än en klimatkatastrof. De knappa resurser som kommer att finnas kanske åratal framöver, bör av naturliga skäl läggas på invånarnas överlevnad, både miljö och rovdjur ska i ett sådant läge inte ens komma i andra hand. Var och en sig själv närmast brukar man säga och det gäller i allra högsta grad när det blir kristider.

Det finns ett gammalt österländskt talesätt som lyder: Om jag vill vara prins och du vill vara prins, vem ska då leda åsnan? Tja, säg det, men det är ju precis så hela vårt nuvarande samhällssystem är upplagt att fungera. Det är väl därför det inte fungerar.