Eftersom det är söndag är tidningen sen och det är först nu jag hunnit bläddra igenom den. Nu gör det inte så mycket för söndagstidningen är en enda stor gäspning. När papperstidningarna tycks gå en kärv framtid till mötes, varför inte göra prenumerationen billigare genom att slopa söndagstidningen. Jag skulle inte sakna den, det finn sju textteve där det viktigaste händelserna finns med. 

För någon vecka sen var jag inne på, att alla tar sig själva på för stort allvar i den stressade värld vi lever i och glömmer bort hur roligt det är att leka. Kanske behöver vi ta det mesta på lek och förutsättningslöst se på vår situation som den är. Att åka Vasaloppet ses väl mest som en utmaning för flera tusen motionärer, men för eliten är det en lek på blodigt allvar.

Den som leker med tankar gör precis som barnen när de leker med modellera. De formar tankarna och formar om dem, ibland formas de till någonting de inte kunnat tänka sig. Att leka med tankar kan ibland leda till en ”aha” upplevelse. Den underbara känslan att det här är ju åt helsike och så här borde det vara! Det blir så om man tar sin lek på fullaste allvar.

För makthavare av alla de slag är människor som tänker självständigt en fara, de kan ju sprida den insikt de kommit fram till. De politiska sagor som berättats, kan ju avslöjas på samma sätt som av pojken i Kejsarens nya kläder. En makthavare vill ju inte att folket ska se deras ömkliga nakna kroppar, som de så omsorgsfullt gömt bakom demokratins vändbara slängkappa.

Alla angrepp på det fria ordet och pressfriheten visar att det börjar brännas. Att lagvägen stoppa de som genomskådat vad som sker fördröjer inte det oundvikliga, snarare förkortas processen. Den dagen det händer, kommer vi att få se vad som menas med faller en, faller alla.

Kanske är det vad som är meningen med att vi drabbats av finanskris och en lågkonjunktur. Att folket ska vakna upp och ifrågasätta med vilken rätt, valda personer skapar lagar och förbud som inskränker människors eller olika medias rättigheter. Människor som är i folkets tjänst, ska inte skapa andra lagar än vad som är bra för folket. Passar inte galoscherna, är det bara att kliva ur dem.

En stor del av landets invånare är beresta och har sett hur andra länder fungerar. Med förvåning har de fått höra att trots låga skatter, har länder vi rynkat på näsan åt inte bara utomordentliga vägar, utan också en väl fungerande skola och sjukvård. Deras trygghetssystem är inte sämre än i vårt land, vilken väcker frågan vart våra skattepengar tar vägen. Någon representant för vår regering eller opposition borde kunna svara på frågan.

Vår nuvarande finansminister tror jag har kurage att peka på vad som är onödiga kostnader inom de offentliga verksamheterna. Det finns miljarder att spara, inga småpengar precis. Men jag håller inte för omöjligt, att han på samma sätt som en tidigare duktig ekonom och finansminister, drar det kortaste strået när det gäller att få det nödvändiga ekonomiska beslutet genomfört. Det behövs politiskt mod, att drastiskt skära ner den offentliga byråkratin. Inom det politiska etablissemanget gäller nämligen: Kliar du min, så kliar jag din rygg.