Det är egentligen ganska märkligt hur tystnaden påverkar oss. Så här på morgonkulan är det tyst i hela huset och tankarna fladdrar fritt och jag vet aldrig vad som kommer ut av det hela. Men tystnaden är så olika för oss människor, en del behöver tystnad andra är livrädda för den.

Man kan ju fundera över om ljud används för att jaga undan de tankar som dyker upp. Det är inte bra att tänka för mycket, det väcker frågor som innebär att ta ställning till någonting. Tja, det finns folk som säger så. Senast igår hörde jag en säga det. Efter beskedet om lönesänkningar i form av kortare arbetstid, finns det folk som inte ens vågar lyssna på nyheterna eller bläddrar förbi dem i tidningen.

 Det är samma personer som börjar sitt tidningsläsande med dödsannonserna. De har gjort sitt inom arbetslivet, men insett att de trots det, dras med i det som nu händer på ena eller andra sättet och att de står på tur att hamna på den sida de brukar läsa först.

Att de här människorna en gång lovades en tryggad ålderdom, känns på något sätt som ett svek från det politiska etablissemanget. Mot att tidigare sett folkvalda politiker som sina företrädare, är det idag många gamla som håller dem ansvariga för alla försämringar. Någonting att tänka på för de politiska partierna inför valet nästa år.

Nåja, nu vinglade jag till det, för det var tystnaden jag tänkt skriva om. När jag ser alla människor med hörlurar ovanpå en stickad mössa eller öronsnäckor instoppade under dem, kan jag inte låta bli att tänka på alla hörselproblem dessa personer kommer att få. Redan är det många unga som drabbas av tjut och pip i öronen, kanske får de dras med problemen hela livet.

Naturligtvis funderar man över hur det har kunnat bli så här. Jodå, jag vet, livet är kort så ös på är parollen. Men om livet är så kort, varför slösa bort det? När jag på åttiotalet drabbades av sjukdom beslöt jag mig för att ta dagen som den kommer. Ett utmärkt sätt att hinna med det man inte trott sig hinna med. Det motsatta händer om man försöker planera allting långt i förväg.

Läste för inte så länge sen att promenader ute i naturen har en läkande effekt på oss människor. Men till och med på promenader ute i skogen har jag sett människor med hörlurar, man kan fundera över om de har fågelsång i MP3 format att lyssna på. De hör inte suset från trädkronorna, bara det ger en lugnande effekt.

Man kan inte lyssna på tystnaden, den bara finns där. Efter en stund av tystnad märker man att sinnena skärps, omedvetet börjar tankar forma sig i huvudet. Tiden blir oviktig, man går in i en värld som sållar bort det oväsentliga, kvar blir bara en sorts meditation. Det är först när man kommer hem som tankarna utkristalliserats till någonting.

Efter min promenad igår, satte jag mig ner och skrev en novell. Jag undviker att läsa noveller, därför blir väl mina lite annorlunda, inte som andras. Det är en underbar känsla när någonting som jag utan att anstränga mig finns fix och färdigt i huvudet klar att skriva ner. När det är gjort funderar man över varifrån det kom och jag kommer aldrig fram till något annat svar än att det måste bero på tystnaden.

Eftersom det mesta är eländes elände numera, varför inte prova på att uppleva vad tystnaden kan göra för dig.