Efter urladdningen igår känns det tomt i huvudet. Jag har suttit och lekt en stund för att hitta entråd att dra i. Jag brukar inte gå tillbaka och titta på det jag bloggat, men av en händelse gjorde jag det. Minst sagt förvånad såg jag att någon skrivit en kommentar, det är alltid trevligt. Egentligen skriver jag ju inte mina bloggar för andra, de är bara till för att rensa ut lite av den frustrering och maktlöshet jag känner när politiker visar sig vara dummare än jag kunnat tro.

Tyvärr får man den känslan varje dag och det är inte bara regeringen som uppvisar dumhet i mångt och mycket, oppositionen visar att det inte finns mycket att hoppas på om det blir ett maktskifte.

Det verkar som om Mona Sahlin eller någon underhuggare läst min blogg. På annat sätt kan jag inte tolka tystnaden från Monas sida. Så fort hon öppnar munnen blir det fel, trots att allt hon säger bör vara väl memorerat. Nu tycks även de stora pojkarna inom partiet tröttnat på Mona, det blev väl lite fel det där med kärnkraften verkar der som. Jag tappade förtroendet för Mona i samband med Estonias förlisning, då lovade hon också mer än hon kunde hålla.

Problemet för socialdemokratin är att det inte finns någon med lyskraft och tillräcklig pondus för att styra partiet. Det finns så många viljor inom partiet utöver LO som måste manipuleras, så att de tror sig kunna påverka politiken, trots att de inte kan det. Till det behövs en person med fingertoppskänsla, någon sådan person tror jag inte finns inom partiet.

En viktig egenskap för en politiker är att ha ett bra minne. Det är ju rena korvstoppningen en politiker måste ägna sig åt, för att försöka få en överblick över så mycket som möjligt. För de flesta ligger informationen rätt tillrättalagt i huvudet, men så störs tankebanan i samband med att de lagrade orden rullar fram på tungan och det blir fel. Tungan ska man aldrig lita på, den ljuger. Tänk bara så stort ett pyttelitet hål i en tand kan kännas med tungan, samma sak med det som rullar fram på tungan och uttalas. Det gäller inte minst när det är en politikers tunga det är frågan om.

 För alla korvstoppade politikerna finns därför risken att orden som rinner upp i strupen på dem för att rulla fram över tungan, kan förändras så att de plötsligt står där som en tupp och ropar kuckeliku. Jodå, det skulle säkert få folk att vakna, men de kanske inte vill bli väckta och blir förbaskade. De kan rent av börja slänga skor för att få tyst på kuckelikuandet. Det har hänt, men inte här än så länge.

Inte minst vår miljöminister borde tänka på det. Han står inte på toppen av världen som han själv tycks tro, utan på en helt vanlig svensk gödselstack. Att den gödselstacken är placerad i Fjollträsk kan tyckas vara lite malplacerat, men med all dynga som produceras där är det väl i sin ordning.

Han borde ta lärdom av folk i de sydligare länderna, som aldrig varit speciellt miljömedvetna och kommer inte heller att bli det efter den här vintern. Det betyder att vi som är världens samvete måste spara ännu mer på vår miljö, vilket i sin tur betyder att de inte behöver göra någonting alls. De kan till och med öka på sin miljöförstöring. Det är ju så det fungerat hittills och så kommer det att förbli.

Det är klart, när vi kämpar med att betala dyrt för alternativa bränslen och kör allt mindre och bränslesnålare bilar, måste det bli bensin över som kan reas ut i de länder som idag betalar runt sex kronor litern. Tänk så tacksamma de kommer att bli och hur mycket de kommer att ha råd att till att nöjesåka med sina bilar. Man kan ju undra om det kommer att resas en minnessten över vårt land eller kanske en staty av vår miljöminister för att folk i exempelvis Spanien, slipper betala skjortan för att rädda miljön. Kanske de till och med skickar en slant, men det är väl knappast troligt.

Nej, det här med miljötänkandet blir jag inte klok på, inte många andra heller har jag hört efter mitt inlägg igår. Trevligt när det finns folk som skriver ut min blogg i femtio exemplar och delar ut på sin arbetsplats. Dags att tänka på att inte sticka ut hakan för mycket, även om det kanske bara rör sig om dassläsning för de flesta. Om någon tar åt sig av kritiken i mina bloggar och blir förbaskad, betyder ju det att jag har rätt.

Jag börjar se det så här, att om det kommer att finnas ett pensionärsparti som ställer upp i valet nästa år ska jag rösta. Om inte, gör jag någonting trevligt på valdagen och struntar i om jag anses vara odemokratisk genom att inte rösta. Så är det ju inte, utan tvärtom är det min demokratiska rättighet att inte rösta.

Det finns ett gammalt svensk talesätt som lyder: Att betala igen med samma mynt. När våra så kallade folkvalda politiker inte bryr sig om hur jag har det, bryr jag mig inte om vad som händer med dem.

Det känns rättvist att tänka så.