Det är lätt att glömma bort hur det var en gång, minnen förbleknar. Nu finns ingen levande som minns hur det var från mitten på artonhundratalet och fram till 1873, men det finns dokumenterat vilket gör det möjligt att få reda på hur det var. För mig var det en ganska intressant läsning, eftersom människorna på den tiden fick vara med om samma sak som det vi nu kallar global uppvärmning.

Att det under många år var relativt varma vintrar gladde säkert många, men 1873 hände i alla fall någonting som åstadkom en klimatförändring och det blev plötsligt kallare. Anledningen var ett stort vulkanutbrott på Sumatra, som spydde ut enorma mängder med svavelångor och aska. Ett enda vulkanutbrott och en klimatförändring var ett faktum.

Vad vulkanutbrottet bevisade var ju faktiskt att luftföroreningar kyler ner och inte värmer upp vår planet, som inte bara miljöorganisationer utan även politiker trott de senaste åren. Den slutsats man då kommer fram till är att ju mer vi jobbar för att minska utsläppen, ju snabbare kommer klimatet att bli varmare. Vad som då kommer att hända med de stora isvidderna uppe i ishaven förstår förhoppningsvis alla.

Kanske fungerar det så att när vår jord värmts upp eller blivit för kall till en viss gräns, reglerar vår natur det hela med någonting som ställer allt till rätta. Det är ju inte vetenskapligt bevisat, men ser man tillbaka på allt som hänt i form av naturkatastrofer under miljontals år, borde naturligtvis forskare titta lite närmare på det. Att vår planet fortfarande finns kvar efter alla dessa år, måste ju bero på någonting vi ännu inte har någon förklaring till.

Vår räddning mot en uppvärmning av vårt klimat fram till nu, kan därför ha varit det vi kallar miljöfarliga utsläpp. Det låter inte klokt, men om den teorin är riktig, betyder det att människan genom att försöka påverka, till och med förvärrar den globala uppvärmningen. Vad forskare idag kan konstatera är att glaciärer och de väldiga isarna smälter, men ingen kan med säkerhet säga varför det blivit varmare. Att det blivit det kan vem som helst komma fram till, men skulle vara trevligt att få reda på den verkliga orsaken. Så långt har inte forskarna kommit än. 

För en lekman är det antagligen lättare att tänka i andra banor än forskarna. Går vi tillbaka drygt tjugo år i tiden började biltillverkarna använda katalysator på bilarna för ett rena avgaserna. Det hela utvecklade sig till en tävlan om att kunna skryta om att tillverka bilar med de renaste avgaserna. Vi är nu framme vid att bilarna ger ifrån sig ytterst lite föroreningar i förhållande till för tjugo år sen, men visionen bland miljövänner och politiker är att siffran noll ska uppnås.

Naturligtvis vore det intressant att veta vad avsaknaden av koldioxid kommer att innebära för vår miljö. Är det dumt att ställa en sådan fråga? Utan bilarnas koldioxidutsläpp, vad kommer att hända med växtligheten på vår jord? En viktig fråga eftersom många växtarter faktiskt får sin näring från koldioxiden. Hur många växtarter som riskerar att slås ut kan vi inte ens gissa oss till. Med en allt renare miljö kan ingen säga hur det kommer att bli, det finns ingen konsekvensanalys.

Klimatförändringen påverkar många djurarter har jag kunnat läsa, hur de ska kunna räddas genom att vår miljö blir renare är för mig obegripligt. Troligtvis är de utom all räddning, eftersom alla åtgärder hittills inte visat någon omedelbar förbättring för dem. Och det brådskar, det går inte att titta bortåt fyrtio år framåt i tiden och glömma bort de som lever nu. Man kan ju se det som en ödets ironi om miljö- och naturvänners försök att rädda vår miljö, skyndar på den globala uppvärmningen och därigenom utrotar många växt- och djurarter.

Det enda som tycks kunna rädda vårt stackars lilla jordklot från människans försök att rädda vår miljö, är kanske ett vulkanutbrott någonstans. Jag litar mer på att moder natur kan läka sig själv, än människor som säger att de kan rädda vår värld undan en miljökatastrof. Billigare blir det också.  

Jag vet inte hur många som hört talas om Ralph Waldo Emerson, men han skrev i alla fall så här: Om människan inte får ge uttryck åt vad som rör sig inom henne, blir tanken för henne en börda.