Det händer så många vansinniga saker i vårt land att ingenting längre förvånar. Inte minst vårt rättsväsende skapar rubriker som knappast är smickrande för vårt land. Det senaste är väl barnläkaren som utfört sitt jobb enligt gällande regler för vård i livets slutskede anklagas för barmhärtighetsmord. Hon är fortfarande anklagad för det trots att hon släppts ur häktet. Om inte läkaren gett smärtlindring hade barnet som var utom allt hopp och skulle kopplas bort från respiratorn, haft fruktansvärda plågor fram till sista andetaget.

Tänk så mycket enklare och billigare vårt samhälle skulle kunna skötas om sunt förnuft fick råda. De lagar vi har idag är inte bara omfattande, utan också omskrivna så många gånger att kryphålen är fler än i vissa ostsorter. Det är därför vi har ett flertal kändisadvokater som kan mjölka vår gemensamma kassa på pengar som skulle behövas till annat.

Den kvinnliga åklagaren i fallet barnläkaren står på sig trots massiv kritik från medicinsk expertis, hon följer lagboken. Undrar om hon skulle hoppa i Riddarholmsfjärden om det står så i lagboken. Antagligen inte eftersom hon då skulle insett hur dum lagtexten var skriven, därför ska man nog akta sig för att vara för petnoga med lagtexter ibland. Vår socialminister tycks vara lika verklighetsfrånvarande, men det förvånar mig inte.

Vi som står på sidan av statens, kommunernas och landstingens verksamheter ser underligheter som borde vara uppenbara för alla. Men så är det inte. Det finns regler och förordningar, de måste följas om det så leder mot undergång. Finns det ingen utom de som specialutbildats i dessa offentliga verksamheter som använder huvudet? I vissa fall förbjuds till och med anställda att tänka själva.

Det blir inte lätt att få rätsida på alla vansinnigheter, om det någonsin kommer att vara möjligt. Jag ställer mig alltid frågan vem eller vilka som kunnat låta det gå så här långt. Det är så uppenbart att det mesta i vårt samhälle är alldeles åt helsike, men ingen vågar ta tag i det. Ja, tills den dag då allt faller sönder och samman, förstås. Det är så dags då.

Enda förklaringen till det samhälle vi har idag är att ingen brytt sig om hur landets invånare vill ha det. Människor kommer i kläm tack vare ett förmyndartänkande som strider mot vad vårt land sägs vara, en demokrati. I en demokrati ska den politiskt tillsatte vara lättillgänglig, folkvänlig och folkstyrd, så fungerar det inte i vårt land. Istället liknar det alltmer motsatsen, att det politiska etablissemanget strävar efter envälde och en politisk aristokrati. Vilken lag säger att politiker får ha visioner om ett samhälle ingen annan vill ha? Det borde däremot skapas en lag som förbjuder politiska visioner om hur vårt samhälle ska utformas för framtiden, det är folkviljan som ska styra besluten.

Men politiker är ett släkte för sig. När en politiker säger att någonting är politiskt ogenomförbart, betyder det att risken finns att inte bli omvald om rätt beslut skulle fattas. Ett beslut som skulle vara bäst för största delen av invånarna, men inte de som valt politikern ifråga. Det gäller att stryka fler medhårs än mothårs för att överleva politiskt, även om risken finns för riv- och bitsår.

Såren läker men för många förlorade röster kan betyda förpassning till en anonym tillvaro som privatperson. Enda trösten om det händer, är en rejäl pensionsersättning som plåster på såren. Varför kan inte politiker ha en egen a-kassa och få känna på de försämringar som drabbar alla andra?