Jag vaknar tidigt och igår hade tidningen som vanligt inte kommit när jag satte mig ner för att skriva min blogg. Det är tyvärr inte längre en morgontidning jag betalar för, vilket har fått mig att överväga säga upp tidningen.

Idag kunde jag nätt och jämt ta mig ur sängen och brydde mig inte om tidningen. Kroppen och huvudet värker, antagligen har jag drabbats av en vårförkylning. Inte så konstigt kanske när människor runt omkring går och snörvlar och hostar, det är säsong för vårförkylningar.

Nåja, igår skrev jag att ett stort vulkanutbrott kanske skulle kunna hjälpa oss mot den globala uppvärmningen och så visade det sig att det varit ett utbrott på en ö i Söderhavet utan att jag visste om det. Faran är inte över, det kan komma flera utbrott, men omfattningen av utbrottet (utom att ön tydligen begravts i aska) vet vi inte än. Därför vet vi inte heller vilken effekt det kommer att få på vår miljö. Förhoppningsvis får vi veta det lite längre fram.

Det är nästan kusligt hur saker och ting kuggar ihop ibland, som det jag skrev om att ett vulkanutbrott skulle kunna vara naturens sätt att få bukt med den globala uppvärmningen. En planet som överlevt i miljontals år har antagligen någon skyddsmekanism för att ställa allt till rätta när det blir fel. Det i sin tur betyder att människan ska hålla tassarna borta, annars kanske det som fungerat tidigare inte längre fungerar.

Kanske är det förutbestämt att människan ska förgöra jorden, att the big bang verkligen inträffar en dag. Eller kommer mänskligheten bara att få en rejäl knäpp på näsan att aldrig mer lägga sig i det naturen själv tar hand om? Att försöka ändra på tingens ordning är inte någonting man gör ostraffat, frågan är bara vad straffet kan komma att bli.

Men det är inte bara vår miljö som klåfingriga personer vill lägga sig i och ta hand om, det är också våra liv. Det pratas om att rökning och fetma förkortar våra liv med många år och det må så vara. Problemet är att när politiker och byråkrater lägger sig i människors liv och kommer med pekpinnar, har det gått för långt. Vad det handlar om är ju människans fri och rättigheter. Det är upp till var och en att själva bestämma över sina egna liv inom lagens råmärken.

Naturligtvis vill alla makthavare (politiker eller byråkrater) visa att de verkligen gör rätt för brödfödan, men att fatta dumma beslut bevisar ingenting. Vår moderna värld kräver inte bara att människorna måste ta större ansvar för sina liv fram till graven, de måste också få den frihet som behövs för att kunna göra det.

AP-fonderna, ja, alla pensionsförvaltare har visat sig vara bedrövliga på att förvalta pengarna. Dessutom är sjukvården och skolan är i kaos, hur långt ska det få gå? De som säger sig valda att förvalta skattepengarna på bästa sätt har gruvligt misslyckats. Konsekvensen kan inte bli annat än att politiker och byråkrater kommer att ses som en onödig kostnad för invånarna.

Än så länge resonerar de folkvalda precis som de alltid gjort, de behövs för att värna om vår demokrati. Men det finns en hake som framstår tydligare för varje dag, inte till vilket pris som helst. Pengar kommer att bli en bristvara för många flera år framöver och precis som alla de som tvingas dra in på det som rör deras vardag, kommer de att kräva att de politiska makthavarna gör samma sak.

Att det politiska etablissemanget inte är i takt med tiden, visar inte minst de löneökningar det talas om för riksdagspolitiker. De måste EU anpassas sägs det. Kanske är det dags att vi tittar över vad mer som behöver anpassas till EU. Hur är det med pensioner inom EU, hur mycket betalar folk i skatt för att få samma saker utförda av de offentliga verksamheterna som vi? Det talas tyst om hur andra länder inom EU kan ha mycket lägre skatt, men ändå ha en bättre sjukvård och skola. De som säger sig värna om vår demokrati och välfärd har mycket att lära av andra länder.

När sötebrödsdagarna tvärt tog slut, drabbades hela vårt politiska etablissemang av panik. Inom kommuner och landsting försöker de styrande på alla sätt dra in på arbetskraft för att spara pengar, i det fallet är de verkligen uppfinningsrika. Men de glömmer bort att de själva är en bekymmersam kostnad och utför ett jobb som faktiskt i många fall kan skötas ideellt.

Det spelar ingen roll hur de försöker försvara sina uppdrag med långa dagar och obekväm arbetstid, det gäller även för många inom både sjukvården och det privata näringslivet.

Jag lägger alltid på minnet vad jag läst och som passar in på olika saker, men kartoteket i huvudet tappar bort vem som sagt eller skrivit det. För en stund sen dök det upp någonting som passar in på alla de politiker som påstår att de jobbar häcken av sig för invånarnas bästa. Inte minst stämmer det in på våra landstingspolitiker. Det lyder så här: Verksamhet i och för sig har intet andligt värde. Den som ständigt är verksam utan att veta hur verksamheten ska inriktas, blir orolig, trött och osäker.

Inte undra på att det finns många oroliga, trötta och osäkra politiker.