Läste om förslaget som antagligen går igenom, att de med klen hushållskassa som har bil, ska betala miljönotan och blev enormt imponerad av hur våra politiker tänker. Det är ju så enkelt att uppfylla miljömålen om  bara den politiska viljan finns. Tänk om det var lika enkelt att uppfylla målen för att människan ska få det bättre.

Nåja, allt skulle vara frid och fröjd om det inte var det här med den växande arbetslösheten. Varför sätter arbetsmarknadens parter ständigt käppar i hjulet för miljöpolitiken? De skulle ha varit lika förutseende som de politiker som blickar fyrtio år framåt i tiden och tillverkat saker som alltid kunnat säljas, oavsett finanskriser och lågkonjunkturer.

Nu blir det många arbetslösa som inte har råd att köpa en miljövänlig bil, till och med skatt och försäkring kommer att innebära försakelser. Frågan är om de behöver eller har råd med en bil överhuvudtaget. Kanske många tvingas ställa av bilen, vilket skulle innebära en enorm besparing för dessa personer. Däremot inte för staten och så var det inte tänkt att fungera.

Men bra för miljön kan det bli. Till Arbetsförmedlingen kan de flesta förhoppningsvis gå eller cykla, eller koppla upp sig via Internet. De flesta har blivit medvetna om att vi måste gå ner på sparlåga några år för att se hur saker och ting utvecklar sig. Att lyssna på vad finansministern har att säga är nu viktigare än allt annat.

Vad det kommer att handla om är att alla som råkar ha gamla bensinslukande bilar (som det finns gott om), tack vare att de som har dem inte haft råd att köpa något annat, ställs inför nästan oöverstigliga problem. Det var väl inte heller vad det var tänkt.

Nu visar sig också ett problem som gäller småföretagen, som från och med nästa år måste ha ett godkänt kassaregister. För att inte behöva ha den nya typen av kassaregister får omsättningen inte vara högre än 170000 kronor, vilket får anses vara en hobbyverksamhet som ingen kan leva på.

Hur många som kommer att ha råd att skaffa en ny miljövänlig bil eller hur många småföretagare som har råd att skaffa de nya kassaregistren är svårt att gissa. Inte är det många i alla fall. För en egenföretagare krävs en omsättning på runt trehundratusen för att i bästa fall få en inkomst på runt etthundrasextio tusen brutto, det vill säga hälften av en byggjobbare eller metallarbetare tjänar. Det är svårt att höja omsättningen så varje extra kostnad drar ner inkomsten.

Vill det sig riktigt illa riskerar många fastighetsägare att få stå med tomma små affärslokaler när det väl slagit igenom. Om de inte bundit upp hyresgästen med långtidskontrakt förstås. Då kommer kronofogden att få ännu mera jobb och det kommer att bli dyrt för staten när de småföretagare som lägger av går till socialen för att tigga pengar.

För de flesta småföretagare är det ingen vits att betala a-kassa eftersom inkomsten är låg. Socialbidrag ger faktiskt mer än a-kassa om de lägger ner sin rörelse. Om de inte råkar ha några ägodelar som är säljbara förstås, för då måste de först säljas ut, med personliga tragedier som följd.

I sin nit att se till att staten får in så mycket som möjligt, verkar det som om vår byråkrati anser der bättre att städa bort alla småskuttar för att spara in på granskningar av småfifflare (som egenföretagare anses vara). Vore det inte bättre att satsa pengar på att klämma åt den maffia som tycks få agera ostört i vårt land istället. Men det är klart, livhanken är ju viktigare förstås.

Att lite väl ogenomtänkta beslut får så långtgående konsekvenser, beror på den verklighet arbetslösa människor samt små- och egenföretagare lever i, inte har några likheter med den de beslutsfattande politikerna anser vara den som gäller. Någon tusenlapp hit eller dit har väl alla råd med. Tja, har man fantasilöner så… Att titta framåt när det gäller vår miljö men inte hur människor ska kunna överleva den kärva tid som ligger framför oss, liknar misstaget Göran Persson gjorde.

Visserligen är det som att hoppa ur askan i elden om vänsterblocket tar över, men det tror jag inte väljarna bryr sig om. De kommer att vara ute efter hämnd på regeringen, sen får det bli som det blir. Det är så folk resonerar när de blir förbaskade, det borde ju alliansens medlemmar lärt sig av det senaste valet, som inte vanns av egen kraft. Tror de att de vann det på sitt alliansprogram, är de dummare än jag ens kunnat drömma om.

Ett val vinns inte på egen styrka utan på motpartens misstag, det hände också på sjuttiotalet. Det scenariot fanns inte ens i en socialdemokrats värsta mardröm, ändå gick det åt skogen på grund av för många egna misstag.

Faktum är att väljarna helt enkelt hoppar från tuva till tuva och chansar att det ska bli bättre. Att det blir massvis med dopp i gyttjepölar under en mandatperiod tycks inte avskräcka, bara de får ge igen för alla pålagor och idiotier som försämrat deras egen situation.

För svenska folkets del finns det egentligen bara två saker att välja på vid ett val, att rösta på de partier de tror på, eller inte rösta alls. Förr sa alltid socialdemokraterna att blankrösta eller inte rösta alls, var en röst på borgarna. Så är det ju inte, ett val blir bara mindre trovärdigt om bara en liten del av folket röstar. Det betyder också att ett lågt valdeltagande kan ses som ett misstroende mot hela det politiska etablissemanget och det ser våra politiker som en fara för vår demokrati.

För den som känner för det går det bra att testa vid det kommande EU-valet. Säg den Svensson som utan att må illa, är villig att skicka iväg folk till EU, där ett lönelyft på trettio tusen i månaden väntar? Det rätta vore naturligtvis att de får smaka samma medicin som många av väljarna och leva på svältgränsen.

Det finns alldeles säkert många som resonerar så och om alla dessa struntar i att rösta, blir vi ett samtalsämne bland EU:s delegater igen. Men Irländarna kommer alldeles säkert att applådera.

Jag har pippi på gamla ordspråk och det finns faktiskt ett svenskt som stämmer bra in på det som nu händer i vårt land och det lyder: Livet är ett lån mot hög ränta. Och nog fasiken kommer räntan att svida en hel del när vi ska betala av på det som nu händer.