Vår stolta svenska krona har fått mycket stryk sen andra världskriget. Kronan har tack vare det devalverats ett antal gånger för att anpassas till dess rätta lägre värde. Nu är det tydligen dags igen, efter vad jag kunde läsa i tidningen för ett tag sen. Varför kan man fråga sig, eftersom den redan är devalverad av penningmarknaden.

När kronan rasar i värde är det svenska folket som får stå för slutnotan, så har det alltid varit. Det är inte bara bensinpriset som påverkas utan också allt annat som importeras. Nackdelen med en flytande valuta utan flytväst, är därför någonting som kan bli en valfråga. Trots en skakig ekonomi är dollarn tämligen stark än så länge och euron tuffar på som om ingenting hänt. Det blir så när det handlar om handelsvalutor.

Det behövs ingen uppgörelse över blockgränserna för att fatta ett slutgiltigt beslut att övergå till euron, regeringen har redan mandat att göra det som är bäst för folket. Finns det fler fördelar än nackdelar med att gå över till euro, ska det naturligtvis göras. Det som är politiskt korrekt är nämligen inte vad som är bäst för folket.

Ser man tillbaka på vad som orsakade valresultatet då euron röstades bort, är det flera partier som är medskyldiga till det. När inte våra politiker kunde samsas om en så betydelsefull sak som att säkra invånarnas pengar mot det som nu händer, hur ska de då kunna fatta rätt beslut om någonting som gäller vår framtid?

Göran Persson visste vad det betydde att övergå till euron, men han fick inte gehör för sina argument. Naturligtvis visste även hela det socialdemokratiska partiet samma sak som Persson, men en majoritet inom partiet resonerade som så att folk var ju så vana vid den svenska kronan. Man kan ana att det var någonting helt annat som låg bakom den massiva kritiken mot euron.

Rullar allt på i gamla hjulspår är det lätt att tänka att man vet vad man har, men inte vad man får. För femtio år sen var det säkert rätt att resonera så, men i vår moderna värld är det inte mycket som stämmer med hur det var förr. Idag gäller att den som inte vågar satsa, inte heller kan vinna. Ja, det gäller ju i alla spel, förstås, även det politiska spelet. När det gäller den svenska kronans värde var det en politisk chansning som inte gick hem, det drabbar nu alla i vårt land.

Djupdykningen för den svenska kronan visar med all tydlighet att ett litet land har svårt att försvara en egen valuta. Om det är för att visa omvärlden att vi är speciell, har det definitivt lyckats. Men det är enbart löjligt att våra politiker tror att vi har ett inflytande på andra länder. Som ett varnande exempel på hur illa det kan gå för ett land möjligtvis, men det är också allt.

Ändå finns det en ljusglimt i det politiska mörkret, alliansregeringen har visat att det går att rucka på de gamla ideologierna. Att dra åt samma håll är en förutsättning för att komma framåt. Att kompromissa så att det blir rätt för folket, bör ju vara en regerings högsta prioritering.

Maktkampen mellan blocken tycks skada landet på ett sätt ingen egentligen tänkt sig. Det bästa för landet vore om det bara skulle finnas två partier som fick mäta sina krafter, men eftersom det efter ett val skulle innebära en enpartistat igen, bör den idén skrotas. För svenska folkets väl och ve vore det enklast att skrota hela det politiska etablissemanget och istället anställa skickligt folk som tar hand om svenska folkets intressen.

Allting handlar ju egentligen bara om pengar. Eller rättare sagt, att svenska folkets skattepengar räcker till det de är ämnade för. Det gör de inte idag. Anledningen får andra bråka om, men det måste vara lätt att se vad som kan tas bort utan att det påverkar de viktiga offentliga verksamheterna skola, vård och omsorg. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan behöva några av de övertaliga, men resten kommer ingen att sakna.

Politiker som brinner för sin sak har ställt till med mycket elände i vårt land, det kan ingen förneka. För många år sen läste jag någonting som Gandhi lär ha sagt: Ett varmt ting förlorar sin värme när det vidrör ett annat, ett brinnande ting tänder allt som det vidrör. Kan de politiska ideologierna beskrivas bättre. Av det våra förfäder en gång byggde upp, finns idag bara rykande ruiner kvar.