Känner mig lika vissen idag, lite som att ha blivit överkörd av ett tåg. Jag går nog och lägger mig igen efter att ha skrivit bloggen. Som ålderpensionär har jag den möjligheten trots avsaknaden av sjukintyg, utan att Försäkringskassan kan friskförklara mig och dra in pensionen.

Hursomhelst läste jag för ett tag sen att det stora företaget på orten Sandvik, räknar med att det vänder 2011. När vändningen kommer gäller det att vara beredd på ett explosionsartat inledningsskede. Det är långt dit och mycket kan hända, länder kan ha sett över sina hus och människorna blivit för fattiga för att kunna konsumera. Med den osäkerhet som finns om det verkligen ska komma en vändning 2011 och en osäker valutgång nästa höst, gäller det att inte bli för optimistisk.

Tänk om den rödgröna alliansen vinner valet, men inte av egen kraft med ett program som ska lyfta landet. Med Sahlins och Östros ständiga påtryckningar att vi måste ösa ut mera pengar för att försöka förhindra stigande arbetslöshet, är det svårt att se någon ljusnande framtid. Får vänsterpartiet igenom att det måste satsas på den offentliga sektorn och anställas flera, går vi samma öde till mötes som DDR. Om vi mot sunt förnuft och med en sämre ekonomi måste satsa på att rädda vår miljö vilar i Miljöpartiets händer. I den rödgröna alliansen kommer det att bli mycket ge och ta, men i slutändan är det folket som dyrt får betala.

För den som kan lite ekonomi är det uppenbart att staten, kommunerna och landstingen måste skära ner sin byråkrati. Det går inte att skära ner på personal inom skola, vård och omsorg, men inte inom byråkratin. Läggs ansvaret ut på de som jobbar inom de viktiga samhällsfunktionerna med tydliga regler satta av regeringen, kommer det att spara både pengar och fungera bättre.

För ett tag sen bemötte jag en debattartikel skriven av en centerpartist som ändrat på maktbalansen inom vårt landsting. Nu kommer han att bli landstingsråd med möjlighet att utöva makt, men redan i inledningsskedet var han med och körde över landstingsdirektörens förslag till besparingar inom landstinget.

Jag kommer inte att kritisera det nya landstingsrådet i min blogg, han måste ha en ärlig chans att försvara sig, däremot ska jag förklara vad som låg bakom mitt inhopp i debatten. Det som gjorde att jag ilskande till var att en välbetald landstingsdirektörs förslag inte dög utan friserades om för att passa den nya majoriteten.

I förlängningen betyder det handlandet att landstingsdirektören och de flesta chefer tillsatta på grund av utbildning och dokumenterad kompetens kan sparkas med omedelbar verkan. Jag har svårt att se hur politiskt tillsatta personer ska kunna utföra samma uppdrag, men deras handlande visar att de anser sig kunna göra det. Hade jag varit landstingsdirektör, hade jag omedelbart sagt upp mig efter det tydliga misstroendet mot mitt vetande och kunnande.

När det gäller landstingspolitiker (eller politiker överhuvudtaget) måste de anses vara lekmän (i de flesta fall kan de anses vara amatörer), vilket ansvarsområde det än gäller inom våra offentliga verksamheter. Mig veterligen finns inte många med utbildning som motsvarar deras ansvarsområde, jag kan bara komma på vår finansminister men det kanske finns någon mer.

Med andra ord är vi utlämnade åt personer som utan formell utbildning ska förvalta våra skattepengar på bästa sätt. I en tid då en arbetssökande måste uppvisa ett CV och ett betyg från minst treårigt gymnasium för att ha chansen att få ett jobb som inte kräver utbildningen, är det ännu mer ofattbart. Det kan ju inte vara så att politiska meriter smäller högre än en högre utbildning.

Men kanske förklarar det varför vi har ett samhälle vi inte förtjänar och att kommuner och landsting ständigt har problem med att få pengarna att räcka till. Det kan också förklara varför politiska beslut kolliderar med folkviljan och får konsekvenser som politikerna inte kunnat tänka sig.

Någonting som ofta präglar politiska beslut är just att de inte har en aning om vad deras beslut kan föra med sig för invånarna. Eftersom jag samlar på kloka ord i huvudet finns ett för våra politiker att tänka på och det lyder så här: Så mycket lidande förorsakas av tanklöshet – genom att glömma tänka efter hur en handling påverkar andra.