Februari har gått och man funderar över hur fort tiden egentligen går. Nåja, naturen har sin gång brukar man säga. Att naturen har sin gång gäller väl också i alla högsta grad människan. Allting förändras med åren, inte minst kroppen vilket vi inte kan göra någonting åt, vi åldras. Det har visst någonting med cellförändringar att göra. Någonting som inte förändras är vår hjärna, inga celler tillkommer eller byts ut, vi får nöja oss med de vi fått. Vi kan alltså inte räkna med att våra hjärnceller förnyas eller blir fler under vår livstid, men kanske rymmer de mer, jag vet inte. Någon lär ha kommit fram till att det är våra kroppar som minns, inte hjärnan.

Det är alltså inte undra på att människor minns femtio år eller mer tillbaka i tiden som om det var igår. Till och med senila människor minns, vilket kanske låter lite underligt. Kanske är ett minne associerat med en känsla som gör att vi kan komma ihåg, det låter inte otroligt.

För mig kan femtiotalet ibland upplevas som att kasta en blick över axeln, när något minne återuppväcks genom att träffa någon man umgicks med på den tiden. Av någon anledning har jag fötts med förmågan att minnas, utan egentligen anstränga mig. Den begåvningen är både på gott och ont.

Det sägs att man kan skriva av sig minnen som legat och gnagt, det stämmer inte alls. Däremot kan man genom att skriva, göra om minnesbilden som man själv vill ha den och många har alldeles säkert också gjort det. Antagligen ligger det i människans natur att försöka förtränga tråkiga minnen och bevara de trevliga. Att jämföra minnen med någon som var med om samma sak, är därför en fråga om hur var och en sett på och bevarat det som hände.

Kanske har jag fel som minns femtiotalet som en tid då det kändes som om det fanns en framtid. De flesta som var ute på dans, hade också varit med om krigsårens brist på allt. Att gå på bio i början på femtiotalet och sitta på kepsraden – det vill säga längst fram – kostade en krona och tjugofem öre. Omräknat till dagens penningvärde och löner, ungefär lika mycket som för en biobiljett idag.

Om det berodde på att nästan alla var ödmjuka efter att ha upplevt krigsåren är svårt att säga, men vårt samhälle var mjukare. Det mest frapperande om man jämför med dagens ungdom, är ändå klädseln. På den tiden var det vitskjorta, slips och kostym som gällde för killarna. En hatt var nästan obligatorisk, det var sällan man såg någon gå barhuvad. Samma sak gällde flickorna, men i deras fall var det klänning och kappa som gällde. Om jag inte minns fel, var det hatt som gällde för flickorna också.

När både klädsel och vårt samhälle förändrades har jag inte en aning om, förändringar som sker med små steg, gör att de automatiskt blir en del av vardagen. Vad jag minns bäst är att musiken förändrades. Storbandsmusiken som var ett måste på folkparkernas danskvällar ersattes av rock’n roll. Istället för att hålla om en tjej i en härlig tryckarlåt på dansgolvet, började alla stå mitt emot varandra och vicka på rumpan till twist and shout. Det är klart, till det behövdes både mindre och bekvämare kläder.

Vad man inte får glömma bort är vad tevens intåg i hemmen andra hälften av femtiotalet kom att betyda. Trots myrornas krig på den svartvita skärmen samlades familjemedlemmarna och folk började umgås allt mindre. Vi kunde se annat än filmernas förljugna värld, verkligheten bjöd inte på samma lyckliga slut som filmerna.

Så här i efterhand känns det som att vår licensfinansierade statliga television, användes i syfte att hjärntvätta folket. Omedvetet tog människor till sig vad de trodde var opartiska budskap, skickliga politiker utnyttjade den nya möjligheten.

Det tog lång tid innan det politiker och byråkrater hade att säga granskades och då kom det som en chock för den makthavande eliten. Under senare år har vi sett hur de styrande och makhavande försökt inskränka både yttrandefrihet och tryckfrihet. Det är upp till folket att sätta gränserna i en demokrati, politiker och byråkrater i folkets tjänst, måste finna sig i att vara bevakade.

Med tanke på det som hände med vårt land fram till mitten på sjuttiotalet, inser man hur stor skada ett stort parti med egen majoritet kan åstadkomma. Vi lider fortfarande av sviterna efter alla ideologiska experiment som svenska folket tålmodigt tvingades foga sig i. Förutsättningarna för att ett parti ska kunna få egen majoritet i framtiden är ytterst liten och det ska vi vara glada för. Ett land som styrs av ett stort parti med egen majoritet är ingen demokrati, det är en enpartistat. Förhoppningsvis kommer vi aldrig få uppleva en sådan mera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...