Efter moget övervägande lägger jag nu av med det dagliga bloggandet. Det är möjligt att jag skriver en dag i veckan, det ska jag låta vara osagt. Jag har i alla fall fått skriva av mig saker som legat och gnagt, det var ju också meningen med mitt bloggande. Tack alla ni som följt med i det jag skrivit, hoppas någonting har varit vettigt av det jag framfört.

Att blogga för att skriva av sig är en sak, men problemen försvinner inte för det. Det finns ingen som ensam kan påverka vårt genomruttna samhällssystem, det kan bara en gemensam proteststorm göra. Det är rätt tid att protestera nu när skattepengarna som är allas egendom försvinner i ett stort svart hål utan att göra nytta.

Lyssna vad oppositionen har att säga om att höja skatter och dela ut pengar. Dina pengar! Vad vi nu ser är det politiska etablissemangets krampaktiga försöka att behålla greppet om makten att fördela invånarnas skattepengar. Finns inga pengar att fördela har de ingen funktion att fylla och där är vi snart. Varför ska vi ha politiker som framför vår talan när vi själva numera tvingas sköta det mesta själva?

Visst kommer jag att skriva någon debattartikel eller insändare när våra politiker utmärker sig med dumma beslut och uttalanden, fattas bara annat.

För mig har skrivandet och att läsa böcker alltid varit det som legat mig varmt om hjärtat. Utöver att jag kan sträckläsa en bok, kan jag också sitta i timtal och skriva för nöjes skull, men också för att ventilera mitt missnöje. Det är väl en sorts terapi antar jag eller kanske bara ett sätt att lyfta på locket och släppa ut trycket för att inte explodera.

Hursomhelst är det omöjligt att stoppa alla intryck och tankar som ständigt fylls på i huvudet. Därför dyker det ibland upp de mest underliga saker som för ett tag fallit i glömska. Jag vet aldrig när det ska dyka upp och göra sig påmind, vilket är tjusningen med det hela.

Omedvetet måste det ha legat och gnagt i bakhuvudet, för en dag förra veckan upptäckte jag att ett av mina havererade vrak, en berättelse ämnad att bli en sorts antideckare plötsligt börjat irritera mina tankegångar och fått en ny vinkling. Jag var tvungen att plocka fram filen och efter en genomläsning av det jag skrivit, började bilder fladdra runt i huvudet. Utmaningen att försöka få fason på den berättelsen kan jag bara inte motstå. Skogspromenader och gräsklippning är stunder då det brukar växa fram någonting, det är säsong för det nu.

Jag tycker inte om att ha ett flödesschema att gå efter, det fungerar inte alls för mig. Ändå var det vad jag gjort upp när jag började med berättelsen, det var väl därför det slog stopp och kändes för tungt att fortsätta. Efter hand en berättelse växer fram lär man sig också mer om de personer som förekommer i berättelsen, nämligen att de tycks ha en egen vilja och inte låter sig styras. Nu tänker jag låta dem göra som de vill så får vi se vad de kommer att hitta på. Alldeles säkert kommer de att överraska mig och det är trevligt. Bara att skriva berättelsen i första person (det vill säga i jag form) blir en utmaning, det har jag aldrig lyckats med tidigare.

Nog om det och över till vad som flög för mig vid kaffedrickandet. Förr i tiden brukade man säga att den som gräver en grop åt andra, faller själv däri. Nu när man börjar ana effekterna av krisen, inser man att det är ett rejält hål det politiska etablissemanget grävt under många år. Att de själva skulle kunna hamna nära kanten och riskera att ramla ner i hålet var det nog ingen som räknade med.

Den i dagarna så starkt kritiserade skatteöverenskommelse visar att den uträkning som i teorin skulle ha kunnat fungera, i praktiken visade att det fanns okända nämnare som glömts bort. På något underligt sätt känns det som att alla inblandade politiker – precis som LO-basen känner sig lurade i efterhand. Det var ju inte meningen att de skulle stå där med hundhuvudet när pensionärer måste betala mycket mera i skatt än de som har jobbet kvar. Var stod det någonstans när beslutet fattades?

För regeringens del blir det alltmer pinsamt, ingenting blev ju som de tänkt sig. Men stirrar man sig blind på att det ska löna sig att arbeta, drabbas någon annan grupp. Det borde inte ha varit så svårt att förstå. Att rätta till det går inte enligt vår statsminister, inte undra på att han numera verkar helt nollställd i ansiktet. Han är säkert medveten om att starka krafter kommer att växa fram till valet nästa år, frågan är vem som ska kunna locka pensionärerna med någonting.

Att Mona Sahlin ska kunna återställa pensioner och a-kassa tror jag inte på. Något sinne för pengar har hon aldrig haft, de som har det finns inte med i partitoppen. De båda allierade på vänsterkanten har inte heller något sinne för pengar, det bäddar för uppstickare som kan komma med någonting realistiskt.

I och för sig är jag inte förvånad över att någonting sådant här inträffar, det är helt vanligt folk som tagit på sig ansvaret att sköta vårt samhälle på bästa sätt. Det finns inga krav på betyg för att kunna nå en maktposition inom politiken, därför kan man inte vänta sig annat än att mycket kan bli fel.

Att det mesta inte blivit som makthavande politiker tänkt sig har fört med sig någonting som jag knappast trodde var möjligt i vårt land, folk har blivit fly förbaskade. Ett folk som tidigare fogat sig i att styras kräver nu att en ändring måste ske. När kommunen jag bor i bröt mot lagen, förklarades det med att det var lagen det var fel på. Dags för folk i gemen att försvara sig på samma sätt mot våra myndigheter.

Svenska folket är myndiga en dag var fjärde år och det är när de så kallade folkvalda ska väljas. När valet är klart och segraren utsedd är det dags för folket att foga sig i vad de valda beslutar om. Jag har en otäck känsla i bakhuvudet av att hela vårt samhällssystem kommer att gå över styr. Anledningen är naturligtvis att inte de så kallade folkvalda insett att de inte är valda för att bestämma, utan för att rätta sig efter folkviljan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...