Varje gång jag sätter mig ner för att skriva någonting händer samma sak, jag blir förvånad över all text som flyter ut över skärmen. Så har det varit när jag skrivit mina insändare och debattartiklar de senaste tio åren. Problemet är att jag breder ut mig för mycket, har svårt för att använda ett korthugget kärvt språk. Den tyvärr bortgångne Slas kunde den konsten, det är få förunnat. 

Säkert är det fler än jag som retar upp sig på politiker med allvarliga ansikten som säger att de vet vad de gör. I helsike heller, de har bara att följa med strömmen och hoppas att vi fastnar före det stora vattenfallet. Att åka ut för ett sådant i en liten barkbåt är inte trevligt.

Hur jag än stöter och blöter det som finns inpå oss i vardagslivet, blir svaret alltid att vi har fått ett samhälle vi inte förtjänar. Vad som skapats av politiker är faktiskt ett människofientligt samhälle. Rovdjur och vår miljö, tycks många gånger väcka större empati hos de politiska makthavarna, än människor i nöd.

Det är inte människorna det är fel på, när ett land blir omänskligt att leva i. Att det verkligen blivit människofientligt kan men se resultatet av i inte minst självmordsiffrorna. För alla de unga som tagit sina liv, släcktes hoppets låga tidigt i livet, för många redan under skoltiden. Mobbning, de fega och osäkras sätt att hävda sig, har skolbyråkrater aldrig helhjärtat försökt få stopp på. Där finns de ansvariga som bär skulden till att mobbningen kunnat fortsätta. Som våra politiker behandlar de unga idag, kommer de själva att bli behandlade när de blir äldre.

Från det ena till det andra. I själ och hjärta är jag en gammal obotlig romantiker, därför har allt tal om kvinnors jämställdhet stört mig. De har varit jämställda i många år, om man bortser från lönerna. Men lönerna kommer i skymundan i debatterna, de mest gapiga kvinnorna vill ha makt.

Som en följd av dessa kvinnors kamp och att kvinnor börjat ta för sig, har vi fått vad man kallar machomän (uppblåsta skitstövlar) som börjat känna sig pressade och tvingade visa skillnaden. Män är alltid underlägsna kvinnan på grund av att de genom födseln utrustats med två huvuden, det mindre är vad som styr många av dem.

I vår moderna värld har man i många fall svårt att se skillnaden mellan man och kvinna. Kanske just därför har vi i dag samboförhållanden och äktenskap mellan parter av samma kön. Precis som det finns klent byggda män, finns det manhaftiga fruntimmer, som man sa förr. Inte så konstigt att de i dessa förhållanden fungerar som kvinna och man. Är det en ödes nyck att män och kvinnor skapats olika, eller finns det någon mening med det?

Kanske är det bara vi äldre som reagerat över att många av dagens kvinnor röker som borstbindare, super, snusar och slåss som flydda tiders rallare. I det fallet är de ju jämställda med männen, ja, till och med överlägsna i en del fall.

För ganska länge sen såg jag ett inlägg av två moderatkvinnor, i vilket de tog upp unga kvinnors supvanor. Smugglingen av svartsprit måste stoppas var receptet de hade att komma med. Om de tänkt efter lite, skulle de väl funderat lite över varför de unga kvinnorna dricker sprit överhuvudtaget. Oavsett vilket missbruk det gäller, finns en orsak till det. Det kan väl inte vara så, att det är vårt fantastiska politiskt skapade välfärdssamhälle som är orsaken?

Ett väl fungerande samhälle där allt är enkelt och okomplicerat, kanske är allt som behövs för att människorna ska må bra och inte behöver fly från den grymma verklighetens bekymmer.

Till alla som känner sig vanmäktiga över hur klantigt vårt samhälle sköts, har jag någonting passande att komma med idag och det lyder så här: Det är den stora bedrövelsen som ger färg åt glädjen.

I dessa krisens dagar är det många som är bedrövade och det finns inte mycket att glädjas åt. Alldeles säkert skulle många i alla fall känna skadeglädje om politiker och byråkrater mister sina jobb, så fungerar nämligen människor som anser sig illa behandlade.

Usch då, det jag skrivit i dag blev inte så kort och kärnfullt som jag föresatt mig.