Jag måste dra ner på kaffedrickandet, kaffet har blivit alldeles för dyrt. Jag tror inte ett dugg på att skördarna slagit fel, men det urusla värdet på vår stolta svenska krona gör ju sitt till förstås. Eftersom allting har med politik att göra, är det väl politikerna vi ska klaga på. Precis som politiker brukar göra kan man då också retoriskt påstå att även den nu pågående krisen är skapad av politiska beslut. Fasiken vet om det inte är så!

Politik är nog det mest obegripliga som finns. Inte ens de politiskt aktiva tycks veta vad de håller på med eller vad deras uppdrag går ut på. Ingen tycks i alla fall veta att de är till för folket och inte tvärtom. De tycks inte heller ha fattat att de nu är en kostnad svenska folket, att de är en lyx som inte svenska folket har råd med.  Fråga vem som helst på gatan (inte minst gamla och unga) så upplever de politikerna som gökungar som knuffar dem ur boet.

Jag tror inte svenska folket tål hur mycket som helst, det gäller inte minst pensionärerna som fått veta att pensionerna ska minska som en naturlig följd av pensionssystemets utformning. Varför finns ingen utformning av hur stor våra offentliga verksamheter när ekonomin går baklänges? Det går inte att försörja politiker och byråkrater när inte pengarna räcker till det folket betalat skatt för att få.

Blir det en sänkning av pensioner ska en lönesänkning omedelbart genomföras för riksdagsmän, yrkespolitiker och byråkrater. Se bara på de lönesänkningar människor inom verkstadsindustrin accepterat för att få behålla jobben. Eftersom de är de folkvaldas arbetsgivare har de rätt att kräva att lönesänkningar för politiker, byråkrater och tjänstemän inom de offentliga verksamheterna sker med omedelbar verkan. Det är nu även läge att ta bort partistöd samt halvera riksdagens ledamöter, det borde vara en självklarhet när pengarna inte räcker till.

Tomma tunnor bullrar mest brukar man säga och det stämmer sannerligen in på den nybildade vänsteralliansen. Har man under alla år försökt förtränga verkligheten har jag förståelse för att krisen måste ha kommit som en chock. Vad det nu handlar om är ju att överleva och snåla på resurserna eftersom ingen vet hur långvarigt det kan bli.

Det är märkligt att partiet som säger sig vara det enda som kan regera vårt land, i modern tid inte lyckats med annat än att skapa inflation av politiker, byråkrater och administrativa chefer. Men det är klart, det kan ju vara tjänstemannaförslag som ligger bakom, precis som det vårt landsting hänvisar till och svär sig fri från ansvar för de förändringar som måste ske. Man kan fundera över om våra så kallade folkvalda politiker bara har att besluta om de tjänstemannaförslag som läggs fram.  

Trots att politiker försöker framhäva sig själva om hur viktiga de är för vår demokrati, får man den uppfattningen att det är tjänstemännen som styr det mesta. Vad ska vi då med politiker till?  

Den frågan kan man också ställa sig efter att det debattinlägg EU-parlamentarikern Olle Schmidt skrev i Gefle Dagblad för någon dag sen. På fullaste allvar ansåg han att vi ska ta emot fångarna från Guantánamo för att skydda våra öppna samhällen mot den nationella terrorismens blinda hänsynslöshet. Jösses! Tydligen har inte denna Schmidt varit hemma i vårt land på ett tag för då skulle han insett att vi inte har råd att vara världens samvete. Guantánamo är Obamas problem, definitivt inte vårt lands.

Men den största anledningen till att jag är skeptisk är ändå att de varit misstänkta för terrorism, annars hade de inte släpats dit. Jag minns att jag för många år sen läste om en försvarsadvokat i Amerika som blint trodde på sin klient som åtalats för ett pyromandåd och fick honom friad. Ett halvår senare började det brinna i advokatens fastighet och pyromanen togs på bar gärning. Det visade sig vara samma man som advokaten trott så blint på. Visst måste väl det ses som en sedelärande händelse?

Det är möjligt att det går alldeles utmärkt att vara blåögd inom EU- högkvarterets skyddande kokong, men ute i den hårda verkligheten gäller helt andra regler. Det skulle ha varit trevligt om denna parlamentariker tog reda på hur de gamla och unga har det i hemlandet. De lever under bedrövliga förhållanden i det land som avlönar honom. Många av dem upplever vårt land som ett helvete värre än Guantánamo och de svär ve och förbannelse över att ha blivit födda i fel land med fel politiska makthavare.

Med parlamentariker i EU som inte har koll på vad som händer i egna landet, kan vi vara dem förutan.

Den bedrövliga närvaron som man kunde läsa om för några dagar sen visar dessutom med all tydlighet att de inte tar sitt jobb på allvar. Det kan vara förklaringen till varför det mesta blir fel för vår del vid beslut inom EU. De kan helt enkelt inte ha funnits på plats när det röstats om viktiga saker som sen ställt till det för landets invånare. Det är alltså inte EU vi ska skälla på, det är våra representanter som inte tillvaratagit vårt intresse.

För mig är ändå det viktigaste att om politiker som representerar vårt land har egna åsikter, bör de hålla dem för sig själva. De är avlönade av svenska folkets för att föra deras talan, ingenting annat. Vi behöver duktigt folk som ser till att vårt land får ut någonting av vårt EU-medlemskap istället för att bara betala. Ta reda på vilka som kan göra det om ni tänker rösta i juni, jag tänker inte göra det.

Efter att under många år följt med vad som hänt inom politiken har jag många gånger fått mig ett gott skratt, trots att jag egentligen borde ha gråtit. Det blir lätt så när någon politiker säger saker som kan uppfattas som god dag yxskaft. Inom en sluten krets är det lätt att bli världsfrånvarande.