Om det är någonting som kommer att sättas på prov de närmaste åren är det alldeles säkert vårt tålamod. Det går inte att jäkta fram en ändring, det är bara att vänta och se. En svår konst för den moderna människan vars dagar är fyllda av stress på jobbet och jäkt på fritiden.

Det är ganska intressant att spekulera om vad en hög arbetslöshet kommer att innebära för vårt land utöver minskade skatteintäkter för staten, kommuner och landsting. När dessutom konkurserna ökat innebär det förlorade jobb som kanske aldrig kommer tillbaka. Med mindre i plånboken kommer människor att tvingas förändra sin livsstil, vilket kommer att påverka konsumtionen.

För en arbetslös blir det till en början en fråga om vad de ska stressa och jäkta efter. Att plötsligt uppleva det som att de har all tid i världen till förfogande kan sätta myror i huvudet på vem som helst. Efter bara en kort tid kommer de underfund med att veckorna bara tycks bestå av måndagar och fredagar och att de inte hinner med någonting. Till och med att besöka Arbetsförmedlingen blir svårt att pressa in i de nya dagliga rutinerna.

Det är ett annorlunda liv att vara arbetslös, men den största förändringen kommer barnen att märka av. Barn har lättare att lära och förhoppningsvis lär de sig något för livet att allt kan förändras på bara kort tid. De flesta barn som lever med en ensamstående förälder vet redan vad knappa förhållanden betyder, men de som varit vana vid en väl tilltagen veckopeng, egen dator och mobiltelefon kommer att känna av förändringen.

Vad händer med barn då inte bara veckopengen och det ständiga pratandet i mobiltelefonen försvinner utan också att märkeskläder får hänga med så länge de håller ihop? Förtvivlade kastar de sig på sängen om även Internetuppkopplingen sägs upp, livet är slut för deras del, de oroar sig för vad kompisarna ska säga. Inget barn tänker så långt att föräldrarna har det mycket värre, kanske inte ens pengar till hyra, mat och alla avbetalningar.

I takt med att allt fler får det sämre ställt skapas förhoppningsvis förståelse för alla de som tidigare haft svårt få pengarna räcka till. I förlängningen betyder det att de sociala orättvisor som finns i vår så kallade välfärdsstat kommer att framstå allt tydligare för en oändligt mycket större grupp.

Många frågar sig nu vart välfärdsstaten tog vägen, den som vilade tryggt på en hög konsumtion och ekonomisk tillväxt. Varför var det ingen som nämnde att det kunde ta slut en dag, var det för att makthavarna själva skulle hinna sko sig innan allt brakade ihop? Jösses vad folk måste känna sig lurade när deras pengar använts i ett enormt pyramidspel där bara en del kammat hem vinsten och resten förlorat nästan allt.

Det som hänt inom AMF, visar med all tydlighet att respekten för andras pengar inte finns inom en viss krets. Som en följd av det har alla blivit medvetna om risken hur det kan gå när andra tar hand om deras pengar. Det är inte längre självklart att politiskt valda personer ska förvalta skattebetalarnas pengar, det ska den som är bäst lämpad för uppgiften göra.

Jag har under många år påpekat att vårt politiskt styrda samhälle är en fara för vår demokrati. I demokratisk ordning fattade beslut handlar alltid om en styrkedemonstration, störst vinner. Därför har det beslutats om saker som beslutsfattarna ansett att invånarna behövt. Massvis med beslut har fattats som varit i strid med folkviljan.  

Kommunerna sitter verkligen illa till framöver, de har redan sparat in på så mycket av det invånarna betalar skatt för att få utfört att de inte kan hitta någonting att spara in på. Det ska bli intressant att se om det kommer att sparas in på personal, eller politiskt tillsatta jobb. Ja, vill kommunledningar sitta kvar har de ju egentligen inget val, det har de säkert redan insett.

Jag avundas inte de politiska makthavarna som nu tvingas tänka i banor de aldrig gjort förut. Kanske har jag ett litet ord på vägen hur de ska göra, det lyder så här: Det gäller helt enkelt att minska spänningen mellan våra möjligheter och våra önskningar.

Många politiska beslut har fattats med utgångspunkt från egna (eller partiets) önskningar, utan att ta reda på om det var möjligt eller inte. Nu återstår bara att utforska möjligheterna, de politiska önskningarna måste ställas i skamvrån så länge. Förhoppningsvis för all framtid.