Det fanns massvis med osorterade tankar i huvudet när jag vaknade, därför kommer alldeles säkert min blogg idag bli minst sagt virrig. Inte blev det bättre när naturen pockade på sin gång och jag satt och filosoferade på toan. Vad som slog mig var att jag helt enkelt tar till mig för mycket av det folk pratar om på gatan och i affärer. Alla har någonting att säga om den tid vi nu lever i och det är inga snälla saker.

Det är när det känns tungt som människor börjar grubbla över vad som är viktigt i livet. En stackare som satsat på fonder under många år hade räknat ut att banken tjänat mer på hans satsade pengar än han själv. Samma sak med kapital- och pensionsförsäkringar. Inte undra på att bankerna och försäkringsbolag kunnat göra miljardvinster genom avgifter som tas ut även om det går dåligt för spararen.

Naturligtvis måste det vara någonting alldeles galet när förvaltare av pengar skor sig utan att själv ta några risker, det gör kunden. Vad det än gäller är det landets invånare som solidariskt får vara med och betala när det blir kris. Jag kan inte fatta att svenska folket är så mesigt att de inte säger ifrån. Alliansregeringen, ja hela det politiska etablissemanget propagerar nu för att folk ska fortsätta jobba efter uppnådd pensionsålder. Alla jag talat med som fyllt femtiofem skulle gå hem redan nu om de får chansen att göra det, de kommer knappast att jobba längre än de behöver.

Under alla år i arbetslivet har de betalat in sin del för att få njuta av ålderdomen, det finns ingen anledning att rucka på det. Problemet är att staten, kommunerna och landstingen inte har kvar de pengar som betalats in, de är spenderade på annat för länge sen. Att det har gått så här länge förvånar mig, det borde ha rasat ihop för många år sen.

Jag kan förstå oron hos de politiska makthavarna när socialbidragstagarna ökar i allt snabbare takt, pengarna måste fram på något sätt. Tidigare har det kunnat göras omfördelning av pengarna, nu finns snart ingenting att ta av för att täcka upp där pengarna behövs om inte kostnader tas bort i rödaste rappet.

Notan för det som nu händer kommer att skjutas framåt i tiden och en dag måste allt det här betalas. Det är där de blivande pensionärerna kommer in i bilden, ju längre de jobbar desto mer hjälper de staten, kommunerna och landstingen. Skulle inte förvåna mig ett dugg om pensionsåldern höjs till sextioåtta år inom de närmaste åren. Ett gott råd till alla som är runt sextio och får erbjudande om att gå hem tidigare, gör det. Ingen kommer att tacka den som jobbar efter uppnådd pensionsålder och det finns inga fickor på svepningen.

Den moderna människan jagar pengar för att köpa det ena onödiga efter det andra. Nog borde det räcka att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Den som tänker så och inte strävar efter mer pengar att köpa prylar för är antagligen en lycklig människa. Någon klok människa lär ha sagt att rikedom är att äga allt som är nödvändigt och anse det vara tillräckligt. Man behöver inte tänka efter lång stund för att inse att det ligger någonting i det.

Som det är idag vantrivs massvis med människor på sina jobb. Det är inte bara lågavlönade som känner otrivsel på jobbet utan också högavlönade vilket visar att lönen inte är den största orsaken. Ju längre det här pågår, desto tidigare kommer det oundvikliga sammanbrottet då människor inte längre orkar gå till sina jobb.

Alla har säkert någon närstående eller bekant som råkat ut för det vi kallar utbrändhet, en följd av att ha pressat både kropp och psyke under en längre tid. En dag säger kroppen ifrån, eller snarare blir det en form av kortslutning. Det beror inte på att de människor som klappar ihop är svaga, samma sak händer nämligen också bilar som körs med full gas dag efter dag och bara stannas upp för att tanka.

Livet är kort så kör hårt tänker de som är unga. Jodå, det är sant, ett liv går fortare än man ens kan ana. Ett människoliv är lika flyktigt som pengar nuförtiden. De unga har inga reserver att ta av när de hamnar mitt uppe i en kris. Kanske borde dagens ungdom lära sig av de pensionärer som lever en hel månad på vad ganska många av dem bränner på en krogkväll.

Egentligen är det ganska fantastiskt att en fattigpensionär klarar livhanken på runt tvåtusen till mat och kläder efter att de fasta kostnaderna betalts. För varje vecka gröps de pengarna ur på grund av i snabb takt ökade priser på det lilla de kan unna sig. Det är därför många av dem äter havregrynsgröt för att stilla den värsta hungern varje dag. Kött är inte att tänka på eftersom det är alldeles för dyrt. Tur är väl det eftersom de i alla fall inte kan tugga köttet på grund av att de inte haft råd att laga sina tänder på många herrans år.

Det är knappast av barmhärtighet som de stora matjättarna nu går ut och skryter över att de sänkt priserna på många varor, det börjar gå tungt att sälja till överpriser. De riktigt snuskiga priserna ser man i köttdiskarna som folk går förbi och sneglar på kilopriset som verkar ha gått upp med hundra procent. Till och med fläsk med mer fett än kött på kostar skjortan.  

Nåja, pensionärerna är inte ensamma om att inte ha råd att äta lite finare mat eller laga sina tänder, lågavlönade och ensamstående föräldrar sitter i samma sits. Man kan förstå att den svenska avundsjukan börjat blomma upp när makthavande politiker visar upp väl underhållna tänder när de ler i teverutan och talar om vilket rikt land vi är. De tuggar säkert i sig mumsiga kötträtter och sköljer ner med ett gott vin också.

De tänker inte på att både gamla och unga som betalar deras löner med sina skattepengar kanske inte ens har råd att mat på bordet eller öppna dörren till tandläkaren, som bara det kostar en femhundring.  Ja, så ser det ut i vårt land med en välfärd som inte många sett röken av.

Våra politiska makthavare har i alla fall någonting att skryta med som bräcker av andra länder med hästlängder, inget folk är så registrerat som svenska folket. Staten ser och hör allt, precis som jag har för mig att Paramount gjorde reklam med någon gång i tiden. Våra liv är styrda vare sig vi vill det eller inte, kanske är det dags att bli olydiga för att se vad som händer.

Med tanke på alla förbud och vad de politiska makthavarna kan hitta på känner man sig lite orolig. Därför har jag en fråga till de politiska makthavarna som är av största vikt för alla som bor i landet, får man skita? Att jag ställer den frågan beror på de miljömål vi måste vara bäst på att uppfylla och att skita påverkar växthuseffekten vad jag kan förstå. 

Men det är klart, det kan förstås undvikas om svenska folket är beredd att betala både miljöavgift och en liten skatt som det sen läggs moms på för att lindra effekten. Visserligen kan man räkna med att många då skiter svart, den risken finns alltid med skatter och avgifter. Det är ju på grund av de höga skatterna som svartsprit och cigaretter blivit en lukrativ marknad för de kriminella.

Ingen vet om de politiska makthavarna tänker innan de fattar sina beslut, men om det är så bör de tänka sig för både en och två gånger innan de hittar på nya sätt att få in skatter. Går det så långt att svenska folket måste betala för att skita, kan det bli så jäkligt att svenska folket skiter i alltihop.