Att privatekonomin är i en nedåtgående spiral och att dessutom priserna på det vi behöver ligger på en alldeles för hög nivå bådar inte gott. Det skrämmande är att politiker nu börjat ropa efter högre skatter för att klara välfärden. För vem får de till svar att höra det, det är dags att krypa upp ur sandlådan och lyssna vad folket har att säga.

Nya skatter drabbar alla, därför kommer kravet på att yrkespolitiker måste ta sitt samhällsansvar och avskeda sig själva att växa sig starkare än ropet på nya skatter. Onödiga kostnader måste först tas bort innan det ens kan diskuteras nya skatter, det finns bara yrkespolitiker och politiskt tillsatta jobb kvar att skära ner på.

Fortsätter krisen en längre tid kommer vi att se en utslagning av små specialbutiker, men även större kommer att drabbas. Det är därför helt i linje med hur en demokrati fungerar som det även kommer att drabba yrkespolitiker och byråkrater. Blir det riktigt illa är det ju bara de absolut viktigaste samhällsfunktionerna skola, vård och omsorg som måste prioriteras.

Det otäcka med en lågkonjunktur och att det blir ont om pengar är att detdrabbar alla, liten som stor.

Läste för ett tag sen att alla (till och med småbutiker) måste ha godkända kassaregister med en låda kopplad till skattemyndigheterna. Skatteverket hade definitivt inte räknat med att en finanskris och lågkonjunktur skulle kunna drabbas landet, eller så har de helt enkelt struntat i att de nu belastar småföretag med en kostnad många inte klarar av. Men ska det vara ett godkänt kassaregister så ska det och därmed basta.

Snaran dras åt i det kontrollsamhälle som skapats och som är på väg att fullbordas. Många små butiksägare har klagat, men Skatteverket vägrar hårdnackat att rucka på beslutet, istället för att senarelägga införandet i väntan på bättre tider. Problemet är nämligen att en mycket stor del av småbutikerna inte har råd att köpa det myndigheterna beslutat att de måste ha, därför kommer alldeles säkert många småbutiker att läggas ner vid nyårsskiftet. Kanske var det vad som åsyftades med införandet, det är krångligt och tidsödande att hålla tummen i ögat på småföretagare.

Ingen kan bli riktigt klok på hur byråkrater inom de offentliga verksamheterna tänker, om de gör det överhuvudtaget. I en tid då alla arbetstillfällen behöver skapas, läggs istället hinder som för många småföretagare. Hur många av dessa får ett banklån utan att kunna ställa upp med tvåhundra procent säkerhet?

De lättnader för småföretagare det pratats om ända sen sjuttiotalet borde det naturligtvis regeringen ha beslutat om omgående när folk började friställas från sina jobb. Ger man Arbetsförmedlingen direktiv att försöka lura arbetslösa att starta företag, måste det finnas en morot. Den enorma ökningen av konkurserna med snart etthundra procent tycks varken regeringen eller oppositionen bry sig om.

Man kan verkligen fråga sig om regeringen har någon kontroll över byråkratin som sätter käppar i hjulet för deras ansträngningar om fler i arbete. Det bästa receptet för att få fart på företagandet i vårt land är att minska byråkratin, inte att utgå från att alla företagare är fifflare.

Svenska folket vet redan vilka de verkliga fifflarna är och det är inte de småföretagare som kanske kan sko sig med ett par tusenlappar i bästa fall. Skattemyndigheten borde vid det här laget sett hur många små företag som begärt uppskov med inbetalning av både moms och skatter, många egenföretagare har svårt att betala sin F-skatt. Med utgångspunkt från uppskoven kan redan nu skattemyndigheten göra ett överslag över hur många små företag som ytterligare kommer att läggas ner av fri vilja eller gå i konkurs.

När företag redan i ett inledningsskede av en lågkonjunktur har problem, visar det dels att företagen under en lång tid haft problem med likviditeten, men också att det är svårt för en småföretagare att bygga upp en reserv för dåliga tider. Vi har varit med om det här förr och det tar lång tid innan någon vågar sig på att starta företag efter att ha sett hur det kan gå.

Jag är medveten om att det finns företagare som betalar ut svarta löner och därför också tvingas göra svarta pengar. Anledningen är de regler och förordningar som finns och inte minst vad det kostar att ha anställda ”vitt”. Vad det egentligen handlar om är att skatter och avgifter för anställda är alldeles för betungande för småföretag.

På samma sätt som att pensionärerna är högre beskattade än de som arbetar, skattar en egenföretagare bort det mesta av det som blir över i slutändan. Boven i dramat med svarta löner är därför de ”straffavgifter” företagare tvingas betala för att ha anställda. Det är därför inte alls säkert att företagaren stoppar pengar i egen ficka, i de flesta fall går de till ”svarta” löner. Företagaren stjäl ju faktiskt från sig själv om han jobbar svart. Ja, om man bortser från de kriminella ligorna, förstås.

Ingen vet hur stor den ”svarta” marknaden är i vårt land, det går bara att gissa sig till. Man kan också gissa sig till att det inte skulle vara värt risken för en skattekontroll, om det blev en förenkling och billigare att anställa folk. Går det att uppskatta att staten går miste om miljarder på svartjobb, går det att uppskatta hur många jobb som skulle skapas och hur mycket staten kan få in om småföretagare inte beskattas så hårt som idag.

Troligtvis skulle staten på sikt göra en bra affär genom att sänka skatter och avgifter, samt förenkla både blanketthysteri och regelverk för småföretag. Men det finns ett annat hinder det inte talas så mycket om. Genom att en del fackförbund blockerar småföretag som vägrar teckna kollektivavtal är det många som tänker sig för mer än en gång innan de startar ett företag. Hur representanter för facket tänker har jag aldrig kunnat förstå.

Jag har full förståelse för att de som gått den långa vägen inom politiken och facken sitter fast i ett tänkande som är hopplöst omodernt. Men att tänka med ryggmärgen ställer till med mycket elände i den moderna värld vi nu lever i. Om det kan var till någon hjälp för att ändra tankesätt ska jag idag bjuda på några kloka ord av Alexander Pope och de lyder så här: En människa bör aldrig skämmas för att tillstå att hon haft orätt, vilket bara är att säga att hon är klokare idag än hon var igår.

Det gäller att vara efterklok efter första felet och inte när samma misstag gjorts.