Vaknade kvart över fyra och var klarvaken. Insåg efter det obligatoriska kaffedrickandet att både fackföreningsrörelsen och det politiska etablissemanget sitter med dåliga kort. Eller så saknas det kort och det är därför ingen kan få ihop en familj, för det är ju vad det gamla kortspelet Löjliga Familjen handlar om.  

Läste i söndagstidningen om den omsvängning som skett när det gäller partisympatier. Om det beror på att Mona Sahlin har en förmåga att hoppa i galen tunna eller att hon låter Östros göra uttalanden i ekonomiska frågor ska jag låta vara osagt. Lyssnar man på vad som sägs på gatan tappar partiet sympatisörer varje gång Östros gör ett uttalande. Det kan bli så tokigt om man plockar bort en pajas och ersätter med ett enda stort skämt.

Högsta hönset inom LO snäste av Mona att hon inte skulle lägga sig i LO:s interna affärer och det finns en poäng i det. Nu är båda ifrågasatta och visar med all tydlighet att en ny myt har avslöjats, nämligen det som sagts under flera år, att kvinnor har en förmåga att tänka mer logiskt än män. Så var det med den myten. Samtidigt fick folket ännu en gång bevis på att styrelser inte vet vad de håller på med och känner sig därför lurade om deras beslut ifrågasätts.

Ett nytt rosornas krig är väl inte vad sossarna vill ha just nu, men det bästa för landet vore att LO och sossarna går skilda vägar. För LO:s medlemmar handlar det om en rejäl inbesparing eftersom det rör sig om många miljoner som satsas i varje valrörelse. I takt med att allt färre medlemmar sympatiserar med sossarna, kommer stödet till partiet att ifrågasättas.

Ingen av de inblandade inom arbetarrörelsen har tydligen en aning om att de representerar människor med två vitt skilda önskelistor som i slutändan inte är förenliga när ett land hamnar i kris. Men genom smågnabbet har folket kommit underfund med att hela det politiska och fackliga etablissemanget är lika goda kålsupare allihop.

Den stora frågan folket vill ha svar på när det är dags för val är vem eller vilka som vågar ta tag i den kultur som finns att ge bort skattebetalarnas pengar lite hur som helst. Inget parti kommer att få några pluspoäng genom att lova saker som kommer att belasta de gemensamma medlen, däremot kan storvinsten kammas hem med löften om att förenkla och göra allting billigare för invånarna.

Vi har några offentliga verksamheter som är på väg att bli katastrofområden, skolan, sjukvården och Försäkringskassan. Om ingenting görs kommer det att ta en ände med förskräckelse. När viktiga saker för människors vardag försämras visar det att hela vårt så kallade välfärdssamhälle i själva verket är ett korthus byggt med hjälp av Löjliga Familjen som kan rasa ihop närsomhelst.

Människor på landsbygden och i storstäder prioriterar helt olika saker, det vet de politiska makthavarna. En medveten förflyttning av människor till storstäder genom ständiga försämringar för glesbygdsbor har därför gett resultat. Storstadsområdena är de som blir tungan på vågen vid nästa val, inte undra på med den politik som förts.

Man kan förstå varför Centern rasat under fyra procent, öppna landskap där det bor allt färre är ingenting värt i vårt moderna samhälle. Det är därför bensinmackar dras in i glesbygder på grund av vansinniga beslut fattade av människor som rör sig i storstädernas djungler. I det fallet är ju Centern medskyldig.

Jag försöker tänka framåt, den dag när tjänsteföretagen som är motorn i storstadsregionerna står uppallade på bockar och köpvagnen inte längre rullar. Det som håller storstadsregioner vid liv är ju faktiskt till största delen konsumtionen, inte många exportindustrier finns inom de områdena.

En rejäl kris fungerar ungefär som reklamen man kunnat se på teve, ramlar en pryl puttar den omkull nästa och till slut ligger alla där.

När en storstadsregion drabbas av arbetslöshet under en längre tid går förslumningen snabbt. Om den kris vi än så länge bara är i början av blir långvarig och det tar slut på stämplingsdagarna för de arbetslösa, finns det ingen hejd på de kostnader som drabbar dessa storstadsregioner.

Följden blir precis som vid saneringen av bankerna och landets ekonomi att problemet måste exporteras. Om inte till andra länder så till orter som avfolkats och där det finns gott om tomma lägenheter och hus som inte hittat någon köpare trots lågt pris. Visserligen är det lika ont om jobb överallt, men arbetslös kan ju folk vara på vilken liten ort som helst. Därför kan flyttbidraget komma till heders igen, men då med omvänd flyttström.

I vårt moderna högteknologiska kunskapssamhälle går det att bo utanför storstadsregionerna och kunna driva små företag. I takt med att glesbygder på nytt befolkas skulle också kravet på tillgång till service öka. Ett problem för ett land som skrotat allt vad service heter för glesbygdens befolkning är bland annat nedlagda skolor. Det ger möjlighet för avskedade lärare att starta privata skolor, det kan dra med sig läkare som tröttnat på storstadjäkt och usel arbetsgivare. Kanske drar det med sig mobila tandläkare utan gränser, ja till och med privata lantbrevbärare istället för Postens som inte har råd att ge service. Man kan bara se fler möjligheter än problem.

Att bensinmackar läggs ner på grund av vansinniga bestämmelser kan kringgås genom att hyra transportabla bensinmackar precis som i Norge. En så enkel lösning skulle kunna förse glesbygder med det bränsle som behövs. Om människor tvingas åka tjugo mil fram och tillbaka för att tanka kan man fundera över om beslutsfattarna i Fjollträsk går runt och har huvudet under armen. Miljötänkande har knappast kunnat styra det minst sagt idiotiska beslutet.

Nöden är uppfinningarnas moder brukar man säga och det uttrycket har naturligtvis tillkommit av erfarenhet. Antagligen finns det inbakat i arvsmassan, ingen är ju villig att lägga sig ner och dö.

Ser man till andra länder där människor är trångbodda, finns det gott om plats att bosätta sig i vårt land. Det ger möjlighet till okonventionella lösningar som inte beaktats när hjulen snurrat på. Möjligheten till självhushållning genom att odla egna grönsaker och använda gamla traditioner att konservera. Det är ingen konst att göra en jordkällare, som är en utmärkt förvaringsplats som inte heller drar någon dyrbar el. Att ingen miljönisse kommit med det här förslaget är för mig obegripligt.

Det enda som behövs för att det hela ska rulla igång är faktiskt bara en grundtrygghet, som det var ämnat att folkhemmet skulle ge svenska folket. Felet med folkhemmet var att staten skulle ta hand om allting, medan exempelvis en medborgarlön förutsätter att människorna själva tar över hela ansvaret för sina liv. Vem vet, kanske kommer vi att få se en folkrörelse så stor att det tvingar fram ett införande av medborgarlön. Det rör sig om flera hundra tusen som inte längre har någon a-kassa redan i början på 2011 därför att stämplingsdagarna tagit slut.

Visst kan jag förstå att många tycker att det bara är orosmoln som hopar sig framöver, men det finns oanade möjligheter för den som är beredd att själv skapa sin egen framtid. Någonstans har jag läst följande: Ge inte upp när molnen omger dig, det kan vara ett tecken på att du håller på att klättra högre.

Det är väl snarast omtanken om barnbarn och barnbarnsbarn som fått mig att tänka i nya banor. Jag vill inte att de ska få leva i ett samhälle som det vi haft senaste fyrtio åren, det har inte gett landets invånare någonting. Ja, om man bortser från de som satsat på en politiks karriär och kunnat lyfta högre lön än specialutbildade personer som exempelvis lärare och sjuksköterskor. När skattepengarna inte räcker till är det inte lärare och sjuksköterskor det ska dras in på utan politiker och byråkrater. Eftersom de så kallade folkvalda inte insett det, får det ses som ett bevis på att allting spårat ur.

Börjar man tänka i de banorna, inser man snabbt att fördelen med medborgarlön inte bara är en grundtrygghet för de allra flesta, utan också ett samhälle fritt från politisk och byråkratisk påverkan. Visst kommer dessa personer att fortfarande leva på skattepengar om medborgarlön införs, men på samma villkor som alla andra.