Att försöka förstå hur andra människor tycker och tänker går bara inte, ändå är det precis vad våra politiker praktiserar i sitt beslutsfattande. Den demokratiska processen det så ofta talas om bryter ständigt mot det som en demokrati står för. När politiska beslut inkräktar på människan fri- och rättigheter är det inte längre en demokrati.

Det stora hotet mot en demokrati är de människor som väljs av folket att föra deras talan. Det är lätt att dessa personer inte bara drabbas av maktberusning, utan också av storhetsvansinne. När det gått så långt har folket ingenting att säga till om och med hjälp av landets byråkrati dras snaran åt.

Det är därför en stor byråkrati är lika viktig för politiska makthavarna som en stor armé, om inte viktigare eftersom förtrycket inte sker genom fysiskt våld utan psykiskt. En väl fungerande byråkrati som tillåts jobba med fria händer, bryter snabbt ner ett folkets motstånd genom ständiga påtryckningar med ett språk inte ens i normala fall läskunniga personer kan begripa.

Byråkrater har en förmåga att föröka sig som Amöbor när de väl blivit tilldelade ett bo. Utan kontroll växer byråkratin ett land över huvudet och slukar allt som landets invånare betalar in i skatter. Det enda som kan rädda ett land från byråkratin är att skatteflödet sinar och det är vad som just nu händer världen över.

För länder som tvingas banta ner en alldeles för stor byråkrati kommer det innebära att vår miljö får hjälp från oväntat håll. Om man räknar alla onödiga blanketter som skickas ut i antal träd, skulle det röra sig om hundratusentals bara i vårt land. Ett slöseri med ett lands tillgångar som inte räcker i evighet. Naturligtvis skulle bara allt papper som sparas in röra sig om enorma summor, men räknas sedan de inbesparade lönerna in rör det sig om en ofattbart större inbesparing.

Att ingen tänkt i de banorna tidigare vid inbesparingar är oförståeligt, istället har det vänts på alla stenar under vilka det i bästa fall funnits småkryp. Men en ekonomisk kris väcker nytt tänkande till och med hos de politiska makthavarna, deras existens vilar på att landet har en stabil ekonomi. Stackars byråkrater när det budskapet sprids över hela världen.

Av förklarliga skäl kommer ett störande mediebrus att läggas över budskapet, konstigt vore det annars. Men budskapet kommer ändå fram så småningom och en ny värld öppnas för många länders invånare. Med några års försening kanske det även når oss, det brukar vara så. Att ligga i spets när det gäller folkets bästa har aldrig prioriterats, det är ingenting som uppmärksammas utomlands. Det gör däremot de negativa saker som ständigt rapporteras till hemlandet av utrikeskorrespondenter från vårt lilla land.

Varför det här uppenbara problemet fått mina fingrar att knattra på tangentbordet har naturligtvis sin grund i att vårt land har en alldeles för stor byråkrati i förhållande till folkmängden. Kan det vara anledningen till att byråkrater kommit fram till att landet behöver fler invånare? Efter att det inte funnits arbete till alla under en högkonjunktur, frågar sig både företag, de långtidsarbetslösa och de som nu går ut i arbetslöshet om det verkligen är fler invånare landet behöver?

Med alldeles för många statliga verk vars arbetsuppgifter kan skötas lokalt ute i länen och det faktum att EU bestämmer hur det ska vara är det som att kasta pärlor för svin. Med en fortsatt alldeles för stor byråkrati hjälper det i längden inte ens att invånarna betalar in allt i skatt och istället får matkuponger och boendet betalt. Problemet är nämligen att kostnaden växer för varje år.

Det här kommer att stå klart för alla inom bara några år om inte konjunkturen vänder i morgon. Den som tror det hela är en fantasiprodukt skapad av mig, ta reda på vilket skräckscenario som kan inträffa om ingenting görs. Kontrollera gärna vad som fick det forna Sovjetunionen på knä och satellitstaten DDR på fall. Tyskland tog över det forna DDR när det kollapsade, det enda land som har råd att ta över vårt land är väl Norge. Frågan är inte om de kan, utan om de vill göra det.

Det är väl för mycket begärt att något politiskt parti eller enskild politiker ska våga sig på att påpeka att vår byråkrati under en krisperiod som den vi nu upplever, blir till en kvarnsten runt halsen. Men till den som vågar har jag några tröstens ord att komma med och de är inte tagna från vem som helst. Goethe lär nämligen ha sagt följande: Man får inte frukta att bli nedröstad därför att man blivit motsagd.