Det är någonting patetiskt över det sätt politiska makthavare nu på alla sätt försöker visa att de behövs för att ta hand om allting. Hur politiskt valda personer ska kunna klara av det de inte klarat av i goda tider förstår inte jag. Våra politiker har aldrig kunnat hantera skattepengar med invånarnas bästa för ögonen. Däremot är det bara att se sig omkring för att upptäcka alla politiska monument som byggts upp med skattebetalarnas pengar och hur den kommunala servicen till invånarna försämrats.

Än så länge befinner vi oss bara i början på krisen, det blir värre runt hörnet. Trots det har vår närmsta stad (den jag kallar förorten till vår lilla stad) satt igång med riva det gamla torget som ska ersättas med ett nytt för drygt sjuttio miljoner. Man kan väl räkna med att det kommer att kosta runt etthundra i slutändan. Det finns alltså pengar undanstoppade till ett torg, men inte till de saker invånarna betalar skatt för att få utfört. Minst sagt märkligt.

Till saken hör att denna stad har vägar som liknar de som fanns i det forna DDR. Eftersom det inte finns pengar till att laga vägarna är det kanske tänkt att småbilar ska köra ner i dem och fylla upp hålen, då räcker det att täcka över med ett tunt lager asfalt. Ja, man vet aldrig för uppfinningsrikedomen hos politiker har inga gränser.

Vår lilla stad byggde upp en teknikpark som skulle vitalisera arbetsmarknaden, men glömde bort att det inte är politiker som bestämmer över den. Att de i sin iver bröt mot lagen var helt i sin ordning, det var lagen det var fel på. Nu står teknikparken som ett monument över en kommunledning som hade visionen att sätta staden på kartan (den kan inte ens ses som en flugskit på världskartan) men hamnar antagligen i Guinness rekordbok istället.

Vad som kommer att hända med det monument över den familj som lade grunden till stadens stolthet Sandvik, vet väl fasiken. En gåva värd över etthundra miljoner kostar multum att underhålla i framtiden, det gäller att den anläggningen går med rejäl vinst varje år. Ja, annars får ju invånarna betala vad det kostar. Osar det katt blir nog flykten från staden märkbar, för kvar blir väl då bara de gamla som inte kan eller orkar flytta. Vad staden då ska ha för nytta av en flott arena begriper inte jag. Kanske rollatordans på eftermiddagarna, men då måste det vara gratis entré eftersom underhållet måste tas från de kvarvarande gamlingars skattepengar.

Alla har säkert hört någon politiker skryta över vilken fantastiskt utveckling som skett i landet och att det är deras förtjänst. Ja, det stora partiets förtjänst ifall de är lite lagom ödmjuka. Per Albin Hansson gjorde ju en massa saker för folket så det har räckt fram till nu. Det har bara varit att påminna om det för att få den gamla trogna väljarskaran att rösta rätt.

Nåja, det var andra tider det. Men kan man hänvisa till vad som gjorts bra, men visst skulle det vara roligt att höra någon politiker säga att det är deras förtjänst att allting gått åt skogen. Men inte då, det är folkets fel som kräver för mycket. Både de unga och gamla kostar alldeles för mycket pengar, det borde alla tänka på. Barn blir sjuka så att föräldrarna tvingas stanna hemma från jobbet, gamlingarna är utslitna och behöver vård i tid och otid.

Det bästa hade varit om alla sett om sitt hus som de själva gjort. De har sett till att få en rejäl pension på gamla dar och även fram till dess om de råkar tröttna på politiken. När politikerna undre åren byggt upp en så fantastisk välfärd skulle det funnits utrymme för alla att spara pengar till ålderdomen. Istället har folk skuldsatt sig upp över öronen, många har till och med studieskulder som inte kan betalas under en livstid. Vad hjälper det att vara en duktig politiker när folket inte begriper sitt eget bästa.

Nu har vi hamnat vid den punkt då det visat sig att även våra folkvalda politiker blivit en belastning för samhällsekonomin. Hur ska våra politiker kunna förklara för ett okunnigt folk att de behövs i alla fall? Inte blir det lätt och i takt med att irritationen stiger blir försvaret aggressivt. Vad det hela handlar om är ju egentligen att den som blir angripen försvarar sig med näbbar och klor.

Långt i bakhuvudet fanns någonting som stämmer in på handlandet och det lyder: Det verkligt förnedrande – en människas eget krampaktiga behov att alltid försvara sig, att väsnas vid varje angrepp, att slå igen vid minsta förolämpning.

Precis så upplever folket att politiker reagerar. De folkvalda (eller politiskt tillsatta) har inte insett hur förnedrande det är att ständigt behöva försvara sitt handlande. Men någonting har de i alla fall lärt sig, även om det inte är till nytta för folket.