Jag har inget grepp om vilka som läser min blogg. De flitigaste kanske är olika gubbar från Säpo, men än så länge har vi yttrandefrihet i landet och den rättigheten tänker jag utnyttja genom att skriva det jag tycker och tänker. När man kommit upp i åren och kan se tillbaka på hur politiska beslut ställt till med mera elände än förbättringar är det skönt att få ge igen för alla kränkningar.

Faktum är att jag bara hade tänkt mig att blogga sporadiskt, högst ett par dagar i veckan, men så blev det inte. Varje morgon påminns jag om allt bedrövligt som politiska beslut åstadkommit. Det är väl därför så många tycker att det politiska etablissemanget och vanligt folk, lever i två vitt skilda världar.

Det som förvånar mig är att svenska folket funnit sig i att bli behandlade som mindre vetande. Ingen har tänkt på en folkvald granne kanske varit med och beslutat om höjda skatter och avgifter. En granne som alltid setts som lite dum i huvudet.

Är man inget ljushuvud ser man därför till att folket fått bestämma genom folkval när det gäller komplicerade problem. Vad det betydde att avveckla kärnkraften eller införa euron begrep inte någon som lade sin röst i valurnorna vad det egentligen handlade om. Det gjorde inte heller de politiska företrädarna, men den som var duktigast på att framhålla vad som var bäst för folket fick flest röster. Ja, egentligen var det väl den som lyckades bäst med att skrämma skiten ur folket som fick flest röster.

Skrämseltaktiken har nämligen fungerat i alla år oavsett vad det gällt. Att det fungerar i vår moderna värld är faktiskt lite skrämmande. Med all information som ständigt ges genom våra medier borde det vara lätt att sålla bort vad som är ren lögn. Miljövänner påminner oss varje dag om att katastrofen är nära, men vad är det som säger att det inte är någonting naturligt, någonting som händer exempelvis med ett visst antal år emellan. Ingen talar öppet om att någonting liknande skett tidigare, eller så har de blivit belagda med munkavle. Det har hänt förr.

Det finns pengar att hämta genom att manipulera människor med miljöhot, ganska många har sin utkomst från att rädda vår miljö. Vad jag kan förstå är det också ganska många som avlönas med skattepengar för att rädda utrotningshotade djur. Dessa rovdjurskramare kan från sina kontor påstå att varg och björn är ofarliga för människan, men jag tror ingen av dem är villiga att gosa med en vild varg eller björn. Men faktum är att dessa värnare om utrotningshotade djur försvarar sina adepter med att om det händer någonting är det människans fel.

Människan har tagit alltid tagit för givet att skogen är till för att plocka bär och låta ungarna ha Mulleskola i, men så är det inte. Skogen är till för djur av alla de slag, inte för människor. Är någon så dum att de ger sig ut i skogen utan att bry sig om riskerna får de skylla sig själva. Skogens guld kommer antagligen att få ruttna i framtiden så det är bara att glömma lingon- och blåbärssylt till pannkakan. Vem vågar gå ut i skogen och plocka bär när människan plötsligt är en inkräktare i skogen och därför ett lovligt byte för rovdjuren.

Ja, ni märker själva att någonting är alldeles galet. Om inte människor kan eller vågar röra sig fritt och inte heller får försvara sig mot rovdjuren, kommer till och med Fjollträsk att ha varg och björn på gatorna rotande i soptunnor. För det är ju vad orädda rovdjur som inte längre ser människan som en fara gör i glesbygder. Det är fritt fram helt enkelt och det lär sig djuren snabbt.

Vad händer om invånarna i landet säger ifrån att nu får det vara nog med vansinnigheter? Det är inte nog med att de tvingas föda en offentlig sektor som är större än det privata näringslivet, de ska också rädda den globala miljön och utrotningshotade djur. Det är en tung börda att bära och till slut orkar ingen längre.

Egentligen är det en intressant fråga som aldrig dykt upp i någon debatt. Om svenska folket som en man reser sig och säger ifrån att nu får det vara nog, vad händer då? Efter en historiskt sett lång högkonjunktur har många det lika dåligt nu som för tjugo år sen. Någon har dragit nytta av att de slitit och släpat, själva har de inte fått någonting.

Vad skulle hända om svenska folket sätter sig ner och sittstrejkar? När folk på golvet (som man säger om de som utför någonting produktivt) strejkar får tredje part ta smällen, det vill säga helt oskyldiga invånare som inte har någonting med strejken att göra känner av aktionen. Jag tror inte någon skulle märka om våra så kallade folkvalda politiker och generaldirektörer skulle strejka. Möjligtvis att allting skulle fungera mycket bättre, det är väl därför politiker och generaldirektörer aldrig skulle våga sig på att strejka.

Det är väl just det att ingen egentligen vet hur vårt samhälle skulle fungera om vi inte hade politiska makthavare och byråkrater av alla de slag som gör det så intressant att prova på. Att det mesta fungerar uselt, beror det på att våra politiska makthavare egentligen bara är marionetter, att några som finns ovanför är de som rycker i trådarna?  

Den känslan fick i alla fall jag när Mona Sahlin valdes till partiledare. De som egentligen bestämmer trodde hon skulle kunna bli en som drog ljuset till sig, dels för att var kvinna (feministiskt ska alla partier vara) och dels för att hon var slängd i käften. När det alldeles för ofta visat sig att hon fått allt om bakfoten och vänder kappan fel mot vinden, säger säkert de mäktiga ifrån att nu får det vara nog. Frågan är vem som blir ny partiledare nästa år, det är ont om kandidater inom partiet.

Det är väl på grund av att jag inte tror på att våra politiker kan räta upp vår lilla barkbåt som fått slagsida, som jag börjat tänka som den gamle mannen i spelbutiken. Den som om han skulle vinna mycket pengar, omedelbart skulle flytta från landet därför att myndigheterna inte brydde sig om honom. Jag vet inte om Kafka hade samma känsla när han skrev: Bort härifrån, det är mitt mål.

Många fyrtiotalister som gått i pension kanske redan tidigt tänkte som Kafka och hade som mål att lämna landet och flytta till varmare länder. Det är ganska många som flyttat utomlands de senaste åren. Ingen av dem har nog ägnat en tanke åt att deras pensioner nu konsumeras i andra länder. Vad de gör är att passa på att njuta av de sista åren i livet och de gör alldeles rätt i. Alla som kan borde göra samma sak. Varför ska någon bry sig om ett land där invånare inte är någonting värd annat än i valtider?