Det känns tungt att vakna på morgonen och veta att obehagliga överraskningar i form av nya varsel och försämrade utsikter för landets ekonomi kommer att serveras via tidningen till morgonkaffet. Den med svaga nerver bläddrar förbi alla obehagligheter och vågar inte ens lyssna eller titta på ekonominyheterna.

Fick i alla fall besked av ”den som har hand om det” inom vårt landsting att det finns en kultur inom det offentliga att sätta sprätt på skattepengar efter eget huvud av chefer. Eftersom den kulturen tycks vara ledstjärnan för de offentliga makthavarna, förstår alla vilken inbesparing det skulle innebära att skrota stora delar av vår offentliga byråkrati.

Över till ett annat problem. Det ofattbara är att börsen tillåts åka jojo som den gör. Goda nyheter från Amerika gör att börsen går upp runt fyra procent, dagen efter hämtas vinsten hem och börsen dyker. Eftersom Amerikas ekonomi är i sämre skick än vårt lands är det därför märkligt att optimistiska signaler vad det än gäller från det hållet, inte betyder att hjulen ska börja snurra igen.

Nu ska de rika länderna som samlades i London sätta fart på hjulen med ofattbart mycket pengar. Någon representant för vårt land fanns inte med, vi får inte leka med de stora pojkarna. Men vi ska visst vara med och betala det de beslutat om. Lyssnar man på vad våra politiker har att säga, frestas man tro att det är vi som styr världen, så grundlurad man kan bli.

Börsen är en källa för oro, den kommande pensionen är ju beroende av att pensionspengarna växer. För pensionssparare som inte kan köpa och sälja flera gånger om dagen är varje avsättning till pensionen i nuläget som att köpa en Harry Boy för pengarna i hopp om att vinna. Kan inte de politiska makthavarna skapa stenhårda regler för aktiehandeln, är det många som vid uppnådd pensionsålder får fortsätta jobba fram till slutet.

Att det kan bli så har Socialdemokraterna kommit underfund med och har kommit med en brasklapp. De kan ju efter valet få ta över makten, så det gäller att vara garderad. Varför kommer Socialdemokraterna alltid med den enklaste lösningen som till och med en barnunge kan komma på?

Vem kunde tro att dagens fattigpensionärer skulle kunna komma att ersättas av morgondagens, trots mer än dubbelt så höga löner vid pensioneringen. Det beror på att systemet inte klarar av dåliga år med en negativ utveckling, vilket kommer att släpa med hela tiden. Om inte pensionssystemet läggs om, måste hela vårt samhällssystem läggas om någon gång i framtiden för att anpassas till verkligheten.

Man brukar tala om att måla in sig i ett hörn och det är precis vad som hänt med vårt land. Medvetet har de politiska makthavarna gynnat de stora företagen som setts som flaggskepp för landet. När det nu visar sig att storföretag inte är någonting att luta sig emot när en lågkonjunktur drabbar landet, sprider sig paniken hos makthavarna.

Arbetsförmedlingen tar alldeles säkert inte några egna initiativ, därför kan man gissa sig till att försöka lura arbetslösa starta eget kommer från högre ort. Jag kan bara hoppas att ingen nappar på det så länge som vi har de vansinniga skatteregler för små- och egenföretagare som gör att de blir helt rättslösa. Ja, så upplever faktiskt många egenföretagare att de är.

Det stora problemet för vårt lands framtid är inte om storföretagen ska överleva en långvarig kris, utan hur många små- och egenföretagare som finns kvar när den är över. Många egenföretagare har ingen ekonomisk reserv att ta av, de har tvingats leva ur hand i mun eftersom de flesta är glada om de kan ta ut en lön som motsvarar den arbetslöshetsersättning det klagas på. En egenföretagare får i bästa fall trettio kronor kvar för egen del av varje intjänad hundralapp netto, trots långa arbetsdagar och nästan ingen fritid. Massvis med tid går åt till att sköta bokföringen och fylla i blanketter till myndigheter. För de allra flesta finns inte ekonomiskt utrymme att leja bort den betungande administrationen.

Hur många små företag med livskraft sett ut idag med en beskattning som gett dem möjlighet att växa, kan man bara gissa sig till. Kan det vara för att en massa småföretag inte är mycket att skryta över för ett land med visionen att ligga i spets inom områden vi tidigare var duktiga på? Att vi inte längre håller måttet måste det finnas en anledning till, den har ingen letat efter.

Allt som kan tillföra medel för invånarnas överlevnad är bra, även de som inte sprider glans åt landets styrande. En stor skuld i att egen- och småföretagare behandlats som pest beror på hur Socialdemokratins och fackens ledare smutskastat dem. Av arbetarklassens företrädare har företagare till och med i kurslitteratur kallats skurkar. Det är sant, kontrollera gärna.

Från alla håll och kanter kan man nu höra så kallade auktoriteter självsäkert påstå att vi måste satsa oss ur krisen. Det är alltså inte bara Östros som anser att vi är ett rikt land och ska satsa oss ur krisen. Men man kan fundera över varför skattepengar ska satsas på vår infrastruktur, ja, det som gör att vi kan ta oss runt i vårt land. Inte en onödig krona har satsats tidigare på våra bedrövliga vägar under en historiskt sett lång högkonjunktur, men då var det ju bara de som fick sina bilar sönderskakade som klagade. Blev det för många olyckor var det inte bra för statistiken, därför har några vägar åtgärdats. Man kan fundera över vart alla bilskatter tagit vägen, inte har de då lagts på att rusta upp och bygga nya vägar.

Det förmyndarskap de politiska makthavarna tagit på sig och med hjälp av en ogenomtränglig byråkrati hållit folket i ett järngrepp fungerar inte längre. Ett folk som tidigare visserligen muttrat i skägget men ändå fogat sig i fattade beslut, börjar nu ifrågasätta allt som beslutas. Det har väl någonting med droppen som urholkar stenen att göra kan man förmoda.

Hittade ett anteckningsblock från vilket år jag inte har en aning om, men jag hade i alla fall skrivit ner följande tänkvärda ord: Att missbruka övertag mot en annans övertygelse eller särart, betyder att invalidisera hans livsduglighet och att spänna en fjäder som slår tillbaka.

Vad jag kan förstå betyder det att ju större makt, desto varsammare måste man handskas med den. Att styra med järnhand straffar sig alltid.