Efter kaffet och tidningsläsandet, lade jag anteckningsblocket på köksbordet, och fattade pennan för att skriva ner mina tankar. Det är ju inte fel att tänka efter före, men det kan bli för mycket av den varan också. Efter en halvtimme hade jag fått nog, att skriva med penna fungerar inte för mig på morgonkvisten. 

Det jag försökte skriva ner på blocket är som bortblåst, istället kommer tankar som malt i nästan en vecka. Har nämligen försökt smälta att en som kallar sig kulturell ledare, ville ta bort Tintin från Kulturhusets utlåningshyllor. Hörde att han även varit på teve och försvarat sitt handlande. Ska man göra bort sig, så ska det vara rejält.

Det mest märkliga med hela den sorgliga historien är, att han tydligen får ha jobbet kvar. Naturligtvis efter att ha gjort en ”pudel”, förstås. Det i sig betyder att han fick en rejäl åthutning, han borde fått sparken. Anledningen till att han inte fick det, var väl att det hela blev politiskt känsligt. Det kan ju vara så, att många tycker som den kulturella ledaren.

Nåja, nu hamnade det här i rampljuset, men ibland verkar det som att det som är politiskt känsligt (eller inte är politiskt korrekt), inte existerar. Det skyfflas snabbt under mattan, för att inte synas. Ett följdproblem är, att ingen ska kunna lyfta på mattan för att se vad som finns där. Men det finns säkert en blocköverskridande uppgörelse om att låta mattan ligga orörd, hur knölig den än är.

Att politiker håller ihop oavsett partifärg är inte så konstigt. Om någon gör en tavla, sluter man leden och försöker tysta ner det som hänt. I det slutna rummet gäller regeln att inte slänga skit i fläkten, för då blir alla nedstänkta.

Det gäller inte SD:s representanter, de räknas inte som riktiga politiker. Det partiet har bara ställt till så att vänner och partikamrater i de gamla etablerade partierna, mist sina tidigare givna platser. Levebrödet har de visserligen fortfarande kvar, så fungerar det i en demokrati som vår, men ändå ...

Det är fullt förståeligt att stämningen blivit ännu mera spänd, när SD lyckas hålla ställningarna, men C och KD riskerar att hamna under spärren. Vem kunde tro det för bara några år sedan. Men kanske beror det på att det inom politiken finns bara två valmöjligheter att locka väljare, att göra det på rätt, eller fel sätt. Satsar man på fel saker går det åt pipan. Se bara vad som hände med det en gång enväldiga partiet.

Både M och S funderar säkert över vad som är rätt att satsa på inför nästa val. Att pytsa ut en massa pengar för att folk ska få ett jobb att gå till, ger inte många röster. Staten har försökt förr, minns bara hur det gick att rädda varvsindustrin kvar i vårt land. Det kostade landet massvis med pengar, men det hjälpte inte.

Ärligt talat tror jag det är dömt att misslyckas nu också. Vissa saker kan inte köpas för pengar, även om en del tror det.