Ibland fungerar jag som en gammal motor med glödtändning på morgonkvisten. Det var en sådan dag i dag. Fiaskot med lärarnas lönelyft var inte tillräckligt, kulan blev aldrig röd, så jag fällde igen locket på datorn. Nu har jag druckit kaffe två gånger och glott ut genom fönstret på nytvättade gator ocg folk som ihopkurade passerar förbi köksfönstret. Det är Stora Träffen i Sandviken i dag, det vet vädergudarna. Trots det får jag väl försöka med lite ”friåkning”, det blir som det blir.

Det är säkert fler än jag som funderat över, varför världen drabbas av lågkonjunkturer och finansiella kriser. En orsak kan vara en felbedömning, att det skall finnas mera pengar i världen, än vad som egentligen finns. Med ökad tillväxt i ekonomin, borde ju folk ha råd att betala mera för drivmedel, köpa ny bil och teve vartannat år o.s.v Ja, till och med betala för att rädda välfärden och vår krassliga miljö.

Men trots lägre skatt på arbete, verkar annat ha blivit dyrare istället, så det har gått jämnt upp. Naturligtvis kan det ha funnits eftersläpande skulder, många passade på att låna upp över skorstenen så länge det gick. Så på sätt och vis, kan man se den nuvarande krisen, som en följdverkning av den förra.

Många länder ute i Europa har inte återhämtat sig efter den smällen. Den förra krisen visade sig mer eller mindre slå ut inte bara den Amerikanska fastighetsmarknaden och en stor del av medelklassen, utan också deras stolta bilindustri. De bensinslukande bilarnas tid var förbi, nu gäller att kunna tillverka bränslesnåla bilar. Även stålindustrin fick känna av det förändrade läget. Det stora landet i väster har inte hämtat sig än.

Miljörörelsernas anhängare och representanter slog sig för bröstet, mindre rykande skorstenar var bra för miljön. Men priset var högt, det var det många som fick känna av. När man ser tillbaka var det många jobb som försvann under den förra krisen, jobb som aldrig kommer tillbaka. Det som var bra för miljön, visade sig mindre bra för många människor.

Många regeringar som drogs med i miljöhysterin, lider i dag av eftertankens kranka blekhet. Ser man tillbaka på alla naturkatastrofer som drabbat vår värld, istid med mera, har ändå vår jord överlevt. Utan hjälp av människan, ska kanske tilläggas. Om en ny naturkatastrof inträffar, ska den ses som en korrigering av mänskliga misstag. Det kan visa sig att alla ansträngningar att rädda vår miljö, istället är den utlösande faktorn för en framtida naturkatastrof. Kanske visar det sig att minska koldioxiden, sett till att skapa obalans i atmosfären och för jordens grödor. Om det vet vi ingenting.

För många år sedan var det någon forskare som föreslog, att det skulle tas ut skatt på fisande kor. Alldeles säkert på fullt allvar, men vad skattepengarna skulle användas till var däremot oklart. För de allra flesta var det skrattretande, ja, till och med absurt. I förlängningen skulle det betyda att även människorna måste beskattas för att de fiser. Massvis med gasframkallande mat skulle också behöva beläggas med fisskatt, exempelvis ärtor med fläsk, bruna och vita bönor, alla med den folkliga benämningen ”kulsprutevälling”.

Vad jag menar är, att forskare kommer fram till vad de sätts till att ta reda på, eller fått för sig att vara på rätt spår. Antagligen är kornas och människornas fisar skadliga för miljön, men hur får man bukt med det problemet? Allt tal om att rädda vår miljö har skapat fanatiker runt om i vår värld, men ingen av dem tänker antagligen på, att de själva är medskyldiga till, att öka på växthusgaserna och därmed försämrar vår miljö. Kan man använda ordet dubbelmoral i det sammanhanget?

Alla nya jobb miljötänkande skulle skapa, de skulle vara bra att ha nu när det börjar bli ont om dem. Visst går det åt folk till att tillverka vindsnurror, men det går åt utrotningshotade fåglar också. Hur snurrorna påverkar människor och djur i dess närhet, får vi väl veta lite längre fram.

Nåja, jag ser den nuvarande uppblossande krisen som en påminnelse om, att människan, alltid måste sättas i första rummet. Det betyder att de politiska makthavarna måste tycka om människor, annars går det åt helsike. Under många år har de tyckt om pengar, och mest då i form av ekonomisk tillväxt. Men även miljöfrågor har fått styra våra liv, människan har mer eller mindre glömts bort.

Nu fungerar det inte så att människan kan utnyttjas i all oändlighet. Vi ser det i massvis med länder runt om i världen. Är det för mycket begärt att invånarna behandlas som människor, inte ett medel att landet ska leva vidare och att en privilegierad klick kan leva i välmåga? Går det verkligen att pressa människorna mer än i dag? Glöm det, den nya tidens människor, är inte alls lika förlåtande och tåliga som de gamla varit.

Ett uttryck jag hört mycket den senaste tiden är fokusera. Jag antar att det inte ska betyda tunnelseende, utan att låta bli att hela tiden stirra åt höger och vänster. Men om man fokuserar på fel sak, ser man inte heller de faror som lurar efter vägen till målet. Nä, det är nog bättre, att se det hela i ett brett perspektiv och se till att invånarna kan leva drägligt. Ju fler vi är tillsamman, ju gladare vi blir, brukar man ju sjunga. Till alla politiska partier ger jag därför nu ett råd: Se till att göra invånarna glada, inte förbannade.