Det var ett tag sedan jag senast satte mig ner för att skriva någonting. Ganska mycket har hänt under den tiden, inte minst ute i Europa. Vad man kan se är också att övriga världen börjar få känning av den Europeiska krisen, någon tillväxt i ekonomin ser det inte ut att bli framöver.

Nu är Spanien i allvarlig kris, den stora frågan är varifrån alla pengar som fattas ska tas ifrån. Men som en följdfråga av det, vart har alla pengar tagit vägen? Någonstans finns pengarna, det måste finnas en massa Joakim Von Anka med fyllda kassavalv, som bara bevakar vad de har och inte är villiga att dela med sig.

Larmrapporter brukar ta tid på sig att sjunka in i folks medvetande, men nu verkar det som att folk blivit försiktigare med att handla varor de inte behöver för stunden. För anställda inom handeln betyder det en osäkerhet om de har jobbet kvar om någon månad eller inte. Osäkerheten om hur det kommer att se ut framöver sprider sig snabbt, det är bara de mest optimistiska som kör på som tidigare.

Vårt land har så stor kostym att en ny ekonomisk kris, ställer till det rejält för de politiska makthavarna. Efter de senaste representationsskandalerna, går det knappast att försvara vår alldeles för omfattande byråkrati. De statliga enheterna lever i sin egen lilla bubbla, inte ens de politiska makthavarna verkar ha någon insyn. Skulle säkert ge en massa röster vid nästa val om vår omfattande byråkrati bantas rejält.

Men skandalerna visar hur lite internrevisioner är värda. Alla är i dag så insyltade i det som pågått under många år, att det hela blivit en form av kultur. Det verkar som om en massa människor i invånarnas tjänst, inte ägnar en tanke åt att deras levebröd, faktiskt betalas med skattebetalarnas pengar.

Så snart något större företag varslar om uppsägning, träder politiker fram och talar om att de måste ta sitt samhällsansvar. Om någon ska ta sitt samhällsansvar, är det våra så kallade folkvalda och de som har politiskt skapade jobb. I många fall är de politiskt skapade jobben inte ens befogade, de är helt enkelt en gentjänst för lojalitet, vilket skapar dubbla kostnader för skattebetalarna.

Ett utmärkt exempel är vad som hänt sedan skolan skildes från staten och kommunerna övertog ansvaret. Skolverket finns kvar, men kommunerna har skapat sitt alldeles egna lilla skolverk. Följden har blivit kunskapskontor, där politiskt tillsatta personer sett till att lärarna drunknar i statistikunderlag och andra vansinnigheter. Kan någon klandra lärarna för att de har mindre tid att förbereda sina lektioner, eller lägga ner sin själ i undervisningen?

Tappade sugar finns det gott om inom lärarkåren, det blir så när de inte ens får betalt i förhållande till den utbildning de skaffat sig. Vad har de som jobbar på kunskapskontoren i lön och vad har de för utbildning? Den frågan tycker jag är befogad att kommunansvariga svarar på.

Usch vad jag är trött på vårt så kallade välfärdssamhälle. Som det ser ut nu, är det inte värt att bevara, det måste byggas upp ett nytt. Utan politisk inblandning, för det skapar bara kaos och elände.