Är inne i en period då jag vaknar tidigt, annars skulle jag inte sitta framför datorn vid den här tiden. Naturligtvis skulle jag kunna ha ett block framför mig och skriva med penna vid köksbordet i lugn och ro. Men så fungerar jag inte, jag skriver ner det som dyker upp i huvudet i rasande fart. Det är väl ankedningen till att tankarna kan sväva iväg i vilken riktning som helst. Så därför blir det en blandning av det jag läst, hört och sett i en salig blandning.

En sak som fastnat i huvudet är att vi behöver spetskompetens i vårt land och det ska nu satsas miljarder på forskning. Den spetskompetens som vi är i mest behov av, är inte minst hos politiskt valda personer. Nåja, det är rent önsketänkande, förstås. Men är det inte så det sett ut i vårt land under många år, att vi ska försöka ligga i spets inom de flesta områden, men inte det som är viktigast för invånarna?

Om det beror på lillebrorskomplex, eller att våra politiska makthavare fått storhetsvansinne vet jag inte. Men det tycks finnas en bred politisk önskan att vi ska ligga på topp inom det mesta, men se hur det blivit. Man kan se att det gått åt alldeles fel håll inte minst inom skolan, som ska lägga grunden för de med läshuvud. Att det finns en massa ungdomar med läs- och skrivproblem, det är inte myndigheternas problem. Men naturligtvis blir de det, men den dagen den sorgen.

Eleverna med läshuvud erbjuds en skola som blir allt sämre år för år. Det kan bli så när skolan får fungera som en förvaringsplats av de ungdomar, som inte kan få ett jobb redan vid unga år. Men de som inte kan eller orkar följa med i undervisningen, stökar till det för alla andra.

De läströtta, men i många fall unga som helt enkelt saknar läshuvud, ska nu erbjudas en ettårig gymnasieutbildning. För mig liknar det mest som att försöka tvinga ungdomarna att ta en sked fiskleverolja. Jodå, det har hänt för länge sedan i vårt land i bästa välmening. Förslaget ska bara ses som ett försök att få ner ungdomsarbetslösheten, ingenting annat.

Nåja, skolan är bara ett litet problem i sammanhanget för de politiska makthavarna, det politiska skyddsnätet är viktigare. Att det redan nu börjat delas ut valfläsk, måste ses som att paniken börjat sprida sig inom den borgerliga alliansen. Men kommer det verkligen att finnas pengar till de satsningar som aviserats? Knappast troligt eftersom den Europeiska krisen, nu håller på att utvecklas till en global. Det ökade antalet arbetslösa gör att konsumtionen drastiskt kommer att minska och ännu fler riskerar att bli arbetslösa.

Med det fantastiska skyddsnät som skapats under många år, har politiker kunnat känna sig säkra på att försörjas av skattepengar till livets slut. Med en ny ekonomisk kris kommer de att hamna i skottgluggen. Skattepengarna kommer att behövas till att hålla invånarna vid liv till dess det hela vänder. Frågan är hur många år det kommer att ta.

När industrijobben försvunnit i snabb takt de senaste tjugo åren, har vi tvingats in i vad som kallas tjänstesamhället. För alla ensam- och småföretagare har helt enkelt gällt principen, till detta är jag nödd och tvungen. Om inga jobb finns att få, måste man själv skapa jobbet. Regeringar världen över kan inte skapa jobb, de måste lita på invånarnas kreativitet och drivkraft att försöka överleva.

Naturligtvis rimmar det illa om politikers ständiga påminnelser om, att vi måste bevara välfärden, när allt fler ser att de får allt svårare att få pengarna att räcka till det nödvändigaste. Det är av den anledning allt flera frågar sig, vilkens välfärd det pratas om. Själva ser de inte ens röken av den.

Att få makthavande politiker att ta sitt sociala ansvar och inte bara sänka sina löner, utan också städa upp bland alla politiskt skapade jobb, är knappast troligt. De politiska makthavarna står och faller med sina lojala partikamrater (rövslickarna), trasas skyddsnätet sönder, är det många som faller igenom.

Ingen så kallad folkvald har tydligen tänkt så långt, att de är till för sina väljare, inte tvärtom.

När det nu pratas om hur viktigt det är med högre utbildning, hur kan det då vara möjligt, att inte samma krav finns på de som genom politiska uppdrag (eller politiskt skapade jobb), förvaltar skattebetalarnas pengar?

När vi går mot tider då varje beslut kan vara avgörande för landets överlevnad, kan vi inte förlita oss till att så kallade förtroendevalda, är kapabla att fatta rätt beslut. Som vårt land styrs i dag, kan det liknas vid att ha bocken som trädgårdsmästare. Drastiskt kan man säga att de så kallade folkvalda, äter upp allt som invånarna sått för kommande behov och så kan vi inte ha det.