Jag blir inte klok på vår finansminister. Har jag förstått Borg rätt, måste man vara försiktig med det som kostar pengar. För Borgs del gäller det naturligtvis de medel som kommer in till staten, i första hand då skattepengarna. Men även de pengar som kommer in via de statsägda företagen, har skattebetalarna varit med om att betala, så huvuddelen av det som kommer in till staten, är skattebetalarnas pengar.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har statens kostnader ökat, mest på grund av högre lönekostnader för en utökning av administrationen. Det kostar pengar att sätta tummen i ögat på sjuka och arbetslösa. Ett märkligt sätt att försöka spara pengar kan man tycka, men det beror väl på hur man ser det.

I första hand har Borg inriktat sig på att rätta till gamla synder, som att a-kassa och sjukersättning varit alldeles för hög. Det har inte uppmuntrat till arbete och alla måste arbeta för att det ska gå ihop. Alltså måste sjuka och arbetslösa tvingas ut i arbete.

När det gäller a-kassan och en eventuell ökning som ligger i tiden var Borgs besked, att det kan man glömma. Med höjd ersättning skulle ingen arbetslös vilja ha något jobb. Samma sak gäller naturligtvis då även sjuka, som skulle fortsätta att vara sjuka, bara för att jävlas med staten.

Det ska vara en modern ekonom för att tänka så klantigt, men det kan bli så när allt börjar rasa ihop kring honom. Men jag kan förstå att det måste vara enormt pressande, när det som tidigare varit framgångsrikt, inte alls håller i längden.

Nu har det här med att rätta till gamla synder som gjorts av andra, tagit all tid och kraft och allt annat har fått skjutas åt sidan. Det har orsakat att vårt land nu får på tafsen av EU, istället för beröm. Det är tydligen viktiga saker för EU, som förhalats i det längsta. Dessutom får vi nu också kritik för vår migrationspolitik, men det förvånar inte någon.

Någon nedsättning av EU avgiften kan vi glömma, för här ska inte införas någon finansskatt. Tänk att inte höjdarna inom EU lärt sig, att vi följer ett eget hopsnickrat samhällssystem, som andra länder borde lära sig av. Hur många gånger har inte vårt land fungerat som världens samvete? Visserligen har vi gett stöd åt diktaturländer, men inte insett det förrän efteråt. Det kan bli så om man följer den egna mallen, där byråkratin får stå med hundhuvudet när någonting blir fel.

Det finns säkert många politiker som muttrar för sig själva: Vilket skit att vi gick med i EU, de bestämmer ju allting. Med den politik som förts senaste åren skulle det inte förundra, om vi snart utreds för brott mot de mänskliga rättigheterna. Alldeles säkert kan man även finna brott mot barnkonventionen, för börjar man gräva i byket, kan vad som helst komma fram. Men den ekonomiska poltiken har varit lyckosam i alla fall, försvarar sig säkert regeringen.

Men det kan man inte säga om att bekämpa den organiserade brottsligheten, som numera skippar rättvisa eller skapar nya revir genom att skjuta folk på öppen gata. Det behövs inga lejda lönnmördare, chansen att åka dit är inte stor. Att det är så, får mig att misstänka att människor i hög maktställning kan vara inblandade, det är inga småpengar det handlar om. Om det inte är så, skulle det förvåna mig.

Det som händer just nu, kan inte ses som annat än vårt samhälles förfall. Eller i alla fall början till det. Orsaken till att det kunnat bli så här, kommer att diskuteras i en dag, men att då hänga ut syndabockar hjälper inte svenska folket.

Det märkliga är att mera pengar inte hjälper, vare sig inom skolan, vården eller för att bekämpa den ökade brottsligheten. Vårt land saknar organisation, kanske på grund av att det inte finns med i de olika partiernas läroböcker. Men det var inte bättre förr, jag minns när C.H Hermansson, på den tiden man visste vilka som var kommunister, på en partistämma sa: Nån jävla ordning lär det väl ändå vara i partiet.

Samma sak kan man väl säga nu: Nån jävla ordning måste det väl ändå införas i de verksamheter, som ska ge svenska folket service och skydda dem mot brottslighet av alla de slag. Det är ju det vi svenskar betalar skatt för att få, inte för att avlöna heltidspolitiker, byråkrater och administratörer.