Så har det då hänt, jag har sovit nio timmar i sträck. Om det beror på trötthet eller ett rent samvete vet jag inte. Trots den långa sömnen, känner jag mig inte utsövd. Vem vet, att jag lyckades sova så länge, kanske beror på all sängreklam som visas de få gånger jag sätter mig framför teven. Min fru somnar i tevefåtöljen när reklamsnuttarna visas. Hursomhelst, när jag för det mesta vaknar mellan fyra och fem, känner jag mig utsövd, efter nio timmars sömn som om jag blivit överkörd av tåget. Förklara det om någon kan.

Apropå sängreklam, vimlar det av reklam för varor av alla de slag. Reklam kan ses som information eller enbart som en lockelse, alltså är den någonting på både gott och ont. Fjärran från dagens påträngande reklam, presenterades varorna kanske inte sakligare, men definitivt roligare förr i tiden. Reklamsnuttarna som man alltid kunde se på biograferna för sisådär en sextio år sedan, var faktiskt både sevärda och i många fall roliga.

Redan då märktes en ändrig i samhällstempot, det skulle vara fart och fläkt. Kanske hade det med den färska erfarenheten av ett världskrig att göra, eller att vi gick från fattigdom och arbetslöshet mot en ljusare framtid. Inte minst vi som då var unga, ville göra saker det inte funnits möjligheter till tidigare.

Men gick det för fort, sa någon alltid: Ta det lugnt, ta en Toy. Det var en reklamslogan som verkligen bet sig fast i huvudet. Vid den tiden hade Sandviken ett kommunalråd (minns inte om det hette så vid den tiden) som verkligen tog det lugnt och tänkte igenom saker och ting. Han gav sig tid att gå ut och prata med de gamla gubbarna och tanterna på stan, för att få goda råd.

Vår moderna tids ledande politiker har inte tid att tänka, de har anställda till att göra det. Högar med konsultrapporter och de egna tjänstemännens förslag måste skummas igenom. I många fall blir de ledande politikerna inte ett dugg klokare, de får förlita sig på att underlaget är vad de ska fatta beslut om är rätt. Eller att det är som de beställt att det ska vara, enligt den egna ideologin.

Naturligtvis blir det hela i slutändan lite av, tok gjorde som tok sa, men eftersom besluten fattas i demokratisk ordning, kan inte de styrande lastas för felaktiga beslut. Vem bär då ansvaret när det visar sig att allt blivit fel, de anlitade konsulterna, eller de egna underordnade tjänstemännen?

Det finns många frågetecken om hur vårt land sköts som måste rätas ut. Men från att det mesta dragits i långbänk, har vi nu en regering, som efter en tids vila, gasar på rejält. Men går det för fort, är det många som står där och känner sig otillfredsställda, besvikna och i alldeles för många fall, rent ut sagt förbannade. Det kan bli så, om man känner sig lurad på konfekten.

Risken finns att regeringen gasar för mycket just nu. Från att hållit hårt i den gemensamma plånboken, har vår regering plötsligt slagit upp den på vid gavel. Till en följd av det, regnar det nu pengar över både det ena och andra. Jag kan se Borg framför mig, med svängande hästsvansstump och guldbyxor som han plockar pengarna ur. Men i berättelsen om pojken med guldbyxorna, kom ju inte pengarna ur tomma luften, så vems kassakista är det han tömmer?

Utöver satsningar på forskning, järnvägar och ettårigt gymnasium för de skoltrötta, ska nu pensionärerna få lägre skatt. En hel femtiolapp!!! Nu erkänner regeringen att pensionärerna är hårdare beskattade än de som arbetar, men skillnaden kan bara justeras lite pö om pö.  

Sjuka, arbetslösa och pensionärer ska inte ha pengar så de kan sätta guldkant på tillvaron ibland. För att kunna göra det kan de ju arbeta, ingen är för sjuk eller gammal för att arbeta och jobb finns det, bara de letar där regeringen och Arbetsförmedlingen minst anar. Regeringen ger förutsättningarna och reglerna, det är upp till de grupper som gnäller att förverkliga sina drömmar.

Det är ett känt faktum att vårt lands befolkning blir allt äldre och flera för varje år. Det fick vi till och med höra På Göran Perssons tid vid makten. Det stora antalet pensionärer, blev till och med kallade för ett fläskberg. Men ju fler pensionärerna blir, desto större maktfaktor.  Utspelet nu, att mera valfläsk kommer att delas ut senare, får väl ses som ett reklamförsök av den borgerliga alliansen. Det behövs verkligen, när det går så trögt för både Moderaterna och deras samarbetspartners.

Kanske är det sant som det sjöngs en gång i tiden: Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt. På något sätt känns det som om regeringen försöker sälja konserverad gröt till de som står utanför arbetsmarknaden, men jag tror inte någon nappar på det. Nåja, vi har haft regeringar under åren sedan andra världskriget, som gett folket vattvälling och tagit betalt för oxfilé. Den saftiga oxfilén åt de själva upp.

Hur mycket svenska folket ska få betala i slutändan för allt det nu ska satsas på vet vi inte. Men betala på ena eller andra sättet kommer vi att få göra, var så säker. Vi får se vad slutnotan blir, även om det inte hinner ställas fram ett dukat bord. Men ett tomt bord kommer också att kosta, tänk så många som är med och gör förberedelserna.