Lyssnade av en händelse på riksdagens utfrågning av Riksbanken. Ja, det vill säga chefen och vice fick svara på frågor. Vad jag kan förstå balanserar de flesta Riksbanker numera på slak lina. Nya prognoser om Europas ekonomiska hälsotillstånd dimper ner på deras skrivbord varje vecka. Men åtgärder som fungerat tidigare, gör det inte längre. Eller snarare vet ingen med säkerhet, att det kommer att fungera.

Någonstans där ute i det okända, finns någonting som styr det hela, men vad eller vilka, har vi än så länge inget svar på. Det som nu pågår ute i Europa är en helt ny situation, gamla beprövade metoder slår slint, det gäller att komma på ett alldeles eget botemedel. Haken är att även de skickligaste ekonomer, sitter fast i vad de en gång lärt sig. Problemet är att inte så många (om ens någon) av de beprövade ekonomiska teorierna, visat sig fungera under en längre tid.

Under industrisamhällets dagar talade man aldrig om global ekonomi, bara om bytesbalans. Det gällde att exportera mer än man importerade. Aktiemarknaden fungerade som en sparbössa och en placering i aktier ansågs vara ett långsiktigt sparande. Men det var inte nog för de som ville tjäna snabba pengar och i ett nafs, var tryggheten borta.

Det här spreds som en löpeld och helt vanliga människor drogs in i dansen runt guldkalven. Alla ville ju vara med och tjäna snabba pengar, men de hade inte en chans mot de snabba klippens proffs. Aktiemarknaden blev istället som ett pyramidspel, där det gällde att vara först in och ut så snabbt som möjligt, för att kunna kamma hem vinsten.

För att få del av de enorma summor pengar som satsades på aktier, blev det en klappjakt bland företagen att kunna visa upp de bästa kvartalssiffrorna och komma med löften om framtida vinster. Naturligtvis lockade det företag att frisera siffrorna och många gjorde det också. För en kortare tid är det möjligt, men en dag går det inte längre.

Naturligtvis fanns det skickliga ekonomer som såg vartåt det skulle barka, men de tystades ner effektivt. För alla de regeringar som varnades, men chansade att det skulle hålla, har det blivit ett yrvaket uppvaknande. Många tänker säkert, tänk ändå om vi lyssnat på olyckskorparna, att tillväxten skulle öka för varje år lät ju för bra, för att vara sant. Man brukar kalla det att vara efterklok och det blir ju, om man varit förklok.

Riksbankens uppgift är att inte låta inflationsspöket ställa till det för landet och invånarna. För det mesta är det vad som händer ute i världen, som ställer till det för oss. Vi kan inte påverka exempelvis stigande oljepriser, eller livsmedel vi själva inte odlar. Men många inhemska åtgärder påverkar också, inte minst lönerna. Kostnadsökningen måste ju tas igen någonstans och det sker lättast genom prisökningar.

Om ekonomin går överstyr, som den gjort några gånger i vårt land, kan räntorna skena iväg till runt tjugo procent. Det hände faktiskt på åttiotalet. Även om risken i dagsläget inte är direkt överhängande, kan det ekonomiska läget förändras inom loppet av bara några månader.

När ekonomerna spår en dyster höst, borde folk lyssna. Lockas av annonser att köpa nu och betala senare, är inte speciellt klokt. Men kanske är det så, att folk inte vill tänka på vad som kan hända, utan tror att allt ska lösa sig på något sätt.

Just det var väl vad som kunde läsas mellan raderna i svaren från chefen och vice i utfrågningen. Det finns en risk att låne- och bostadsbubblan kan spricka, om inte amorteringstvång införs. Alldeles säkert har de uppgifter om, hur många som inte klarar av att amortera på sina lån, därför det försiktiga svaret. Det är inte riskfritt att tända stubinen till en krutdurk om man sitter på den. Och vad jag kan förstå, sitter vi på en sådan.