Efter att ha läst tidningen, tänkte jag sätta mig ner och skriva. Men det fanns alldeles för många tankar som snurrade runt i huvudet. Det som händer är ju vad många befarar ska hända, att det samhälle vi har ska gå käpprätt åt helsike.

Många människor jag pratat med senaste tiden, verkar pessimistiska, ja, rent av deprimerade. Den bedrövliga sommaren har naturligtvis satt ner humöret på många, men de flesta oroar sig för framtiden. De har insett att vi redan är på väg in i en ny finanskris, och oroar sig för hur hårt den kommer att slå mot vårt land och hur länge krisen kommer att pågå.

Med den takt människor blir arbetslösa ute i Europa, kommer dagens runt tjugofem miljoner snart kanske att bli trettio. Var och en begriper att med allt fler arbetslösa, kan det bli en långvarig kris. En kris som ligger långt utanför, vad politiska beslut kan påverka. Antagligen kommer det inte heller att finnas tillräckligt med pengar, för att kunna rädda alla de länder som tömt statens kassakistor. Vi äldre minns depressionen på trettiotalet och dess effekt på en hel värld.

Men EU kör på som vanligt, och kommer antagligen att hålla fast vid ett snusförbud. Man kan tycka att EU har annat att göra just nu, än att försöka stoppa snuset. Men tänker man efter, är det inget annat de kan stoppa. Den stelbenta enorma organisationen måste ju hitta på någonting, för att visa att de fortfarande kan bestämma över medlemsländerna. Visst är det patetiskt, eller rättare sagt löjligt, inte undra på att invånarna i medlemsländerna inte anser EU vara värt ett ruttet lingon.

Det fantastiska är, att dessa uppblåsta EU- makthavare inte inser, att de drar ett löjes skimmer över hela organisationen. Att delegater och kommissionärer, upplevs som välbetalda pajaser som folk skrattar åt. Ja, ärligt talat blir nog fler förbannade eller gråter åt eländet.

Men vi har samma pajaser som styr vårt land. Vad är det som gör att makthavande politiker har så svårt att se verkligheten? Kan det vara för att de tror sig skyddade i ett egentillverkat välfärdssamhälle, dit inte ens tiden når? Ibland får man faktiskt en känsla av det. Att det blivit så, har väl att göra med att de ständigt rör sig inom en krets av inbördes beundran. Allt de gör är för att imponera på denna krets, allt annat är oviktigt.

Men det är ju ett känt faktum att om man bygger en pyramid med för liten bas, rasar den förr eller senare ihop. Att ha en bred bas att stå på, är ju vad politik handlar om, det är därför det delas ut valfläsk. Men om valfläsket luktar unket och folk ser att bäst före datum gått ut för länge sedan, krymper basen. Kvar för att bära blir då en pytteliten grupp, bestående av de närmast sörjande. De som satsat på politiken, vill ju för allt i världen inte bli av med sina välbetalda jobb.

Som det ser ut, kommer antagligen SD att få en eller flera efterföljare vid nästa val. För att få sympatisörer, räcker det att säga det folk vill höra. Det finns så många nischer att sikta in sig på, att ytterligare några kan komma över spärren. Det betyder att basen för de etablerade partierna minskar och en massa nya småpyramider byggs. Mycket hinner hända innan nästa val.

Visst retar jag upp mig på politiker som talar och uppträder som om de programmerats att komma med sina uttalanden. Men politiker behövs, men de måste finnas på arbetsplatser ute i arbetslivet, för att kunna se problemen med egna ögon. Alldeles för många är i dag heltidspolitiker och rör sig i maktens korridorer. De vet inte ens hur ”vanligt” folk har det och då kan de inte heller representera sina väljare.

Det som retar mig mest av allt, är att regeringen inte ens nämnt, att krisen redan krupit in i landet. Vår finansminister verkade minst sagt generad, när han medgav att Europas kris också blivit vår. Så lät det inte för någon månad sedan och folk har fortsatt att konsumera och skuldsätta sig.

Regering och banker har försäkrat att någon fastighetsbubbla inte finns i vårt land, vi får se om de har rätt. Allt fler tror att bubblan kommer att spricka och då hamnar vårt lands regering verkligen i blåsväder. Vem kommer att tro på vad de säger?

Moderaterna som ett statsbärande parti som statsministern yttrade en gång, var ändå lite väl överoptimistiskt. Andra länder har berömt vårt lands stabila ekonomi, men är den verkligen stabil? Det kommer att visa sig under det närmaste året. Om inte, vad har Moderaterna att falla tillbaka på? Visar det sig att deras samhällsexperiment jobblinjen, ha orsakat landet och dess innevånare skada, kan det bli nyval redan nästa år. Men vår stats- och finansminister har i alla fall fått mingla med de stora ett tag, det var ju hos dem de sökt beröm. Hade varit klokare att försöka få beröm av landets invånare, det är ju de som bär upp landet och det är ju också de, som väljer sina företrädare. I ett spelgalet land, kan man väl säga att regeringen satsat på fel häst och då förlorar man, så enkelt är det.

Rik på ett vanligt arbete blir ingen i det här landet, därför drömmer det stora flertalet om att vinna på spel. Det är få som kammar hem en storvinst de flesta förlorar. Ett undantag finns, staten vinner alltid, vecka ut och vecka in. Men vart tar pengarna vägen? Grubbla på det.