Tja, så sitter jag framför datorn igen. Det beror på att vi flyttat hem från sommarstugan, det började bli för mörkt och kallt på nätterna. Att jag lämnade datorn hemma under sommaren (ja, det som skulle varit sommar), var för att slippa stressas av den. Vi får se hur det blir när jag flyttat hem till bostaden.

Jag har i alla fall läst mycket, en del nyttig, men mest ägnat mig åt onyttig förströelseläsning. Det är ett utmärkt sätt att koppla bort den bistra verkligheten för stunden, men i långa loppet går det inte att förtränga det vi står inför.

Märker att det allt som oftast dyker upp jämförelser mellan hur vi än gång hade det och hur det är nu. Ser man tillbaka har det gjorts många politiska misstag och som en följd av det, får vi nu dyrt betala. Misstagen skedde till stor del under tiden vi hade det stabila industrisamhället, men även senare har politiska makthavare ställt till det för folket.

Många politiker var inte ens medvetna om vad det betydde, när vi tog klivet in i det högteknologiska kunskapssamhället. Kanske just därför har vi kunskapsmässigt hamnat på efterkälken, det blir lätt så när makthavande politiker medvetet (eller omedvetet) försämrat skolan. Mest märkbart har det varit sedan kommunerna tog över ansvaret genom kunskapskontor. Lärarna blev i ett nafs nedgraderade till att vara övervakare och administratörer istället för pedagoger.

Nåja, man hör inte längre talas så mycket om att vi lever i ett högteknologiskt kunskapssamhälle, nu är det tjänstesamhället som gäller. Först nu verkar det som att de politiska makthavarna kommit underfund med, att industrijobben blir allt färre. Där det tidigare behövdes tre personer vid tillverkningsprocessen, sitter i dag en person och övervakar samma process via en eller flera dataskärmar.

Man kan tycka att de fackliga företrädarna skulle insett vartåt det barkade, men det är kanske att begära för mycket. Det är svårt till och med för företagsledarna att hänga med i de snabba tekniska framstegen. Vad företagsledarna däremot är medvetna om är, att det inte längre behövs dyr arbetskraft i samma omfattning som tidigare. Om det gäller att spara pengar för att hänga med i konkurrensen, är det personalen det går att göra mest inbesparingar på att göra sig av med. Det har även anammats av de politiska makthavarna inom de offentliga verksamheterna. Men till skillnad mot det privata näringslivet, har det inte sparats in på de administrativa kostnaderna.

Men någonting företagen och de offentliga verksamheterna inte tänkt på, är vad som händer när personal friställs. Det största hotet mot företagen är minskad efterfrågan på grund av minskad köpkraft, för det offentliga, minskade skatteintäkter. Att pressa kostnaderna är alltså ett tveeggat svärd, som om det viftas för mycket med, hugger huvudet av de som tänkt kortsiktigt.

Jag tycker vi går en spännande tid till mötes, eftersom ingen med säkerhet kan säga vad som kommer att hända inom det närmaste halvåret. Vad politiker tycks vara överens om är, att tillväxt i ekonomin är enda lösningen. Tänk om det var så enkelt. Men söker de en enkel lösning, varför inte banta statens, kommunernas och landstingens administration. Det är någonting vi kommer att tvingas till förr eller senare.