Det är märkligt hur våra så kallade folkvalda tänker. Vår statsminister försvarar sig mot att ingenting görs för att minska arbetslösheten, med att framhålla att regeringen sannerligen satsat på att få fler i arbete. Fantastiskt att han har mage att framhålla, att den mest framgångsrika åtgärden, är att ha räddat människor från att fastna i förtidspensioneringssystemet.

Vår finansminister anser den försämrade a-kassan som ett effektivt vapen mot att folk går arbetslösa. När krav på att a-kassan ska höjas, var svaret från finansministern att om den höjs, då går många hellre arbetslösa än till ett jobb. Genom sig själv känner man andra, eller …

Vad är det egentligen som rör sig i huvudet på en makthavare? Kallas utförsäkring av sjuka som en framgång? Vem säger upp sig från jobbet och får leva på luft i tre månader? Jag kan inte få ekvationen att gå ihop. Blir människorna friskare av att stå till arbetsmarknadens förfogande? När inte unga friska människor kan få ett jobb, vem anställer någon som är sjuk och inte kan arbeta till 100%?

Med de åtgärder som satt press på sjuka och arbetslösa minskar inte samhällets kostnader, utan sprids ut över de offentliga verksamheterna. Socialkontoren har fullt upp med förtvivlade människor som drabbats av regeringens experiment. För ett experiment är det fråga om och det känns sju resor värre, än att använda djur inom forskningen.

Naturligtvis måste det kännas genant för en regering att inte kunna göra någonting åt arbetslösheten. Att de aldrig lär sig, att politiker inte kan skapa jobb, bara underlätta för företag att anställa. Det senaste utspelet, att sänka bolagsskatten kan bara ses som att kasta pengarna i sjön. De miljarderna skulle göra större nytta genom att förbättra pensionerna för fattigpensionärer, samt satsningar på skolan, vården och omsorgen. Risken finns att de skattepengar bolagen slipper betala, kommer att användas till investeringar av nya och moderna maskiner, som kräver mindre personal.

Nåja, pengar till de offentliga verksamheterna kanske inte är så klokt, om de inte öronmärks, förstås. Det finns en misstro mot de offentliga verksamheternas sätt att hantera pengar, de statliga bidragen har en förmåga att rinna mellan fingrarna på ansvariga inom kommuner och landsting, istället för att göra nytta.

Det måste vara fruktansvärt jobbigt, att ens försöka ta reda på vart alla skattepengar tar vägen och hur penningflödet ska kunna stoppas upp. Kanske är det så, att regeringen äntligen kommit underfund med att problemet inte är att få folk i arbete, utan att staten måste spara in på utgifterna. Det är ju vad företag och privatpersoner tvingas till, när inte pengarna räcker till. Det är de små utgifterna, inte de stora intäkterna, som skapar balans i ekonomin.

Att spara in på statens utgifter, är betydligt enklare än att få fler i arbete. Det är ett känt faktum att om ett företag gör sig av med personal, drabbas andra företag genom att köpkraften minskar. I slutändan drabbas även det företag som startade det hela och gjorde sig av med personal. Det hela är som katten på råttan, råttan på repet osv.

Allt det som nu händer är konsekvenser av kortsiktigt tänkande, men det är inte bara gamla, utan även nya synder som nu drabbar inte minst Europa och Amerika. För att rätta till det här behövs folk med inte bara is i magen, utan som också har förmågan ett tänka i nya banor. Om det försvinner jobb som aldrig kommer tillbaka, vilka nya möjligheter finns som skapar förutsättningar för att människorna ska kunna överleva?

Förslag som medborgarlön har förkastats, trots att det är ett klokt förslag, men det finns andra liknande förslag som också förkastats. Anledningen till motståndet är att den politiska makten bryts, det behövs inga politiska företrädare. Det är svårt att tänka sig, men i stället för så kallade folkvalda makthavare, får nvånarna själva bestämma vad de vill eller inte får göra.

Lagar måste det naturligtvis finnas, men det blir invånarna som själva tar ansvar över sina liv, genom att använda sin kreativitet och initiativkraft. Den finns hos alla människor, tro mig. För ett folk som vant sig vid att andra skött tänkandet, skulle det naturligtvis bli en omvälvande omställning, men om inget annat står till buds så…

I tider som kommer, skulle verkligen alla småjordbruk som funnits behövt vara kvar. Vårt land är inte bara exportberoende, utan numera även importberoende av många baslivsmedel. Det kommer att ta tid för vårt land att bli självförsörjande, men vi kanske tvingas till det.

I takt med att framtiden ser allt mer orolig ut, kommer också missnöjet med de politiska beslut som påverkar människors vardag att öka. Den ändrade synen på politiska företrädare kommer att tvinga fram en ändring i vårt politiska maktsystem.

Dagens politiker kommer naturligtvis att spjärna emot. Se bara hur regeringen försökt tona ner, de minst sagt horribla saker som händer inom våra statliga verk. Skandalerna duggar tätt, men ändå har vi troligtvis bara uppmärksammats om toppen av ett isberg. Regeringen är verkligen ute på farligt vatten.

Motdraget för makthavare som känner att avgrunden är nära, är att tysta informationen till invånarna. Att lägga teve- och radiolicensen på skattsedeln, ska definitivt ses som ett försök att få makten över våra public service företag. Gör Din röst hörd i den frågan. Utredningen ska ses för vad den är, en beställning av regeringen.

Som vanligt blir säkert svenska folket överkörd igen, men det är ju val om två år, så det gäller att tala om för oppositionen vad som gäller för deras del. Syvende och sist, är det ju ändå väljarna som har sista ordet.