Kanske får rubriken politiskt aktiva att flyga i taket, andra att ge mig rätt. Nu menar jag inte att alla ska sluta jobba, det är upp till var och en, men visst skulle väl vårt land må bra av, om det var en rättvis fördelning av det välstånd vi påstås ha.

Allting har krånglats till i vårt land, istället för att förenklas. Som det här med skatter exempelvis. Alla äldre minns säkert att vi för länge sedan skulle ha skatt efter bärkraft, det vill säga de som tjänar minst, ska också betala lägst skatt. Men det passar inte våra politiska makthavare, det skulle dels bli alldeles för krångligt, dessutom skulle andra länder se, att det finns många fattiga i vårt rika land.

Ser man tillbaka på alla löneökningar i vårt land, har det inte skapat någon förbättring annat än för de med redan tidigare höga löner. Ska det vara löneökningar, ska det vara lika för alla, men då ska man inte höja med ett antal procent utan i kronor. Egentligen borde vi svenskar vara ett rikt folk överlag, men så är det ju inte med vårt hemsnickrade samhällssystem. Däremot har de rika blivit rikare, det finns till och med bevisat.

Varför inte skatten varit grunden för ett rättvisare samhälle kan man fundera över. Moderaterna klagar över att skatterna varit för höga och att det finns för många bidragsformer i vårt land. Hur de kan räkna in a-kassan som en bidragsform är obegripligt, den ska ju fungera som en försäkring man betalar. Bidragen skulle inte behövas i samma utsträckning, om den som måste ha ett bidrag för att kunna överleva, inte betalar någon skatt alls. Nu vet jag att det inte ens skulle hjälpa om en fattigpensionär skulle slippa betala skatt, de skulle behöva ett bostadsbidrag i alla fall. Visst låter det knasigt i ett rikt land som vårt?

Läste att sossarna ska titta närmare på vad som händer om de svagaste grupperna får rejäla skattesänkningar, istället för de som redan har mer än tillräckligt. De kan ju börja räkna in vad som skulle sparas på jobbskatteavdraget, för de med höga inkomster.

Eftersom den borgerliga regeringen gör som sossarna brukade göra, snappar upp förslag och gör dem till egna, är det tänkbart att vi får se en rejäl U-sväng i de ideologiska tankegångarna. För den här mandatperioden, har väl inte blivit vad alliansregeringen tänkt sig. Efter valet uppfattade jag det som att åren fram till nästa val, skulle bli ett triumftåg. Nya jobbskatteavdrag skulle ge de som inte arbetar en påminnelse om, att de också måste arbeta, för att slippa svälta. Välfärd växer inte fram av sig självt, alla måste vara med och skapa den. Men då måste man väl tillägga Inte heller jobb växer fram av sig självt, där får man förlita sig till riskkapitalbolagen.

Det finns en hake med de ekonomiska teorier Borg lutar sig emot, den förutsätter att det finns sysselsättning åt alla. Jag har läst de här teorierna, att spara vid goda tider måste han ha plockat upp hos Keynes, men i övrigt kan jag inte komma på vem eller vilka som står för dem. Han verkar ha plockat lite här och där och det är ju inte så lyckat.

Vad jag kan minnas, skulle inte Keynes teorier fungera om lågkonjunkturer skulle komma titt som tätt. Jag har läst teorier som gått ut på att locka småskuttar att bli anställda, istället för att driva företag, som inte ger många skatteslantar till staten. I vårt land har den provats och avfolkat många glesbygder. Nu uppmuntras arbetslösa starta företag, ivrigt påhejade av staten.

Om det bygger på någon teori vet jag inte, men man får väl mest se det som en panikåtgärd, det enda sättet att få folk att inte gå och driva på gatorna. Jag och många med mig, har en känsla av att vår nuvarande regering utgår från, att de flesta arbetslösa är arbetsskygga och de sjuka simulanter. Kanske någon kan bevisa mig om motsatsen.

I många av de ekonomiska teorier som förkommit, har också funnits varningar. I flera fall varnas för premiering av de som jobbar, det skapar klyftor i ett samhälle som blir svåra att överbrygga. Vad man får är en trappstege av de som får ta del av skattesänkningen, de längst ner känner knappast av den fantastiska reformen. När de som finns längst ner, tillsammans med de som inte ens får plats på stegen blir en majoritetsgrupp, faller samhället sönder och samman.

Men vår finansminister är fortfarande optimist om att det ska vända innan nästa val. Visst har massvis med andra länder problem, men vår ekonomi är stark och ska klara oss igenom en kris. Tänk om våra storföretag var lika optimistiska, då skulle de inte börja varsla personal.

Konkurserna står som spön i backen just nu och värre kommer det antagligen att bli ett bra tag framöver. Det som nu händer är ingenting annat än en korrigering av den övertro på, vad den ekonomiska tillväxten betyder. En negativ sak som aldrig diskuteras, är risken att ta ut framtida osäkre inkomster i förtid. Just det är ju vad som hänt i krisländerna.

Men att det nu börjar darra lite här och var i vår värld, beror nog mest på att det finns för många företag, som tillverkar eller säljer samma saker. Kunderna räcker inte till alla, bara de största och penningstarkaste företagen överlever. Konkurrens är bra säger många, men det är också ett sätt att bli ensam herre på täppan. Eftersom ensam inte är stark, pratar man ihop sig med andra storbolag. Kommer man sedan överens om prissättningen på varorna, kan priserna sättas så att det blir lönsamt. 

Ändå kanske de giriga tänker alldeles galet, för så enkelt är det ju inte. Vad vi nu ser är en anpassning till tillgång och efterfrågan. Den tekniska utvecklingen har gått alldeles för fort, saker som är senaste nytt, ersätts efter någon månad med någonting ännu nyare och mer fantastiskt. Kunderna har helt enkelt inte hunnit med i den tekniska utvecklingen, därför produceras mer varor än vad som går att sälja.

Grunnar man lite på det folk säger och tycker, inser man att det som nu händer, inte bara är en finanskris. De som arbetar och sliter men ändå inte får någonting över, har börjat tappa sugen. Det frågar sig vem de egentligen arbetar för. Med sina skatter föder de andra, men får själva inte ut någonting av det. När folk börjar tänka så, är inte bara många storföretag, utan också hela det politiska etablissemanget illa ute.

Minns det gamla Folkhemmet som aldrig blev av, nu tjatar våra politiska makthavare om att vi måste bevara vår välfärd. Tänk efter vilka som fick ta del av pengarna som strömmade in till att skapa folkhemmet. Det är samma sak med den välfärd politiker nu talar så mycket om.