Hade inte en tanke på att skriva någonting i dag. Men med kaffet urdrucket, tidningen läst och frugan i djup sömn, måste tiden slås ihjäl på något sätt. Tankar tränger sig på om vart vi är på väg, eller snarare när den inslagna vägen kommer att ta slut, inte når ända fram.

Att satsa på jobblinjen är nog det största misstaget en regering gjort i vårt land. Det har inte bara kostat enormt med pengar från den gemensamma kassan, de framtida kostnaderna vågar man inte ens tänka på. Och tvärt emot vad regeringen utlovade, blir det allt mer tunnsått med riktiga jobb inom det privata näringslivet.

Lösningen har därför blivit att lura arbetslösa att starta företag. Satsa på småföretagen har man hört politiker säga under många år, men det kommer aldrig längre än till löften. Se bara på landets mjölkbönder, som satsat stora pengar på sin verksamhet och nu går på knäna.

Jag lider verkligen med alla de som lurats till att bli egenföretagare. De har inte informerats om vad det innebär, de är själva skyldiga att ta reda på vad som gäller. Det blir så när myndigheterna inte själva vet, men har order uppifrån att förbättra arbetslöshetsstatistiken på enklaste sätt.

Jag har många års erfarenhet av egenföretagares vedermödor. Varför låter så många sig lockas till att dras in i en otrygg tillvaro som egenföretagandet innebär? Den slutliga förtjänsten kan i de flesta fall inte ens matcha ett butiksbiträdes lön. Om ens det!

Utöver den ekonomiska otryggheten tvingas en egenföretagare (eller småföretagare) att fylla i blanketter av alla de slag. Blanketter behöver nämligen våra byråkrater och administratörer att fylla skrivbordet med, för att rättfärdiga sin existens.

Egenföretagande är att dra på sig bekymmer, därför är det naturligtvis bättre att vara anställd och låta andra få huvudvärk istället. Men utan att de politiska makthavarna kan göra någonting åt det, försvinner industrijobb för varje år. Den långsiktiga lösningen att få fram nya jobb, är knappast att skapa ett tjänstesamhälle. Det fungerar skapligt så länge folk har pengar att utnyttja RUT- och ROT avdrag, men när hushållen börjar få ont om pengar …

Tittar man på det hela från ovan, visst har jobblinjen varit fantastisk för de högavlönade, men de allra flesta har inte märkt någon skillnad. Pensionärer, sjuka och arbetslösa har sannerligen märkt av det, på ett negativt sätt.

Nåja, tillbaka till blanketterna som måste fyllas i och blir allt fler. Problemet är att vi har alldeles för få företag, byråkraternas och administratörernas jobb är i fara. Det betyder att reträttplatser för avdankade politiker kan försvinna. Därför är blanketterna så viktiga, för när de är ifyllda och hamnat på pappersvändarnas skrivbord, ska de sedan omvandlas till statistik. Staplar och tårtbitar är lättare att förstå än siffror i kolumner. Troligtvis behövs det även statistik över statistiken, om det visar sig att det är svårt att förstå innebörden av staplarna och tårtbitarna. I ärlighetens namn har de politiska makthavarna skapat en del nya jobb, men det är jobb som egentligen inte borde finnas.

Jag minns när det vitt och brett talades om det papperslösa samhället, det var väl ungefär när datorerna började ta över det som tidigare skrivits med penna eller skrivmaskin. Men det blev tvärtom. Inte undra på att det finns så många kalhyggen i vårt land, träden behövs ju till alla blanketter. Hur många ”pappersvändare” det finns inom staten, kommunerna och landstingen, går inte att överblicka. Antagligen är de fler än de som jobbar på golvet ute i verksamheterna. Att det kostar pengar som behövs till annat, börjar de flesta inse.

Det finns politiker som anser att vårt samhälle har utvecklats, men så är det ju inte. Utvecklingen sker inom de tekniska områdena, vårt samhälle har bara förändrats. I vissa fall till oigenkännlighet. Synen på innevånarna har förändrats hos de politiska makthavarna, den som inte drar sitt strå till stacken är en börda. Ganska idiotiskt tänkt av personer som lever på skattebetalarnas pengar. Det kan alltså diskuteras om vilka som är en börda för vårt samhälle, som är i ständigt behov av pengar för att det ska gå runt.

Naturligtvis försvarar av skattepengar betalda politiker, byråkrater och administratörer vårt så kallade välfärdssamhälle. Men barnfattigdomen sprider sig och de utförsäkrade och av systemet utslagna blir allt fler. Med den politik som förs, vad blir nästa steg i vårt allt mer omänskliga välfärdssamhälle? Blir nästa steg arkebusering av de som inte längre är nyttiga för staten, kommunerna och landstingen?

En dag kanske det kastas återblickar på vårt nuvarande samhälle och folk kommer att ruska på huvudet åt hur politiska makthavare, kan ställa till det för ett folk. Men det sker väl först när vårt nuvarande samhällssystem kollapsat och ett nytt byggts upp. Vem vet, det kanske inte är så långt borta. Hoppas kan man ju alltid.