Min dator var svårväckt i dag, men jag har mig själv att skylla. Glömde helt enkelt att man måste ladda batteriet. Det kom jag underfund med först efter att ha använt alla svordomar jag lärt mig under åren. Men visst börjar den bli omodern och lite trög av sig, men omodern är ju de flesta politiker, så den får väl hänga med ett tag till.

Nåja, så var det då dags igen, den nya LO-basen ser att ytterligare jobb kan ryka vid Volvo, och vips måste regeringen göra någonting. Tänk om det vore så lätt, men tänkandet har väl gått i arv från tidigare Lo- basar. Man kliar sig i huvudet och funderar över vad regeringen ska kunna göra. Är det meningen att regeringens medlemmar ska ut i världen och ragga kunder, eller försöka sälja till kunder som inte längre har råd? Inte heller kan staten gå in på annat sätt, massvis med företag kan komma att bli behov av hjälp.

Det är så verkligheten ser ut i vår numera globala värld. Släng jordgloben med bara Sverige på och skaffa en som visar hela världen. Våra stora exportföretag har hela världen som arbetsfält, av den anledningen att vårt land är alldeles för litet, det finns inte avsättning för vad de producerar. Genom att de är så stora, kostar det också enormt med pengar att driva företagen. Om försäljningen minskar måste det dras in på kostnader, arbetskraften kostar pengar även om maskinerna står stilla. Att avskeda personal är därför helt enkelt en överlevnadsfråga.

Det här är inte lätt för vårt land att lösa, arbeten som försvinner betyder inte att de kommer tillbaka den dag det vänder. Frågan är om politiska lösningar kan hjälpa landet. Fler än jag har säkert upplevt att det mesta ställts på huvudet inom svensk politik.

De små partierna har blivit någonting at ta med för att komma till makten, väl där får de finna sig i att spela andra fiolen. Det känns både komiskt och nästan surrealistiskt, när sossarnas ledare skryter om en förvärvad kännedom om och goda kontakter med näringslivet, medan Moderaterna däremot, anser sig vara det parti som för arbetarnas talan.

Nåja, de båda partierna får slåss om makten hur mycket de vill, men gemensamt måste de ta itu med, att vi står inför en lågkonjunktur. Naturligtvis borde staten ha en plan för, hur vi ska kunna ta oss igenom lågkonjunkturer och förmildra de negativa effekterna. Inte minst för egen del, eftersom minskade skatteintäkter, innebär att även staten måste dra ner på kostnaderna.

Det sorgliga är att vårt land saknar en fast grund att stå på, eller snarare sagt saknar vårt land den bredd när det gäller företag som behövs, för att klara en kris. En hel drös med egenföretagare utan anställda som inriktat sig på inhemsk efterfrågan, har chansen att kunna hanka sig fram. Småföretagare med anställda däremot, är insnärjda i fackliga avtal och har en betydligt sämre chans. Det räcker alltså inte med bara några stora exportföretag, men det är för sent att göra någonting åt det nu. Hade det funnits en annan syn på företagare för sextio år sedan, hade läget kanske varit annorlunda.

I det läge vi nu är på väg att hamna i, var det kanske inte speciellt klok av regeringen att satsa på jobblinjen och jobbskatteavdraget. Men jag kan förstå experimentet, vårt land är tvingat att ha ekonomisk tillväxt, annars måste det till stora förändringar inom den politiskt uppbyggda maktapparaten. Tanken var väl att invånarna som fick det bättre, skulle spendera de extra pengarna och på så sätt på konstgjord väg, skapa tillväxt i ekonomin och dessutom nya jobb. Tyvärr gick det inte som tänkt var. Om det berodde på en missbedömning om framtiden, eller helt enkelt en chansning, får vi väl aldrig veta.

Men en sak har väl ändå svenska folket förhoppningsvis lärt sig, att prognoser om framtiden inte är samma sak som att det blir så. En regerings prognos är lika osäker som hur vädret ska bli om en vecka. Enda skillnaden är att om väderrapport blir fel, kan man stå i regnet utan paraply, men om en regerings prognos slår fel, kan det få katastrofala följder för landet och dess invånare.

Förhoppningsvis kommer politiker i alla läger, att lära sig någonting av det som händer. Om inte annat kommer de att få lära sig, att det är de som har det sociala ansvaret för landets invånare, inte företagen. Men efter de senaste årens rasering av det trygghetssystem, som alla skattebetalare sett som en försäkring, har jag och många med mig säkert funderar över är, vilka våra så kallade folkvalda är till för. Man får en känsla av att de själva anser sig vara de som måste finnas till, annars går det åt helsike.

Minns de kluriga teckningar och ironiska texter som skrevs av dansken Robert Storm Petersen. Vi äldre minns honom som Storm P och hans teckningar fanns i många tidskrifter under fyrtiotalet. Jag minns en, som fortfarande känns som om den skrivits igår.

Om någon ställer sig upp i en talarstol och säger att vi alla sitter i samma båt, är det bara för att den vill vara kapten och att vi andra ska ro.

Politiken har inte ändrats ett dugg, sedan det skrev för runt sjuttio år sedan. Och det finns politiker som säger att vårt land har utvecklats! På vilket sätt? Inte har då politikers syn på väljarna utvecklats i alla fall, det är då ett som är säkert. Väljarna är fortfarande de som ska lockas att göra grovarbetet, politiker är de som sedan ska bestämma över hur pengarna som jobbats ihop ska fördelas. Men bara det som blir över, efter att de själva sett till att få en rejäl lön för sina uppdrag.

Om inte den kostnaden skärs ner, blir det vid en djup kris inte mycket över, att fördela till de viktigaste verksamheterna. Redan nu ser man hur skolor läggs ner, vårt landsting måste höja skatten för att ha råd med löner, till de som botar och vårdar invånarna. Vad ytterligare kommer det att sparas in på, som invånarna betalar skatt för att få? Det är alldeles för långt kvar till nästa val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...