Har märkt senaste dagarna att jag inte bara slentrianmässigt skriver det som flyger för mig, tankarna hamnar också i samma gamla hjulspår. Ibland hoppar de ur spåren, eftersom det kommer annat emellan. Det finns inte mycket struktur i det jag i all hast skriver ner en morgon.

Och att tankar dyker upp lite hursomhelst, beror antagligen på att man ständigt påminns om vad som händer just nu och som dyker upp i nyhetsrapporteringar. Visserligen är ljudet väldigt svagt för att inte väcka frugan, men det man vill höra, det hör man. Men det är ju faktiskt samma saker dag ut och dag in, krisen i Europa och att våra politiker lovar att satsa på jobben. Jag frågar mig hela tiden, vilka jobb? Våra politiker tycks inte insett att vi står vid ett viktigt vägskäl, där vi måste välja hur vi ska leva (eller överleva) i framtiden.

Vårt land är inte ensamt om att tvingas tackla det svåra problemet och blickar man tillbaka på historien, ser man att framgång inte föder framgång för evigt, utan leder obevekligen mot ett bakslag. Vår moderna tids människor har lockats med guld och gröna skogar, men vad de istället nu börjar se allt oftare är kalhyggen. Det mesta har skövlats i jakten på tillväxt i ekonomin.

Kan inte låta bli att ruska på huvudet, de gånger jag på teve sett våra politiska makthavare på ”studiebesök” ute på arbetsplatser. De leende ministrarna går runt och minglar med folk och får höra hur bra allt fungerar. Men är verkligen människorna nöjda med hur vårt samhälle blivit? I helsike heller! Vad folk tycker och tänker håller de för sig själva, men även ”vanligt” folk kan hålla masken precis som politiker och bakom ryggen på dess maktpersoner är det inga vackra ord som sägs.

Politiker är isolerade i sin egen lilla värld, de träffar ständigt samma människor och lyssnar på sina rådgivare, de allvarliga fel som finns i vårt samhällssystem når aldrig fram. Klyftan mellan politiskt valda personer och väljarna växer hela tiden, en dag kan det betyda att väljarna och de aktiva politikerna står på varsin sida av en klyfta, som är för stor att kunna överbryggas.

Det är aldrig bra när makthavarna vill en sak och invånarna någonting helt annat. Jag tror inte att jobb är den viktigaste frågan för en majoritet av vårt lands invånare, det är att kunna känna trygghet. De som kan, tecknar i dag försäkringar för att skydda sig och familjen mot en kris. Ingen går säker, inte ens de som i dag har politiska heltidsuppdrag.

Att människorna blir äldre har setts som ett problem i många år, den politiska lösningen är att pensionsåldern måste höjas. Med höjd pensionsålder ökar inte bara krämpor på utslitna människor dessutom ökar ungdomsarbetslösheten, nya grupper lämnar skolan varje år, hur det ska lösas står skrivet i stjärnorna. Måste kännas ganska tröstlöst att lättvindigt lösa ett problem och få ett sju resor värre på halsen i framtiden.

Man kan inte försöka styra invånarnas liv genom att stirra sig blind på ekonomi, snålheten bedrar alltid visheten. Att drastiskt ändra spelreglerna för a-kassa och sjukförsäkring, är det största misstag som gjorts av makthavande politiker i vårt land. Genom att förändra det enda skyddsnät svenska folket hade kvar av det som skulle bli Folkhemmet, kommer det att få fruktansvärda konsekvenser i framtiden.

Det är inte de gamla, sjuka och arbetslösa som är en börda för vårt samhälle, det är alla de som i dag har sin inkomst av politiska uppdrag, politiskt skapade jobb och en alldeles för stor offentlig byråkrati. Det är i dag så många som lever på skattepengar, att om dessa ovanstående offentliga jobb skärs ner med femtio procent, skulle alla kunna få en dräglig grundlön av staten, till och med de som levt på skattepengar. De politiker som brinner för att förändra vårt samhälle, kan då jobba ideellt.

Anledningen till det antagandet, att alla skulle kunna få en grundlön av staten, beror på att det som kommer tillbaka i skatt, inte på långa vägar täcker kostnaderna. Det är en förlustaffär utan like, som hela tiden måste täckas upp. Den som inte tror mig, kolla upp att det verkligen är sant. Eller titta på vad Grekland och Spanien måste spara in på.