Borgerliga saker hända, i den värld vi tvingas leva i. Ja, egentligen var det ju sorgerliga saker hända, som det sjöngs en gång. Men för många är borgerliga och sorgerliga samma sak. Det har blivit för mycket av förändringar och gått alldeles för snabbt, vilket påverkat många människors liv. Nu visar det sig att så här vill inte folk ha det, men folkviljan tycks inte vara någonting att bry sig om.

Det ska bli ganska intressant att se, hur den gamla ekonomiska teorin vår finansminister anammat, klarar sig i sämre tider. Det finns ekonomiska teorier om hur man klarar av en lågkonjunktur, men det är väl lite väl sent att anamma dem nu. Det är bara att köra på till det bittra slutet.

Borgerliga regeringar tycks dra till sig ekonomiska problem, men haft svårt att klara av dem. Vår finansminister har fått mycket beröm av EU för den senaste korta krisen, men det berömmet är inte mycket värt. De ekonomer som finns inom EU, skulle inte ens klara av att vara kassörer i en hembygdsförening.

Just nu fungerar EU som Ebberöds bank, och de som minns den sorglustiga händelsen, vet hur det gick. Så länge det fanns gott om pengar, strödde EU ut dem som stöd i alla dess former, nu går pengarna åt till att hålla krisländerna flytande. Hur det kommer att gå, med alla de som anpassat sina liv efter stöd från EU, får vi väl se lite längre fram.

I vårt land har bidrag setts som rena pesten av Moderaterna. Pengar som människor får utan att göra någonting för dem, skapar bara lata människor. De blir förslöade och förslappade och orkar inte ens gå till valurnorna när det är så dags. Om människor får pengar av regeringen i form av bidrag, ska de vara tacksamma och rösta på de makthavare som ger dem pengar. Att pengarna kommer från inbetalda skatter och inte ur makthavarnas fickor, är en helt annan sak. Det är så politik fungerar.

I vårt land har regeringen satsat på skattesänkningar, men egentligen är det en synvilla, pengarna tas tillbaka på de mest finurliga sätt. Det man förlorar på gungorna, tar man igen på karusellen, för att använda en gammal sliten klyscha. Pengarna behövs för att hålla den dyra statsapparaten igång.

Ett rejält bakslag i den teori som följts till punkt och pricka, är den nu uppseglande lågkonjunkturen och därmed också minskad konsumtion. För de som blir arbetslösa, räcker inte a-kassan på långa vägar för en familj i dagsläget och konsumtionen blir lidande.

Men ett lands befolkning måste konsumera, annars spricker alla kalkyler. Det gäller att ingjuta optimism om att regeringen verkligen har koll på läget. Men just nu letar de makthavande förtvivlat efter korken, som ska sitta i botten på vårt stolta paradskepp. Om den inte hittas blir det till att ropa: Alle man till pumparna! Det är vi det.

Det är inget fel i att vara optimist om framtiden, men det skadar inte att vara försiktig i alla fall, annars kan det gå åt skogen. Skillnaden mellan att vara pessimist eller realist om hur vår framtid kommer att se ut är hårfin. I det läge vi nu befinner oss i, utgår man från samma sak och kommer fram till att det blir tufft framöver.

Enda skillnaden är att om det ser mörkt ut deppar pessimisten ihop, realisten håller hårt i plånboken. Vi gamlingar har varit med förr och vet hur man drar åt svångremmen, de yngre däremot tycks inte veta vad en svångrem är. Inte om man ser till alla med hängande byxbakar som gör att rövspringan syns. Men det beror inte på grund av undernäring, utan tvärtom.

Det här med försämrad sjukförsäkring och a-kassa, visar att vår regering gått fram alldeles för fort. Så drastiska åtgärder får konsekvenser, det måste man räkna med. Men antagligen fanns det inte några konsekvenser i finansministern manual, därför ruckas inte på någonting. Jag tror inte det har med prestige att göra, det finns inte pengar till det.

Allt det den borgerliga regeringen gjort och håller fast vid att det är den rätta vägen, kommer att kosta pengar. Har vi inga, så får vi låna. Om man tvingas låna pengar, hur kan då statens ekonomi vara stark? Det är klart att man funderar över en sådan sak.

Nåja, det skulle inte skada om regeringen slår av på takten. Men så kan det bli i alla fall, eftersom det är vår omvärld som bestämmer hur det kommer att bli. Förhoppningsvis har regeringen lärt sig, att den måste ta det lugnt med reformer och inte stressa fram dem. Varför inte försöka förbättra vårt land lite pö om pö. Jag minns vad som stod i Blandaren en gång för länge sedan. Man ska aldrig försöka springa fortare än ljuset. Då kan det svartna för ögonen.