Det måste vara tystnaden och väntan på tidningen, som får tankarna att fladdra lite hur som helst. Men kroppen har inte vaknat än, den känns loj och stel, mörkret utanför fönstret gör att man helst vill gå och lägga sig igen. Jag förstår björnarna som går i ide, men att sova bort tiden har jag svårt för. Men skulle det vara för mycket begärt att vi får ett bättre klimat, vi gör ju så mycket för miljön, men får bara dras med skitväder. Vart tog den globala uppvärmningen vägen?  

Alla har säkert märkt att folk är grinigare och klagar högljutt, missnöjet riktar sig mot allt och alla. Det är inte mycket som fungerar som folk vill ha det. En politiker klagade bittert att det inte går att tillfredställa alla, det måste bli en fråga om kompromisser och omfördelning av de pengar som finns.

Men det förstår inte hans vänner och bekanta. De anser att vad de betalar för, ska gå i första hand. Att framföra någonting sådant inför partikamraterna går bara inte. Är man bara är han bara en bricka i det politiska spelet och måste följa partiledningens direktiv, bättrar det knappast på möjligheten för en politisk karriär att komma med sådana saker.

Han har säkert fått höra av sina garvade partikamrater, att ger man någon ett lillfinger, ryker hela handen med. Det betyder att de tycker att vi kräver alldeles för mycket, eftersom vi inte inser problemen med att fördela de pengar som finns och de räcker inte att tillfredställa alla. Att utföra den service invånarna betalar för att få kostar pengar, det krävs många till att fördela pengarna. Det är bara att titta på våra banker. Att ha folk som hanterar kundernas pengar kräver personal, det är därför bankerna dragit in på sin service till kunderna. Nu tar bankerna visserligen betalt för att kunderna själva gör jobbet, men så långt kan väl ändå inte de offentliga verksamheterna gå, eller …?

Man vet aldrig, det finns en känsla av att politiker anser att vi lättlurade svenskar, går att lura hur som helst. Och kanske är det så, än så länge. Nåja, Grekernas makthavare är inte bättre. Att de gjort av med alla pengar de fått från EU, är inte alls konstigt. Det finns nämligen en tumregel, när det gäller affärer med Greker. Om du tar en Grek i hand för att avsluta en affär, räkna fingrarna. Och där är EU nu, de pengar som lånats ut, blir det svårt att få tillbaka.

De Grekiska makthavarna och de Greker som kan sko sig på lånet, vill ha euron kvar. Vad landets övriga invånare tycker och tänker, är det ingen som bryr sig om. Men klicken som vill ha euron kvar, vill ha den bara så länge EU pumpar in pengar i landet, annars får det vara. Det kan inte bli så mycket värre att börja på ny kula.

Det här med att man inte kan få allt, är någonting alldeles för många har svårt att smälta i vårt land. Om det beror på den så omtalade svenska avundsjukan ska jag låta vara osagt. Men visst tittar vi snett på den som kommer i ny bil, eller till och med kostat på sig en dyr båt. Hur har den råd och inte jag? Det enklaste skulle naturligtvis vara att fråga hur betalningsfrågan lösts. Men så fungerar det inte i vårt land. Personer som har råd med mera än utöver det vanliga, är svartjobbare eller skattefifflare, punkt slut. Det är ju vad den infekterade frågan om privata aktörer som tjänar pengar på skola, vård och omsorg handlar.

Under hösten är det många som faktiskt jobbar hårt för extrapengar, genom att plocka bär. Visserligen fick de trängas med tillfälliga bärplockare från andra länder, men det hör till numera. Men det finns också de som plockar för husbehov, hjortron, lingon- och blåbärssylt är mumsfillibabba till våfflor och pannkaka. Om det blir billigare att plocka och sylta själv med dagens bensinpris vet väl katten, men frisk luft får man i alla fall på köpet.

Apropå bärplockning, kommer jag ihåg en gammal historia, som dessutom ska ses som sedelärande. Livet kan vara så jäkligt att man ibland måste välja antingen eller, vi ställs inför det valet alldeles för ofta, under våra futtiga år på jorden. Hursomhelst, nästan alla historier växer fram ur verkliga händelser, det har ju bara satts lite extra knorr på det hela. Antagligen har även det som händer i historien hänt någon, men kanske i ett annat sammanhang.

Det var så här, att gubben och gumman gav sig ut i skogen för att plocka lingon. Hon gick före och han efter. Gubben såg hennes svängande bak, när hon framåtlutad energiskt rev lingon från tuvorna med bärplockaren. Det blev för mycket för honom och han kunde inte låta bli … Efteråt fortsatte bärplockningen, men efter ett tag tände gubben till igen. Men nu var det stopp.

– Du, sa gumman, ska du ha lingonsylt i huset, eller ska vi hålla på så här till pannkakorna hela vintern?

Det blev lingonplockning.

Sensmoralen i det hela måste väl ändå vara, att man inte kan få vissa saker, utan att försaka någonting annat. Men det är inte lätt att lära dagens moderna människor.