Nästa val kommer vad jag kan förstå, att handla om pengar. Om det nu finns några när valdagen kommer, det kan ingen säga i dagsläget, men det gör ingenting, det hela är ju bara en uppmjukning inför det stora slaget. Den borgerliga alliansen räknar med att det finns ett stort utrymme för att kunna spendera pengar. Alldeles för optimistiskt menar oppositionspartierna, men hamnar ändå i närheten av fantasisummorna i sina egna skuggbudgetar.

Men Borg är illa ute, han har målat in sig i ett hörn. Det har sossarnas ekonomiska talesman (som är en kvinna) upptäckt. Hon har någonting Borg inte har, kvinnlig intuition, har känt på sig att någonting är fel. Borgs enda försvar är att fälla ut taggarna, eftersom anfall sägs vara bästa försvar. Det är det inte, istället bäddar det bara för baklängesmål.

Men Borg är inte ensam att vara överoptimistisk. Varför får jag en känsla av att MP kommit helt vilse i verkligheten? De räknar med att satsa på tågtrafik och det ska betalas genom att bensinpriset höjs med 87 öre litern. Det lär knappast ge några röster ute i landet, där det inte går att använda varken tåg eller kommunala färdmedel. Redan dagens bensinpris har nått smärtgränsen för många, men de måste använda sina bilar för att skjutsa barnen och ta sig till jobbet.

 Naturligtvis får det följdverkningar på konsumtionen av övriga varor, det är ju så det fungerar. Enligt de senaste larmrapporterna, börjar vi nu känna av den Europeiska krisen. Läget kommer knappast att vara bättre om två år, den här krisen bedöms bli både djupare och pågå betydligt längre än den förra.

Att sätta upp miljömål i en tid som präglas av ekonomisk osäkerhet, tror jag inte faller i god jord. Det enda som kan locka väljare framöver, är de åtgärder som mildrar skadorna av en ekonomisk kris. Vill det sig illa kan bostadsbubblan spricka, trots att det inte ska finnas någon risk för att den gör det.

Redan nu kan man se att företagen ser om sina hus, det måste de göra om de ska överleva. I spåren av besparingar och nedläggning av olönsamma delar av verksamheter, kommer arbetslösheten att öka. Vi är ett exportberoende land, men om inte kunderna utomlands har råd, ja, då säljer vi mindre. För alla de som kan komma att tvingas överleva på den låga a-kassan, är en framtida miljökatastrof det minst skrämmande.

Sossarna går ut hårt och lovar både höjd a-kassa och sjukersättning, dessutom minskad skatt för företagen. Det är knappast den kvinnliga ekonomens förslag, det är valstrategernas. Men de har ju gjort bort sig förr, kanske borde hon stå för förslagen. Hon är ju en av få inom partiet, som begriper sig på ekonomi.

Hursomhelst kommer knappast sossarnas skuggbudget att locka tillbaka de väljare som tappats tidigare. Lyftet de fått så här långt, kan tillskrivas de allt fler som är missnöjda med den nuvarande regeringen. Att missnöjda väljare kan ställa till det rejält, borde sossarna veta bäst. Rösterna kan hamna där de inte alls vill att de ska hamna i slutändan.

Att bedriva rätt politik borde vara ganska enkelt. I de så kallade folkvaldas uppdrag, finns i lagen angivet att skattepengarna ska förvaltas på bästa sätt. Det har politiska makthavare inte brytt sig om under de senaste sextio åren. Tvärtom har de använt skattemedel till att höja sina löner, förmåner och pensioner, på bekostnad av det invånarna betalat skatt för att få utfört.

Om man ser på de länder som hamnat i kris (vi är inte riktigt där än) sätts en enorm press på de styrande politikerna. Sparpaket som drabbar invånarna hårt och skoningslöst, drabbar också det politiska etablissemanget när räkningens dag kommer. Det kommer inte att bli lätt för framtidens politiker, invånarna kommer att vara skoningslösa när de ger tillbaka med ränta.

När allt rullar på och pengarna rullar in till stat, kommuner och landsting som beräknat, är det tämligen lätt att vara politisk makthavare. Nästan vem som helst kan klara av att vara riksdagspolitiker, landstingsråd, eller kommunalråd, det behövs ju ingen högre utbildning för att bli satt på de jobben. Det räcker med att ha slickat rövar på tidigare höjdare inom partierna.  

Det är först när ett land hamnar i ekonomisk kris, som den saknade utbildningen märks. Visserligen finns kvalificerade medhjälpare, men det räcker inte. Saker som absolut måste göras går inte, det sätter de verkliga makthavarna i bakgrunden stopp för. Inom de flesta partier finns de osynliga makthavarna och deras order brukar vara: Sitt stilla i båten och gör ingenting, för det kan vända. Kan det vara så att de överbud som nu ges, kan få båten att kantra?

Tror någon, att vårt land klarar av en allvarlig ekonomisk kris?