Det har känts segt på morgonen, inte känt någon lust alls att sätta mig framför datorn. Man märker att mörkret kommer tidigare på kvällarna, det är en tung årstid vi är inne i. Egentligen är man inte trött, det bara känns så. Det har väl med ljuset att göra, vi behöver sol, men den varan är det inte gott om i vårt land. Att vädret blivit sämre har säkert sin naturliga förklaring, men visst har vädret blivit sämre, sedan människan börjat lägga sig i för att rädda vår miljö.

Det är rena rama natta ute i Europa också och vår statsminister överväger att vi måste ställa upp på det mest idiotiska förslag som kommit från EU och det säger inte lite. Tack vare att det säljs så få bilar och bussar ute i Europa, drabbar det även oss, var hans kommentar. Naturligtvis påverkas också vi av andras kriser, det är ju så det fungerar och har så alltid gjort.

Men det här att rädda krisländer handlar inte om att rädda invånarna, utan staten och banker. Hur dum får man vara, inte är det folket som får ta del av de pengar länderna får, de försvinner i de stora svarta hål som finns, på grund av en alldeles för stor politisk uppbyggd offentlig sektor. Bankerna har lånat ut till höger och vänster för att tjäna pengar, ett problem till och med vi har. Men grundproblemet som håller på att göra hela Europa fattigt, bottnar i politiska misstag, ingenting annat. Att svenska folket får vara med och betala vad andra länders regeringar och banker satt sprätt på, måste väl till och med en folkvald statsminister begripa. Om inte den här frågan kräver en folkomröstning, så inte vet jag.

Vår värld håller på att förändras och det i en takt inte många ens kunnat ana. Det är alltså inte bara att vädret förändrats, mycket annat har också tvingats på oss. Förändringar tar tid att vänja sig vid, en del gör det aldrig. Det beror antagligen på att vi människor inte tycker om förändringar, och absolut inte de som påverkar våra liv i negativ riktning.

De senaste sex åren har det skett stora förändringar för många, en del anser till och med att hela vårt samhälle förändrats till det sämre. Men vare sig vi vill eller inte, förändras våra liv lite då och då av omständigheter, vi inte själva kan påverka. Den form av förändringar som påtvingas genom politiska beslut är de absolut allvarligaste, de skapar en otrygghet och får allvarliga konsekvenser för makthavarna själva. 

Vi kan aldrig komma ifrån förändringar, för om inte saker och ting förändras, finns risk att allt stagnerar eller stelnar. Det får aldrig bli en vana, att allt ska följa samma mönster som det alltid gjort. Det är inte bara själsdödande, det bryter också ner all initiativkraft. Det är väl just det som är orsaken till den kris som nu skakar inte minst EU, men också medlemsländerna.

Ser man till de långa beslutsvägarna, med utredningar och remissinstanser, inser man att politiken är någonting som stagnerat, ja, till och med stelnat. Man får en känsla av att det finns en manual som styr det politiska tänkandet, annars skulle vi inte ha det samhälle vi har i dag. Det som politiker anser vara nytänkande, är i själva verket gammal skåpmat. De politiska knep som användes för sextio år sedan, att skatter och avgifter måste höjas när pengarna inte räcker till, tror politiker fungerar även i dagens moderna samhälle. Hade det funnits ett nytänkande, skulle allt som inte har med själva kärnverksamheten att göra skalats bort.

Alla fördyringar i form av skatter och avgifter som drabbar invånarna, måste kompenseras genom högre lön. Att jobben försvinner har skyllts på många saker, inte på att löner och sociala kostnader, gjort det för dyrt att tillverka saker i vårt land. Det hjälper inte ens att hänvisa till kvalitet, när allt fler runt om i Europa blir arbetslösa, är det bara det nödvändigaste som köps.

Och så kommer det antagligen att bli under några år framåt. Inte blir situationen bättre genom strejker i Grekland och Spanien, det hela riskerar att urarta till att bli ren kaos. Jösses vad länders makthavare träffats för att rädda vår miljö, nu handlar deras möten om, hur ländernas invånare och de själva ska kunna överleva. Håll med om att det svänger snabbt i vår moderna värld.

Jag trodde inte att de aggressiva miljökämparna skulle få sin vilja igenom som de framförde för ett antal år sedan, att vi måste sänka vår levnadsstandard för att rädda miljön. Men nu ser det faktiskt ut som att de nu får som de ville, men får själva smaka på den beska medicinen. Det var inte en framtida miljökatastrof som var det stora hotet, det var människorna som ville förändra världen för att rädda miljön. Och den ekonomiska katastrofen kom betydligt tidigare, än de runt femtio år vi hade på oss att rädda miljön.

Vad vi kan lära oss av de misstag som gjorts, är att aldrig lyssna på fanatiker. Många regeringar gick i fällan, för de trodde att miljösektorn skulle skapa nya arbetstillfällen, som ersättning för de i snabb takt försvinnande industrijobben. De kunde ju inte ens ana, att de skärpta miljökraven, skulle öka takten på jobb som försvinner.

Men de länder som fullkomligt struntar i de miljökrav som ställts, har haft en årlig tillväxt i ekonomin på mellan fem och tio procent, ja, till och med högre. Om det är lönsamt för Tyskland vet jag inte, men landet har tvingats till att använda kolkraft istället för kärnkraft. Jag tror inte det är speciellt bra för miljön. Om man nu ska tro på allt som sagts om hur växthusgaser förstör vår miljö, förstås. En dag kanske forskare kommer fram till att det är tvärt om, vilket inte skulle förvåna mig. Så elda på Tyskland, en dag när vindsnurrorna ramlat omkull, kanske vi gör det i vårt land också.