Det börjar bli allt svårare för politiska makthavare att hålla skenet uppe, för verkligheten tränger sig på och vill släcka lyset. Naturligtvis har det funnits information om vad som var på väg, men ingen tycks ha vetat hur den negativa informationen skulle tacklas. I ett sådant läge är det lättast att vänta och se, så har ju alltid gjorts i vårt land. Ja, om man undantar vår nuvarande regering, som rusade iväg och ruskade om hela vårt gamla trygghetssystem.

Naturligtvis är många av de problem vi står inför självförvållade, de politiska målen stämmer illa med det som händer i vår omvärld. Om vi tror oss ha lösningar som andra länder borde ta efter, stämmer det inte alls med hur andra länder är uppbyggda. Vad våra makthavare tycker och tänker, är lite som att en del gillar pölsa, andra kan inte för sitt liv få ner en enda tugga. Vi tänker och tycker olika, men för enkelhetens skull, utgår beslutsfattare, att alla tycker som de själva. Det bäddar för allvarliga problem.

Och problem börjar det bli gott om kan man se. Företagen vill nu ha korttidsanställningar, någon ljusning i efterfrågan kan inte de energiska säljarna se. Vad hjälper duktiga säljare när det börjar bli svårare att hitta köpare till de produkter som tillverkas. Det finns ingen patentmedicin mot det som blivit allt mer tydligt, att alldeles för många tillverkar samma saker.

Någonting som är ganska självklart är, att de med lägsta tillverkningskostnaderna, klarar sig bäst i den mördande konkurrensen. För alla de länder med alldeles höga tillverkningskostnader, gör kampen om kunderna att lönsamheten sjunker. Det är bara de med sin alldeles egna nisch, som i längden klarar sig bäst. Men även de måste snåla in på kostnaderna.

Men företagens problem är ändå små, i förhållande till risken att vårt samhällssystem riskerar att rasa ihop. Ökad befolkning är inte samma sak som att ett land blir mer välmående, utan tvärt om. En ökad befolkning innebär problem med att jobben inte räcker till, det skapar bostadsbrist och en ökad kostnad för samhällsservice. Eftersom det kostar alldeles för mycket att bygga nya bostäder, är det inte många som har råd att hyra eller köpa de som byggs. Redan nu tar boendekostnaden en alldeles för stor del av inkomsten, vilket i sin tur påverkar konsumtionen. Som det ser ut, står vi inför ett nästan olösligt problem.

När levnadsvillkoren försämras i ett land, är det många som emigrerar. Det som Spanien nu råkar ut för, att runt en miljon emigrerat, hände också i vårt land en gång för länge sedan. Om det inte finns någon framtidstro att det ska bli bättre, söker människor lyckan någon annanstans.

De politiska lösningarna på minskade skatteintäkter tycks bara vara höjningar av skatter och avgifter, men det ger invånarna ännu mindre att leva av. Det har inte vårt landsting insett, skatten ska höjas med trettio öre, därför att skatteintäkterna minskar. Den högre skatten beräknas fylla på kassan med runt femtio miljoner.

Med en av landstingsledningen lovprisad landstingsdirektör, med en årslön på en bra bit över miljonen, som inte kunnat få fason på den penningslukande organisationen, går det bra att spara in de pengarna på den tjänsten. Lägger man dessutom till att flera onödiga landstingsråd utan problem kan tas bort, kanske skattehöjningen kan stanna vid tio öre. Redan nu måste kommuner och landsting räkna med lägre skatteintäkter, alltså måste administrationen bantas. Någon annan lösning kan inte skattebetalarna acceptera, de betalar för den service som ska utföras av de offentliga verksamheterna.

Socialdemokraterna är ett sorgligt kapitel i svensk politik, det spelar ingen roll vilken ledare de har, det är ideologin det är fel på. Det är den mossiga ideologin arbetarkommuner och de gamla uvarna som bestämmer i bakgrunden, envist följer till punkt och pricka . Fortfarande tycks läroboken om att alla företagare är fifflare användas, det kan man utläsa av unga sossars debattinlägg om vinster inom skola, vård och omsorg. Att SSU i Norrbotten fifflat, beror ju bara på att så alltid gjorts.

Det gamla en gång så stora partiet behöver städas upp, för att bli av med alla betongrövar, som suttit alldeles för länge i maktens korridorer. De har inget som helst begrepp om vad som händer i ett modernt samhälle.

Med den splittring man kan ana inom de båda blocken, finns det utrymme för nya partier att ta sig in i riksdagen. Ett parti som är emot att så enormt med pengar satsas på vår miljö och att rädda utrotningshotade rovdjur istället för att rädda människor, skulle säkert skrapa ihop över fyra procent. Det är bara att gå ut på gatorna och lyssna på vad folk har att säga. Kan man genom att vara emot invandring ligga runt tio procent, förstår man att vad som folk själva kommit fram till, är vad som styr sympatierna. Det är dags att de svåra frågorna kommer upp på dagordningen inom de gamla trötta partierna.

I ett land där invånarna tappat förtroendet för de så kallade folkvalda, kan vad som helst hända. Hamnar vi dessutom i ett läge då företagen börjar avskeda personal i allt större omfattning, är det de politiska makthavarna som blir syndabockar. De skulle ju skapa en massa nya jobb. Att man genom att tro kan försätta berg har man hört, men skapa jobb genom att tro, det går bara inte.