Direktlänk till inlägg 27 oktober 2012

Är det kört nu, eller ska vi lyckas krångla oss ur ännu en kris?

Av Sven-Erik Hemlin - 27 oktober 2012 06:42

Redan som ung hörde jag politiker lova hur allt skulle bli bättre och från det utgångsläge vi då hade, var ju inte det någon utopi. Trettiotalets fattigdom följde med in i fyrtiotalet och andra världskrigets ransoneringar av varor, gjorde att de minsta förbättringar, sågs som någonting stort. Att vi aldrig drogs in i kriget, gjorde att vi efter krigets slut, kunde förse alla länder som bombats till spillror med stål- och trävaror. Försprånget var enormt, många industrier ute i Europa hade jämnats med marken.

Vi sumpade det försprånget genom att förväntningarna om framtiden var alldeles för högt ställda av de politiska makthavarna. De krigshärjade länderna kom inte bara ikapp, de kom dessutom att bli arga konkurrenter om kunderna. Vår storhetstid blev kort, men vi har försökt leva vidare på gamla ”meriter”.

Ända sedan sextiotalet har vårt land haft en svajig ekonomi. Dåtidens politiker hade svårt att förstå sig på, att det mesta de beslutade om kostade pengar. Ingen lyssnade på olyckskorpar som kraxade att en dag, kommer det hela att braka ihop. Det gjorde det mer eller mindre i skarven mellan åttio- och nittiotalet och alla skyllde på alla.

Vårt land blev sårbart på grund av den usla ekonomin, och med Carl Bildt som statsminister hade det kunnat gå riktigt illa. Men efter valet som de borgerliga helt följdriktigt förlorade, blev det som att hoppa ur askan i elden. Göran Persson fick beröm för saneringen av staten och bankernas ekonomi, vi var faktiskt nära ruinens brant. Därför exporterad vi välutbildad arbetskraft till både grannländer och andra, vi hade inte råd att ha dem kvar. Statens dåliga affärer löstes på så sätt att kommunerna fick överta bland annat skolundervisningen, bankernas dåliga affärer fick kunderna betala.

Den borgerliga regeringen (eller rättare sagt finansministern) har i motsats till sossarna, anammat Göran Perssons budskap, att den som sätter sig i skuld är inte fri. Men det är bara staten som försökt göra sig skuldfri, övriga invånare har uppmuntrats konsumera och sätta sig i skuld. Att den som sätter sig i skuld är inte fri, var väl det enda vettiga Persson sade under sin tid som statsminister, men han har ju inte själv hittat på det. Men hade invånarna lyssnat på budskapet, hade det inte funnits någon risk för en bostads- eller lånebubbla.

Nåja, Persson borde ha suttit i EU:s högsta ledning och predikat budskapet, för alla de medlemsländer som satt sprätt på invånarnas skattepengar. Vad det handlar om kan ju faktiskt liknas vid förskingring. Eller ska man säga ovarsamhet med andras pengar, för att använda ett finare ord?

Brukar lusläsa vad kända ekonomer har att säga om den kris som blossat upp. En del försvarar sin tidigare ståndpunkt, andra anser att konsumtionen skulle bromsats upp redan för tio år sedan. Att de teorier som finns om ekonomisk tillväxt bara kan fungera tillfälligt, inte under en längre tid. Och anledningen var löjligt enkel, konsumeras det på kredit kommer ett glapp förr eller senare.

Egentligen handlar det ju om att marknaden blir mättad, som det så vackert heter. Alla har säkert sett reklam som lockar med köp nu betala senare och visst har det fungerat. Folk har både köpt varor och rest på semestrar på kredit, även om de egentligen inte haft råd. Men det handlade ju inte pengar som drabbade den tunna hushållskassan för stunden, så på något sätt skulle det lösa sig. Det är mänskligt att resonera på det viset, men inte speciellt klokt.

Vårt lands invånare har en hög skuldsättning, en kris med åtföljande arbetslöshet kan göra så att inte bara bostadsbubblan, utan också hela den stora lånebubblan spricker. Våra banker hamnar då i samma situation som i krisländerna, det vet också vår regering. Statens stabila ekonomi finns bara på papperet, i verkligheten saknas reda pengar till att hantera en kris.

Eftersom de politiska beslutsfattarna hela tiden ligger steget efter, får man kallt räkna med att det kommer att saknas pengar till de utgifter som beslutats om till nästa år. Det kan bli så när de budgeterade inkomsterna blir lägre än beräknat. Med de nya kostnader som kommunerna kommer att belastas med genom bland annat höjda lärarlöner, blir det till att titta efter vad som kostar, men som kan tas bort.

Inget land klarar av ständiga kostnadsökningar, om inte lönerna följer med i samma takt. Det skapar ett ekorrhjul som vi får springa fortare och fortare i, men det finns antagligen en gräns för hur länge vi orkar. Eller så skär hjulet ihop med ett brak. Vi vet faktiskt inte vad som kan hända, den moderna världen är oförutsägbar och vi drabbas ständigt med nya överraskningar.

Om det låter pessimistiskt är det ingenting, mot vad verkligheten verkligen kan ställa till med. Jag lärde mig av en vis man, att fordonsförsäljningen fungerar som en barometer. Just nu visar den barometern att det blir sämre, vi får se om det stämmer bättre än väderprognoserna.