För någon dag sedan, hörde jag några äldre män resonera om krisen i Grekland. De kunde inte bli kloka på vad vårt land, hade med det att göra. Man kan förstå dem, för informationen om vad vårt medlemskap i EU innebär, har varit minst sagt bristfällig. Man får en känsla av att inte ens valda personer ute i landsorten, har fått kläm på vad det innebär

Vår finansminister vet och har satt sig på bakhasorna, vårt land ska inte vara med och rädda banker ute i Europa. Krisen har med euroländerna att göra kan man tycka, men i slutändan dras vi ändå in i det hela. Vi är lillebror i familjen och ska hålla tyst, när de stora pratar allvarliga saker. Den som i leken gett sig med …

I England börjar det röra på sig, en stor del av folket vill inte ha någonting med EU att göra. I ett England som har nog med sina egna problem, kommer invånarna att sätta en blåslampa i baken på Cameron. Visserligen tycks en omröstning om medlemskapet lagts på is, men den isen kan smälta snabbt. Jag har en känsla av att engelsmännen har fått nog, så det blir svårt att sätta emot, om en majoritet av folket kräver att England ska lämna EU.

Att regeringschefer kommer att råka i luven på både varandra och sitt eget folk om vem som ska betala vad, är bara en storm i ett vattenglas. Värre kommer det att bli om och när lågkonjunkturen är ett faktum.

Redan kan man höra ekonomer varna för att vår export, kommer att minska till ett allt fattigare Europa. Det rör sig visst om runt sjuttio procent av vår export det är fråga om. Följden blir naturligtvis att arbeten kan komma att försvinna. Man hade lika gärna kunnat säga efter den förra krisen, att fortsättning följer. Tyvärr.

Vad vi fick var en kort respit, för att ta itu med våra egna problem. För problem finns det gott om i vårt land. Eftersom vi klarade oss ganska bra vid den förra krisen, var det inte läge för regeringen, att i det läget tala allvar med svenska folket. Det skulle ha påverkat den ekonomiska tillväxten, genom att konsumtionen då saktat av. Pengar måste rulla in i strid ström, för att kunna hålla vallöftet om skattelättnader och då inte minst jobbskatteavdraget.

Med SAAB på pottkanten och oroande rapporter om en vikande konjunktur, ser det inte vidare bra ut för vår regering. För att den nuvarande arbetslinjen ska fungera, måste en massa sjuka människor tvingas ut i jobb, eller byta om de inte klarat av sitt gamla. Till det skulle det behövas en massa nya jobb, nu finns risken att jobb försvinner istället. Med ett söndertrasat socialt skyddsnät, kommer många att falla tungt.

Råkar det nu bli så illa som många trovärdiga personer anser att det kan bli, kommer vår regering, att få ett jätteproblem på halsen. Staten, kommunerna och landstingen har alldeles för höga fasta kostnader. Det hjälper knappast att vår finansminister gnuggar geniknölarna för att få det att gå ihop, det måste sparas in pengar inom många områden.

Men det är klart, det går ju att sätta igång lånekarusellen igen, det gjorde sossarna många gånger. Det måste vara lite generande för en ansvarskännande regering, att skuldsätta ett så rikt land som vårt. Om vår utrikesminister har tid, kanske han kan bistå med råd hur han gjorde, när attacken mot kronan var ett faktum. Nä, inte så klokt kanske, vad jag minns fick han panik och blev handlingsförlamad, så det är nog bäst att han inte blir inblandad.

Hur det än kommer att bli, kan det säkert bli underhållning av högsta klass. Jösses, vilken holmgång det kommer att bli i Riksdagshuset. Kanske kommer det till och med att sitta fullt med folk i bänkarna och det är ju inte så vanligt. Men det är klart, hela deras politiska existens kan ju komma att stå på spel. Kanske får vi ett skådespel för folket i alla fall. En buskis på högsta nivå.